Brända plankor får husen att hålla länge

Yakisugi Att bränna virke på japanskt vis är perfekt för den otålige – det går ofta snabbare än att måla huset och gör fasaden tålig. Nu tycker arkitekten Jenny Mäki att fler ska våga prova.

BRÄNT TRÄ PÅ JAPANSKT VIS

Yakisugi är en japansk träbränningsteknik. Ordet betyder bränd cypress.

En bränd fasad är i det närmaste underhållsfri. Med tiden kommer det skyddande lagret kol att lossna. Den som vill behålla kolet och den svarta färgen kan olja in ytan. Proceduren måste upprepas med jämna mellanrum.

Det behövs inga kemikalier eller andra tillsatser – bara trä. Tekniken brukar därför anses hållbar, men själva träbränningen medför också negativa miljöeffekter.

Jenny Mäki gör ett trekantigt rör av tre långa furuplankor. Ändarna tvinnas ihop med najtråd. Några sönderrivna papperskassar får tjänstgöra som tändmaterial och sedan är allt klart för start.

Med van hand lutar Jenny Mäki upp träpaketet mot en liten ställning och sätter fyr på hela kalaset. Det doftar kol, sot och lägereld. Kort därpå fullkomligen sprutar eldsflammorna ut ur toppen av röret. Inte helt olikt en skorstensbrand, men här är elden i högsta grad välkommen.

Några minuter senare är föreställningen redan över. När hon klipper upp najtråden slocknar elden direkt och plankorna är intensivt sotsvarta på insidan. Träet pryds plötsligt av ett flera millimeter tjockt förkolnat krokodilskinnsmönster.

– Om man inte får fart på hettan ser träet mest lite smutsigt ut efteråt. Man kan vrida åt lite olika håll för att få till en jämn bränning, men man får aldrig någonsin titta ner i skorstenen! Då får man ett eldhav i ansiktet, säger Jenny Mäki.

De nyeldade plankorna är både blanka och matta på samma gång. Jenny Mäki vattnar det rykande träet med en stor hink. För brandriskens skull, men lika mycket för att kolet ska härda direkt och bli krispigt.

– Jag har alltid varit fascinerad av elden. Den kan vara så otroligt destruktiv och bränna ner ­hela städer. Samtidigt står elden för trygghet och vi tycker fortfarande om att samlas kring den. Eld slår an något väldigt grundläggande i oss, säger Jenny Mäki.

Tekniken att bränna trä på det här sättet kallas för yakisugi och kommer från Japan. Grundprincipen är enkel och kräver varken kemikalier eller andra tillsatser. När träet utsätts för höga temperaturer förbränns cellulosa. Både insekter och svampar gillar cellulosa och när den eldas upp blir träet naturligt motståndskraftigt mot både insektsangrepp och röta. Samtidigt drar porerna ihop sig och skyddar mot luftfuktighet. Det bildas också ett naturligt lager kol som fungerar som en extra skyddsmur.

I Japan har husfasader bränts i tusentals år och det är ingen slump. Den förkolnade ytan skyddar också mot bränder. Det var bra när byggnaderna stod tätt och man dessutom lagade mat över öppen eld inomhus. Världens äldsta existerande träbyggnad, det japanska templet Horyu-Ji från år 711, är utförd i just yakisugi.

– Tekniken har faktiskt också förekommit i Sverige, men bara på dolda ytor. Vi har till exempel bränt bryggpålar och gärdsgårdsstörar för att förhindra mögelpåväxt och röta, säger Jenny Mäki.

För henne började allt med en enkel crème brûlée-brännare. Hon är arkitekt och kreativ ledare på Rodeo Arkitekter i Göteborg. När hon hörde talas om yakisugi bestämde hon sig för att prova direkt, med första bästa handbrännare.

Både ljudet, dofterna och slutresultatet gjorde att hon ville ha mer. Samtidigt skulle hon och hennes man bygga en magasinsbyggnad hemma på tomten i Bohuslän. Hon försökte beställa bränt virke, men insåg snabbt att hon skulle behöva bränna själv. Det fanns ingen som arbetade med yakisugi i Sverige så snart experimenterade hon med olika träslag om kvällarna.

– Ek och bok är för hårt. Gran brinner bra, men har fickor med kåda som exploderar och ger ifrån sig flisor. Vi blev så glada när vi testade kärnfuru. Den är otroligt vacker! Men all kärnfuru funkar inte heller.

Den norrländska furun är också för hård, säger Jenny Mäki.

Hon räknar med att ett hus som har bränts med yakisugi är underhållsfritt i åtminstone 30 år, även om det finns hus som har stått betydligt längre än så. Att bränna fasaden går ofta snabbare än att måla den, och arbetet behöver inte göras om. Byggnaderna kommer dock inte att se likadana ut hela tiden.

Tekniken är åldersbeständig, men inte nödvändigtvis färgbeständig.

– Många tänker att bränt trä är ett fruset tillstånd, men med tiden kommer vind, regn och is att erodera eller skikta av kolet. Träet där under är värmebehandlat så det kommer att vara motståndskraftigt oavsett. Själv gillar jag när byggnader åldras tillsammans med sina invånare, säger Jenny Mäki.

En bit bort står magasinet. Hon och hennes familj bor på Valön i Bohuslän, alldeles intill havet. Sedan byggnaden uppfördes för fem år sedan har den ändrat uttryck. För att testa tekniken använde hon sig av yakisugi även för taket. Där har nästan allt kol försvunnit. Fasaden är däremot intakt i de flesta väderstreck. Bara i väst, mot havet, har delar av kolet eroderat.

– Huset smälter in mot klipporna och mot naturen. Jag tycker att det är jättefint, men andra tycker säkert att det ser lite konstigt ut. Vi är inte vana vid att hus ändrar skepnad här i Skandinavien, säger Jenny Mäki.

Vid det här laget driver hon också företaget Kolsvart tillsammans med sin man. De har byggt en egen brännugn och tillverkar brända fasader till både stora och små projekt. Det händer fortfarande att de bränner med skorstensmetoden, som är den mest traditionella och den energimässigt mest effektiva. Ibland använder de också gasolbrännare. Oavsett metod får varje planka ett eget uttryck.

Alla gillar inte den kolsvarta ytan, därför kan de också borsta bort kolet med en metallborste. Då kommer träets ådringar fram och blir lite zebramönstrat. Kolet som blir över används som biokol i trädgårdsodlingar. Det händer också att människor vill ha träet behandlat med linolja och som gör träet alldeles gyllene. Nästan som mahogny.

– Då ska man bara komma ihåg att linolja är ett organiskt material, så man lägger alltså på mat åt insekterna och förlorar det naturliga insektsskyddet. Man måste också underhålla fasaden, vilket man inte behöver göra annars, säger Jenny Mäki.

Vid ett par tillfällen har yakisugitekniken visats i olika husbyggarprogram på tv. Varje gång har hon blivit nedringd efteråt. Hon konstaterar samtidigt att den allmänna tonen har ändrats. De första åren var människor nyfikna, men skeptiska. Den senaste tiden upplever hon att många redan ser yakisugi som en erkänt smart metod. Hon och hennes kollegor har tillverkat allt från lokala villafasader till inredning åt en japansk restaurang i Stockholm.

Men det gäller att vara försiktig. Hur mycket trä de än har bränt genom åren blir det ibland smärtsamt tydligt att varje planka är unik.

– En gång, när brännugnen var ganska ny, fick vi hem material med ovanligt mycket kåda. Det tog sådan fart att vi nästan höll på att elda upp hela verksamheten. Vi stängde av allt, men det fortsatte att brinna och hela brännugnen smälte ner. Det är alltid spännande på jobbet i alla fall! Det kan man inte klaga på.

JENNY MÄKI

Ålder: 47 år.
Bor: Valöns natur­reservat i Bohuslän.
Familj: Man och två barn, 13 och 15 år gamla.
Gör: Arbetar som arkitekt. Tillsammans med sin man driver hon också företaget Kolsvart som gör bränt trä för både interiört och exteriört bruk.
Fritid: ”Jag älskar SUP, en paddlingsform där man står på en bräda. Jag är helårs-SUP:are!”
Favoritfärg: Svart.