Samhall hyvlar lönen för Kristina, 51 – facket: ”Åt helsike”
Omfattande arbetsuppgifter – men nekas lönetillägg ”Får ingen uppskattning”
Företag flyttar produktion från Kina – till Samhall i Västerbotten: ”Känns bra i hjärtat”
Publicerad 2025-05-10, 05:00 Uppdaterad 2025-05-13, 13:23
När Dogtech bestämde sig för att förbättra kvaliteten på sin skyddsväst för hund flyttades produktionen från Kina till Samhall i Norsjö. Vilket genererat mer jobb för de anställda:
– Det känns jätteroligt, vi har fått ett rykte om oss att vi är bra skräddare, säger Hasse Jansson, anställd sedan 16 år.
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:
I fabriken på Algotsvägen i Norsjö arbetar ett tjugotal personer med att framställa mallar, skära, sy och förpacka. En vässad enhet, unik i sitt slag. Här sys allt från kapell till skoterpulkor och båtar, bilklädslar och inredningar.
Armbryterskan Heidi Anderssons armbågskuddar produceras också här. Sedan ett år tillbaka, när enheten fick en ny kund, har produktionen ställts om och inriktas på att sy en skyddsväst för hund. Västen, utrustad med vargstål längs ryggen, ska skydda hund från angrepp av varg och vildsvin. En nischad produkt som riktar sig främst till jägare och hundförare.
Företaget från Nyköping, som ligger bakom produkten, hade tidigare produktionen i Kina. Men för att få bättre kvalitet och kortare ledtider bestämde de sig att anlita Samhall istället:
– Att göra en liten justering på västen tidigare var ett ganska stort jobb. Nu är det ett telefonsamtal bort och en liten skiss. Krasst, blir det billigare per enhet, säger vd:n för bolaget Dogtech, Göran Hallman.
”Professionell stolthet”
Sedan tillverkningen startade förra året har 1 000 västar producerats av Samhall, och fler ska det bli. Produktionen ska dubblas under 2025, berättar Göran Hallman på telefon från sin bil drygt 90 mil söder om Norsjö.
För enheten i Västerbotten har mer jobb lett till en mer meningsfull tillvaro, det menar i alla fall kollegorna Kaj Lindblom, 24, Jenni Laine, 28, och Marina Johansson, 34, som alla jobbar i slutledet av tillverkningen.
– Man har ju en professionell stolthet i det man gör. Det går inte skylla på någon annan, västen produceras ju bara här. Även om vi inte syns så känns det bra i hjärtat att ta fram något meningsfullt, säger Kaj Lindblom.
Dagen för vårt besök sorterar han pop-nit till strömbrytare i små genomskinliga påsar, ett helt annat arbete som görs i väntan på leveransen av det tyg som används till västen. Leveransen skulle kommit förra veckan.
Arbetet med sömnad anser han och kollegorna lett till en ökad kreativitet:
– Jag kommer ofta på idéer till nya produkter och lösningar, kan bolla med mina kollegor om hur man skulle kunna lösa det, säger Jenni Laine som klipper halvmånar i kardborre.
Jenni Laine har arbetat här i sju år, nu är hon driftstöd vilket innebär att hon har en samordnande roll mellan anställda och arbetsledning.
– Man har fått alla medel och kunskap för att lösa problem, och har man inte kunskapen finns här alltid någon man kan fråga, säger Kaj Lindblom.
Han jobbade tidigare som timvikarie i hemtjänsten, innan han kom till Samhall.
– Här är det bättre rutin. Jag behöver inte sitta och fundera om jag ska få jobba i morgon eller inte. Här har jag fasta tider och vet vad jag ska göra, säger Kaj Lindblom.
Marina Johansson, som har vikarierat i skolkök innan, håller med:
– Som timvikarie kunde jag ha pengar tre gånger om året. Att inte veta om man har en inkomst är en stor osäkerhet. Här behöver jag inte oroa mig för om jag kommer klara nästa månad. Sen är det skönt att jobba i ett team, blir jag sjuk, faller inte allt. Vi hjälps åt och har förståelse för varandra.
– Sju till fyra är drömmen, tillägger Jenni Laine.
Samhall har under 2022 utfört en strategisk satsning mot tillverkning och industrijobb. En helt ny industrianläggning öppnades i Gävle som Dagens Arbete tidigare skrivit om. Beslutet då grundade sig i en ökad efterfrågan för att plocka hem produktion av tillverkning och monteringsarbeten till Europa och Sverige.
Då, under pågående pandemi, blockaden i Suezkanalen och senare kriget i Ukraina, var alla bidragande faktorer till att företagen var mer positiva till att flytta hem produktionen än i dag. Det menar Jesper Gullberg, industrichef för Samhall:
– Inom industriverksamheten ser vi ingen strid ström av företag som vill flytta hem tillverkningen, men vi söker hela tiden kunder. Vi har en uttalad strategi att växa, då vi är en relativt liten del av Samhall i stort, säger han.
Enheten i Norsjö tillhör inte Samhalls industriverksamhet, utan ligger, trots sin kärnverksamhet i sömnad, under tjänstesektorn. Vissa av de anställda jobbar ute med entreprenadtjänster, men majoriteten återfinns i produktionen.
På kontoret strax utanför ingången till symaskinshallen i Norsjö sitter arbetsledare Nina Lindkvist, 48. När arbetet med skyddsvästen påbörjades fick de anställda ta fram mallar och testa sig fram i vilken ordning alla steg skulle göras, berättar hon. Något hon beskriver som roligt och påfrestande:
– Det är klart att fel uppstår när man gör en helt ny produkt. Ingen satt med facit, men vi tänkte fixar vi det här, fixar vi också jobb framåt, säger hon.
”Vi måste bygga allt så det sitter perfekt”
Enheten är en av de få produktioner för sömnad som fortfarande arbetar med manuell skärning, på andra håll har tekniken ersatts av datastyrning. Vid skärbordet råder millimeter-noggrannhet:
– Vi måste bygga allt så det sitter perfekt, utan veck. Hyffsat lätt vid nyproduktion, värre är om det är gamla grejer som ska lagas, säger John Scheutz-Nilsson, 47, när han drar handen över det svarta nylontyg som ska beskäras.
– Noggrannhet är en arbetsskada man drar på sig här, tillägger kollegan Hasse Jansson, 58.
I femton år har de sytt, skurit tyger och repat verktyg tillsammans. Gjort praktik, övergångar, gått och kommit tillbaka.
– Viss är det kul att komma utanför dörrarna emellan åt och göra något annat, samtidigt så är det en trevlig trygghet att kunna gå tillbaka, säger John Scheutz-Nilsson.
Att det har blivit periodvis mer att göra de senaste åren känner arbetskamraterna Hasse och John också igen. Det märks när cheferna kommer och säger att det är bråttom och det måste bli klart.
– Vi har en bra grundsammanhållning, även om vi fräser på varandra emellanåt, säger John.
Det sattes på prov i juni förra året när över 200 västar skulle produceras veckorna före semestern.
– Vi fick förskjuta semestern en vecka för att hinna med. Alla var stressade, säger Jenni Laine, som kommit över för att få hjälp att reparera saxen som kört fast i kardborren.
Vid en av symaskinerna sitter Ayattullah Mohammadi som arbetat här i snart tre år. Han är ursprungligen från Afghanistan men har levt och arbetat i Iran. Där jobbade han som skräddare och sydde jackor, byxor, klänningar och andra klädesplagg.
– I fabriken i Iran jobbade jag från sex på morgonen till tolv på kvällen, sex dagar i veckan. Det är bättre här, 7-16 och vi är lediga på lördag och söndag.
Han trivs med jobbet och att bo i Norsjö:
– Jag gillar snön, det är lugnt här och folk är bra, säger han.
