”Jag behöver förbereda mig mycket för att våga”

Natalia Sparrelid hoppas att hon ska våga ta plats i debatterna på GS-fackets kongress. Medlemmarnas möjlighet att påverka är allra viktigast, och då får förbundet inte vara toppstyrt, anser hon.

Vad betyder det för dig att vara kongressombud?
– Det är ett stor ansvar, man har en påverkansmöjlighet som man inte bör missa. Jag tycker att man ska försöka få i gång diskussioner via talarstolen, och då behöver det vara ett klimat som gör att alla kan känna sig hörda.

Tycker du att det är det?
– Nja, kanske inte så mycket i vår demokratiska byggnad ändå. Det är väldigt mycket man ska förstå – ”så här gör man”, ”det här forumet är inte rätt ställe att ta upp den här frågan” och så vidare. Det finns väldigt många regler som gör det svårt för vem som helst att ta plats och då blir det på ett sätt inte särskilt inkluderande.

Behövs det inte regler för var olika beslut ska fattas så att ingen springer iväg och bestämmer själv?
– Jo så är det, men ibland blir det så att när en frågeställning tas upp så blir det ingen debatt, utan då är svaret bara att det är fel forum för frågan.

Så en önskan om att kunna diskutera en fråga även om man inte kan fatta beslut just då?
– Ja.

Kongressens första del hölls förra året. Då var den digital, nu träffas ni fysiskt. Vad ser du fram emot?
– Det gick bra att tala med digital uppkoppling, men jag tycker att det är väldigt jobbigt att stå och prata inför folk. Jag vill jättegärna ta plats och behöver förbereda mig väldigt mycket för att våga göra det. Jag ser ändå fram emot och hoppas att vi kommer att få till debatter. Att det inte bara är förutbestämda beslut som ska igenom.

Läs också

Ekonomin i fokus på GS kongress

En svag ekonomi har lett till jobbiga besparingar för GS-facket, men också en renodling ”Vi har tvingats fokusera på det som är viktigt – att bygga organisation och rekrytera medlemmar”, säger förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Vilka frågor känns extra viktiga för dig?

– Medlemmarnas möjlighet att påverka, till exempel var beslut tas. Att ett förbund inte ska vara toppstyrt, utan komma ihåg varför fackföreningen en gång startades. Det var för att medlemmarna på arbetsplatserna skulle få mer makt. Jag vill inte att GS ska bli som ett företag som är toppstyrt, utan vi behöver förankra besluten hos vanliga medlemmar.

Var inte engagemanget bredare förr, medan många nu ser sig mer som en kund i facket? Hur hittar man då engagemanget bland medlemmar för att skapa facket?

– Det är den svåra nöten att knäcka, för det är en samhällsutveckling som inte vi heller kommer undan. Man kan se det på föreningslivet till exempel, folk kan tänka sig att ställa upp som fotbollstränare men de vill ha betalt. Tiden är det dyrbaraste vi har. Vi jobbar massor och sen orkar vi inte engagera oss eftersom vi behöver återhämta oss.

Ekonomin är en stor fråga för kongressen. Förbundet går med förlust. Vad tror du behöver göras?
– Vi har gjort stora förändringar på avdelningsnivå, men det är inte där vi går back så mycket utan det är i den centrala organisationen. Jag är ganska skeptisk till om de åtgärder som vi har genomfört i avdelningarna kommer att hjälpa oss ur en ekonomisk kris.

– Vi behöver också se till förbundets centrala ekonomi och vad som kan göras där. Sen har vi pengar i strejkkassan, och kanske behöver vi satsa en del av dem för att uppnå något. Vi har inte så mycket marknadsföring till exempel, vi borde synas mer. Om folk inom våra branscher inte ens vet vilka vi är så ju det inte alls bra. Det räcker inte bara med att vi förtroendevalda är ute mer. Det behövs ett annat grepp också, som kanske går emot den traditionella fackliga synen.

Marie Edholm