Skatteverket om Teslastrejkarnas ersättnings-krångel: ”Vänd er till regeringen”
Nolltaxeras efter snart tre år av strejk Oro och frustration bland strejkare Så svarar myndigheten
Publicerad 2024-12-19, 10:21
Teknikföretagen vill att systemet för arbetstidsförkortning i avtalen skrotas – om politikerna inför 35-timmarsvecka. Det framkom när parterna under torsdagen presenterade sina krav inför kommande avtalsrörelse.
Under torsdagen presenterade fack och arbetsgivare inom industrin sina avtalskrav under en gemensam presskonferens. Och de målade upp helt olika bilder av tillståndet i omvärlden och ekonomin.
Både fack och arbetsgivare lyfter fram två huvudfrågor i de kommande förhandlingarna: löneökning och arbetstid.
Teknikföretagen vill avveckla det system för arbetstidsförkortning som finns i dag, där industrins anställda i decennier betalat för kortare arbetstid i kollektivavtalen i form av minskade löneökningar.
– Det föreligger ett hot om lagstiftning om arbetstidsförkortning till 35 timmar per vecka med bibehållen lön. Vi måste sänka riskerna i detta för våra medlemsföretag. Därför är utmönstring av befintliga överenskommelser om arbetstidsförkortning ett av våra krav inför den kommande avtalsrörelsen, säger Teknikföretagens förhandlingschef, Tomas Undin.
Tomas Undin kallar frågan om arbetstidsförkortning för ”den stökigaste”. Han är rädd för att politikerna kommer lagstifta om kortare arbetstid, vilket därmed åsidosätter vad fack och arbetsgivare tidigare kommit överens om.
Rädslan för att politikerna skulle reglera arbetstiden genom lagstiftning gör att arbetsgivarna vill ta bort systemet med arbetstidsförkortning i avtalen.
– Vi måste göra en riskbedömning och behöver riskmininera, säger Tomas Undin.
Till Dagens Arbete säger han att Teknikföretagen vill se en skarp skrivning om vad som sker med arbetstidsförkortningen i teknikavtalet om arbetstiden förändras i lagen.
– Om A händer så ska B ske. Men frågan är komplex. Just nu får vi bara utgå ifrån att det kan bli ändrad arbetstid i lagen och då får vi hantera det efter det. Blir det i så fall 35 timmar med oförändrad lön eller med reduktion av lön, det vet vi när vi kommer närmare.
Så en skrivning i avtalet kan egentligen inte bli så tydlig?
– Det ska vara ett åtagande från parterna.
Att man ska förhandla om det?
– Jag är inte säker på att jag kommer nöja mig med att det bara ska förhandlas om det.
Ska löneökningarna som fackens medlemmar har avstått för att få den kortare arbetstiden gå tillbaka i form av högre löner i så fall?
– Det kommer vi behöva behandla samtidigt.
Hela det utrymmet som man avstått, det kan bli en kostnadssmäll då för era medlemsföretag?
– Absolut. Om det skulle vara så att vi ska betala för alltihop så blir det naturligtvis det, och det är rätt mycket pengar som ligger i det där.

IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson tar Teknikföretagens krav på en avveckling av den avtalade arbetstidsförkortningen delvis som ett inlägg i den allmänna debatten.
– Det är en så bred samhällsfråga just nu.
Det finns redan skrivningar i vissa avtal om att det ska förhandlas och justeras om det är så att lagstiftningen skulle förändras, säger Marie Nilsson.
– Det får vi i så fall diskutera om det här över huvud taget blir aktuellt.
Ska medlemmarna få tillbaka det löneutrymme som de har avstått i så fall?
– Självklart. Vi har avstått löneutrymme i varenda avtalsrörelse, så givetvis ska de gå tillbaka.
Under presskonferensen betonade dock både Marie Nilsson och Tomas Undin att de hellre vill att parterna fortsätter att förhandla om och justera arbetstiden via kollektivavtalen än att det ska ske genom lagstiftning.
Första gången IF Metall och Teknikföretagen kom överens om att föra in en arbetstidsförkortning i avtalen var 1995. Sedan dess har det byggts på och ligger nu på 64,5 timmar per år. 2013 infördes också ett system för deltidspension, som ger anställda möjlighet att gå ner i arbetstid från 60 års ålder och extra pengar avsätts till tjänstepensionen. Varje gång mer tid läggs in i systemen har medlemmarna avstått från en del av löneökningarna för att få kortare arbetstid.
Facken inom industrins tidigare krav från början av november ligger kvar. En löneökning på 4,2 procent i ett ettårigt avtal. Utöver höjda löner kräver de bland annat en låglönesatsning enligt samma modell som har använts de senaste tre avtalsrörelserna.
Teknikföretagen målade upp en dyster bild av utvecklingen både i omvärlden och i Sverige, med ett svårt ekonomiskt och geopolitiskt läge.
– Bristande konsumtion och investeringar talar för ett återhållsamt löneökning, säger Pia Sandvik, vd för Teknikföretagen.
Någon siffra för löneökning vill arbetsgivarna inte presentera, det spar de till förhandlingarna.
Ulrika Lindstrand, förbundsordförande för fackförbundet Sveriges Ingenjörer, hade en mer optimistisk bild av omvärldsläget.
– Arbetsgivarna säger som vanligt att utrymmet är litet, men ingenting av vad de sagt tycker vi förändrar våra krav på 4,2 procent löneökning, sa Ulrika Lindstrand.
Marie Nilsson, ordförande för IF Metall lyfte precis som förra gången fram en satsning på lägsta lönerna med en individgaranti på 850 kronor.
– Lägre än så kan inte en löneökning vara, säger Marie Nilsson.
Facken inom industrin föreslår ett ettårigt avtal. Men Marie Nilsson framhåller att de inte är låsta vid det.
– Det är innehållet i ett kommande avtal som avgör.
IF Metall vill även lyfta frågan om att arbetsgivarnas rätt att beordra övertid behöver minskas. Efter 150 timmars övertidsarbete borde man som anställd har rätt att säga nej, menar facket. Något som möts av motkrav från Teknikföretagen.
– Arbetstidsfrågor är alltid krångliga, så det kommer att bli jätteknepigt. Vi vill inte göra några som helst inskränkningar. Det är tvärtom så att vi har yrkat på utökade möjligheter för övertidsarbete, säger Tomas Undin.
Det handlar om att ta bort begränsningar av lagens utrymme för övertid som redan finns i avtalet.
– Företag som inte har kollektivavtal har ett större övertidsutrymme enligt lagen än våra medlemsföretag som har kollektivavtal, säger Tomas Undin.
En annan fråga som Teknikföretagen lyfter är att ta fram ett partsgemensamt material för drogfria arbetsplatser.
– Det här är en stor fråga för våra medlemmar, tyvärr, säger Anna Nordin biträdande förhandlingschef.
Efter nyårshelgen drar förhandlingarna i gång. Den första april 2025 ska de första avtalen börja gälla.
LO och Facken inom industrin kom i höstas överens om de stora dragen i sina krav i avtalsrörelsen. De kräver till exempel 4,2 procents löneökningar på ett år, en låglönesatsning, att en del av löneutrymmet används till att utöka arbetstidsförkortningen enligt de modeller som finns i kollektivavtalen och att deltidsanställda ska få lika hög övertidsersättning som heltidsanställda.
Den 19 december lämnade både arbetsgivare och fack mer detaljerade krav, som rör vart och ett av de olika avtalen, till exempel Teknikavtalet, Stål- och metall, Massa- och pappersindustrin och Träindustrin.
Nu när kraven är växlade kan själva förhandlingarna börja. De flesta stora avtal löper ut den 31 mars. Då är det meningen att det ska finnas nya avtal på plats. En del avtal löper ut den 30 april och ytterligare några ännu senare.
Det är meningen att parterna inom industriavtalet ska träffa avtal först. De är med och sätter industrins märke (se nedan). Där är till exempel IF Metall och GS med, men inte Pappers.
Industriavtalet har särskilda regler för hur förhandlingarna ska gå till. En viktig roll spelas av de så kallade Opo, opartiska ordföranden, som är ett slags medlare. När det är en månad kvar till att avtalet löper ut går de in i förhandlingarna och hjälper parterna att komma överens. De kommer med förslag till avtal som parterna får ta ställning till. Målet är att avtalet ska bli klart i tid.
Nu löper många avtal ut och parterna kan varsla om konflikt. Opo kan bestämma att skjuta på konflikten. När nya avtal inom industriavtalet väl är träffade brukar andra avtal följa med liknande innehåll.
Att industrin ”sätter märket” betyder att den löneökningskostnad som industrins parter kommer överens om i avtalsrörelsen ska gälla även för resten av arbetsmarknaden.
Fem fackförbund (Facken inom industrin) och tolv arbetsgivarorganisationer står bakom Industriavtalet: GS, IF Metall, Livs, Unionen, Sveriges Ingenjörer samt bland andra Teknikföretagen, Skogsindustrierna, Trä- och Möbelföretagen och Industriarbetsgivarna.
Josef Molin, Marie Edholm