En allt igenom god bulle

Katten.Det sitter lika starkt i kroppen som årstidsväxlingen. Janna Ayres vill möta mörkret med ljus. I form av sött, vitt vete, ordentligt genomfärgat med gult saffran.

Tips för bättre bullar

För saftiga bullar, blötlägg ­russinen en timme innan du petar dem på plats. Om du inte gillar russin men ändå vill ha mer sötma: pensla ­bröden med smält smör och strö på socker direkt när du tar ut dem ur ugnen.

Saffran är en dyrkad krydda i vår norra utpost. Ju mer desto bättre, är oftast devisen när vi med skrumpnande plånbok ser till att hälla minst den dubbla mängden halvgramspåsar ner i degen.

Genidraget att piffa upp ett redan lyxigt bröd med en krydda som kräver handplockning av 100 till 150 speciella krokusars lilla blompistill – för att få ett enda gram saffran – kom på bred front till Sverige i slutet av 1800-talet. ­Innan dess kunde det ske i avgränsade och ytterst rika kretsar. Men nu var alltså lusse­katten här och den handlade förstås då som nu om Sankta Lucia, ljus­bäraren i den mörka vinternatten.

Eller, nej. Så enkelt är det förstås inte. Klickar man sig längre in i internet och bakåt i historien kryper det fram en ­annan lite diffus berättelse kring bak­verket: Eftersom Djävulen tydligen, åtminstone i Tyskland, brukade dyka upp förklädd till en katt för att smiska barn, var det självaste Jesus som blev tvungen (också han förklädd, fast till ett barn) att mota Lucifer med en bulle så ljus att han sprang tillbaka till sitt mörka hem.

Och nu sitter vi alltså här och motar vårt inre och yttre mörker med en förhoppningsvis saftig och intensivt gul bulle.

För mig räcker en sats sällan särskilt länge och några dagar innan jul behöver jag i regel baka en till, för att ha till jul­afton också.

Det finns mycket jag inte kan och förstår i den här världen. Som varför Lucifer vill slå barn eller hur hans bulle kunde bli Lucias. Men en sak har ett halvsekel av liv lärt mig med säkerhet. Nästan alla lussekatter är för torra. Och det behöver inte vara så.

Lyd bara ett viktigt råd: Smält aldrig smöret! Hitta ett recept med rimliga proportioner (tänk 175 gram smör till en halv liter degvätska) och knåda ner det rumsvarma smöret i klickar ner i den annars färdigblandade degen.

Då kommer det att bli en god jul.

Saffran i mat

Nu är vi inte de enda som äter saffran i världen och bullen är inte den enda som föräras kryddan. Den är vanlig i många rätter i Mellanöstern, i Indien och länderna runt Medelhavet. Men här vill jag tipsa om omvänt tänkande.

När vi i lussebrödet gärna maxar smaken med devisen mer är godare, är det ofta omvänt i mat. Saffran spelar då i en orkester med andra kryddor, och behöver balanseras mot hetta och syra för att inte få hela grytan att smaka lucia­morgon. Skriver det här av erfarenhet. Många fiskar har förnedrats av mig i alltför gula soppor under namnet ”en sorts bouillabaisse”.

Inte bara gott

Allt som är gott kan förstås döda. Redan fem gram saffran kan ge en männi­ska ordentliga magbesvär. 20 gram kan vara dödligt. Så håll tillbaka lite om du är en extrem storätare (risken finns förstås också att mjölet och smöret ställer till det för dig långt innan saffranet). Rykten säger också att fåglar kan dö om vi matar dem med överblivet saffransbröd, men det avvisar forskarna. Fåglarna orkar inte äta tillräckliga mängder, lovar de.

Janna Ayres