Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
”Inget stöd att vänta från högerregeringen”
17 oktober, 2022
Dela:
Debatt Vad kan vi vänta av den kommande regeringen vad gäller stöd till fackliga organisationer, skyddsombud och arbetsmiljöarbete? Knappast något, snarare ett motstånd, skriver Sofia Amloh, riksdagsledamot för S.
Om skribenten
Sofia Amloh är riksdagsledamot för S. Tjänstledig stålverksarbetare på SSAB i Oxelösund och tidigare förtroendevald inom IF Metall.
Det är nattskift på stålverket och produktionen går för fullt. Semesterersättarna är i stort sett färdigutbildade för att ersätta ordinarie personal i truckar, kontrollrum och i traverser Jag följer konversationer om produktionen över komradion från manöverrummet som jag sitter i.
Driftledaren föreslår att traversföraren ska koppla bort överlastskyddet på traversen för att behållaren som han ska lyfta är för tung. Det rör sig om ungefär om 300 ton flytande stål och som är nästan 1600 grader varmt och som ska förflyttas till nästa station för vidare behandling. Semestersättaren som är inte mer än 22 år gammal och har jobbat där i mindre än fem månader vill inte gå mot ledningen och ställa till krångel och sänka produktiviteten.
Jag är helt säker på att varken traversföraren eller driftledaren ville göra något som var farligt för någon eller i det här fallet direkt livsfarligt. Men på grund av roller, hierarkier, tid och ett stort mått av osund säkerhetskultur uppstår den här och många andra situationer.
Jag både kunde och vågade lägga mig i och ingripa för att jag hade kunskap om hur starkt stöd jag hade i lagstiftningen och framförallt hur starkt skyddet är för ett skyddsombud att stoppa produktionen om det är förenat med risk för liv och hälsa.
Ingen ska behöva bli sjuk, skada sig eller dö av jobbet. Under 2019 inträffade över 100 000 arbetsplatsolyckor och 48 personer dog på svenska arbetsplatser. Det är människor som aldrig mer kan gå hem till sina familjer. Barn som förlorar sina föräldrar. Nära och kära som tvingas sörjas alldeles för tidigt. Mer behöver göras för att ingen ska förolyckas eller skada sig på jobbet.
Detta har bland annat gjorts:
Arbetsmiljöverket har fått kraftigt ökade resurser.
Regeringen har antagit en arbetsmiljöstrategi med en nollvision för dödsolyckor.
Regeringen har inrättat ett nationellt centrum för samling och spridning av kunskap och forskningsresultat om arbetsmiljö.
Riksdagen har fattat beslut som gör det svårare att stapla visstider på varandra.
Arbetsmiljöverket har arbetat fram en föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö.
Men vi behöver fortsätta att stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet, tillsynsarbetet och arbetslivsforskningen.
De fackliga organisationernas skyddsombud gör ett oumbärligt arbete. Det behövs fler skyddsombud. Därför är det viktigt att stärka den fackliga organiseringen. Kvinnors arbetsmiljö måste uppvärderas och ges samma fokus som de manligt dominerade arbetsplatserna.
Det är viktigt att Arbetsmiljöverket snabbt gör besök utifrån tips om dålig arbetsmiljö och att det finns omfattande branschkunskap hos verkets arbetsmiljöinspektörer.
Människor blir fortfarande sjuka av sitt arbete. Förut har arbetsmiljöarbetet haft fokus på den fysiska arbetsmiljön. Nu kommer den psykosociala delen starkt och fokus på press och stress.
Vad kan vi vänta oss av den kommande regering?
Bland annat vill Sverigedemokraterna avskaffa skyddsombuden och Moderaterna vill lägga ner myndigheten för arbetsmiljökunskap. I Moderaternas budgetförslag nämns inte arbetsmiljö överhuvudtaget. Samma sak gäller Kristdemokraterna som inte heller har konkreta förslag på hur arbetsmiljön ska bli bättre.
Vi har en rad bra verktyg för att skapa bättre villkor på arbetsplatserna. Men som historien har visat krävs det starka och kunniga fackliga organisationer för att förverkliga besluten. Av högerregeringen har vi inget stöd att vänta – snarare motstånd.
En kommentar till “Inget stöd att vänta från högerregeringen”
Det spelar ingen roll hur väl organiserade skyddsombuden eller hur väl försäkringarna är formulerade om den arbetsskadade inte får sin rätt.
Den sjuke får strida mot företaget, försäkringskassan, försäkringsbolaget som förtaget skrivit avtal med och sedan förvaltningsdomstolarna, om ingen hjälper den som skadats med advokat eller jurist.
99% av alla tvister förlorar den arbetsskadade mot samtliga instanser. För hur kommer det sig att 300.000 som skadats i yrket inte får sina villkor i arbetsskadeförsäkringen uppfylld?
Sedan har vi det berömda taleförbudet, som gör att, ett LO som hamnat i knät på motparten behöver arbetsskadade få tillbaka möjligheten att stämma arbetsgivaren.
Därför är Samförståndet ett hån mot de arbetssjuka!
För att göra en lång historia kort: Det ledde till ett uppvaknande och strid med en facklig offensiv med mängder av avslöjanden om arbetssjukdomar som förslitningsskador och skador av lösningsmedel, asbest och mycket mer. Vilket resulterade i ett avtal om trygghetsförsäkring vid arbetsskada 1973 (som komplement till den statliga försäkringen) och en ny lag om arbetsskadeförsäkring 1977. Avtalsförsäkringen TFA gav tillsammans med den statliga arbetsskadeförsäkringen i stort sett alla som fått arbetsrelaterade sjukdomar full ersättning för inkomstförlust, vilket innebar 100 procents ersättning fram till pension.
Allt raserades 1993 då arbetsgivarna sade upp de för arbetarna fördelaktiga avtalen. Den borgliga regeringen försämrade resten.
Nu skriver vi 2016, och nu står vi här med en arbetsskadeförsäkring som endast ger ett fåtal med arbetsrelaterad sjukdom ersättning. Arbetsmiljöarbetet går på sparlåga, det förebyggande arbetet är inte längre prioriterat.
Det spelar ingen roll hur väl organiserade skyddsombuden eller hur väl försäkringarna är formulerade om den arbetsskadade inte får sin rätt.
Den sjuke får strida mot företaget, försäkringskassan, försäkringsbolaget som förtaget skrivit avtal med och sedan förvaltningsdomstolarna, om ingen hjälper den som skadats med advokat eller jurist.
99% av alla tvister förlorar den arbetsskadade mot samtliga instanser. För hur kommer det sig att 300.000 som skadats i yrket inte får sina villkor i arbetsskadeförsäkringen uppfylld?
Sedan har vi det berömda taleförbudet, som gör att, ett LO som hamnat i knät på motparten behöver arbetsskadade få tillbaka möjligheten att stämma arbetsgivaren.
Därför är Samförståndet ett hån mot de arbetssjuka!
För att göra en lång historia kort: Det ledde till ett uppvaknande och strid med en facklig offensiv med mängder av avslöjanden om arbetssjukdomar som förslitningsskador och skador av lösningsmedel, asbest och mycket mer. Vilket resulterade i ett avtal om trygghetsförsäkring vid arbetsskada 1973 (som komplement till den statliga försäkringen) och en ny lag om arbetsskadeförsäkring 1977. Avtalsförsäkringen TFA gav tillsammans med den statliga arbetsskadeförsäkringen i stort sett alla som fått arbetsrelaterade sjukdomar full ersättning för inkomstförlust, vilket innebar 100 procents ersättning fram till pension.
Allt raserades 1993 då arbetsgivarna sade upp de för arbetarna fördelaktiga avtalen. Den borgliga regeringen försämrade resten.
Nu skriver vi 2016, och nu står vi här med en arbetsskadeförsäkring som endast ger ett fåtal med arbetsrelaterad sjukdom ersättning. Arbetsmiljöarbetet går på sparlåga, det förebyggande arbetet är inte längre prioriterat.
Så vem skall den försäkrade lita på?