Efter bråk och bojkott – SCA och samernas riksförbund har enats
Nestlé och Zalando bojkottar Ska stärka samarbetet och värna rennäringen
Publicerad 2025-02-01, 05:00
Efter trettio år på bruket i Munksund bestämde sig Talangvinnaren Micke Holm för att satsa på livet som artist.
Men så bröt pandemin ut – och alla spelningar ställdes in.
Ni kanske minns den marskvällen 2019. När 46-åriga Micke Holm, pappersarbetaren från Piteå, knockade både jury och tv-tittare och kammade hem hela Talangtävlingen. En halv miljon kronor rikare dessutom. Inför en miljonpublik. Micke Holm var överlycklig, ögonen strålade.
– SÅ JÄVLA OVERKLIGT!! som han skrek till DA:s utsända alltmedan glittret och konfettin ännu yrde över det blanka scengolvet.
Det ögonblicket glömmer han aldrig, berättar han nu, snart sex år senare. Inte heller de turbulenta månaderna efteråt. Det plötsliga kändisskapet. Autograf- och selfieförfrågningarna. När telefonen ständigt vibrerade. När han ombads komma och sjunga och uppträda än här, än där.
Jo, det var en märklig cirkus. Och väldigt, väldigt hektiskt.
– Det var roligt, men samtidigt kändes det helt galet. Det var som att jag befann mig i en forsbåt ungefär. Utan åror. Där alla människor var som vattnet omkring mig på något vis. Det enda jag kunde göra var att försöka hålla mig fast i båten och inte ramla av …
– Jo, det var en märklig cirkus. Och väldigt, väldigt hektiskt. Så här i efterhand förstår jag inte att jag orkade.

Samtidigt gällde det ju att passa på, tänkte han. Smida medan järnet var varmt. Greppa chansen medan strålkastarna ännu lös på honom. På hösten sa han därför upp sig från SCA:s pappersbruk i Munksund, där han jobbat i närapå tre decennier.

var ett underhållningsprogram som sändes i TV4 i 13 säsonger, där personer med olika talanger ställdes inför en jury. Micke Holm vann finalen 2019. Artister som Jon Henrik Fjällgren och Zara Larsson har också vunnit tävlingen (2008 och 2014).
Nu skulle han alltså satsa ett hundra procent på sång och musik i stället, en hobby han ägnat sig åt nästan lika länge.
– Herregud, tänkte jag, livet är för kort för att inte våga testa. Testa något som jag tidigare aldrig hade trott att jag skulle kunna livnära mig på. Det fanns inte i min värld.
Men världen öppnade sig, ja Sverige åtminstone, och under halvåret som följde hade han betat av det ena giget efter det andra. Inkluderat en stor julshow i Göteborg dessutom. Tillsammans med namnkunniga artister som Roger Pontare, Lisa Miskovski och John Houdi. Karriären på scen rullade kort sagt på.
Men så kom den. Vårvintern 2020. Nästan exakt ett år efter Talangvinsten. Pandemin.
Micke Holm hade precis kommit hem från en solsemester på Teneriffa när han läste och insåg vad detta helt oväntade och samhällsförlamande sjukdomsutbrott skulle innebära för hans artistkarriär.
– Då hade jag spelningar inbokade i mer än ett halvår framöver. Fullt schema. Men nu blev det ingenting av med det. I princip all kultur ställdes ju in.
Hur kändes det?
– Snopet.

Det är en vanlig onsdag och vi träffar Micke Holm inne på Munksunds pappersbruk. Bruket han började jobba på när han var arton. Nu är han alltså tillbaka här igen, som dagtidsarbetande instrumenttekniker. En sån som ser till att operatörerna här i fabriken har fungerande ventiler, tempgivare, tryckgivare, fuktgivare och allt vad det heter.
– Det kändes faktiskt bra att komma tillbaka hit. Jag känner ju ändå de flesta. Och jag vet hur det funkar här.

Ålder: 52 år.
Bor: I en bostadsrätt i centrala Piteå.
Yrke: Instrumenttekniker på SCA Munksund, där han har arbetat till och från sedan 1990.
Familj: Singel. Två utflugna barn, ett barnbarn.
Fritid: Sjunger och spelar i olika bandkonstellationer. Under sommarhalvåret tävlar han också i discgolf.
Okänd talang: Är en fena på att prata baklänges.
Jag satsar nog mer på musiken nu än vad jag någonsin gjort.
Arbetstiderna är 06:30 till 15:30, måndag till fredag, och ibland har han jour. Det vill säga helt andra tider än när han var verksam inom showbiz.
– Om det är nåt med artistlivet jag gillade så var det friheten. Att man fick sova ut på morgnarna, till exempel.
Hur kändes det att bli kändis?
– Det var lite överväldigande måste jag säga. När man är från Norrland så är man ju oftast som jag – lite introvert av sig. Men annars tyckte jag att det var kul. Barn och ungdomar som kom fram och ville ha autografer och så. Och sånt händer även i dag, men inte lika mycket förstås.
Kändisskapet har dock sina avigsidor, berättar han. Att bli uttittad, feltolkad och felciterad är inget han saknar.
– Det är nåt speciellt att vara i offentlighetens ljus. Att inte få vara i fred och vara sig själv på nåt vis. Men samtidigt hann jag aldrig riktigt komma in i det där. Jag menar, när pandemin kom hade jag ju bara varit en minikändis under en mycket kort tid. Jag är ju ingen Peter Jöback, direkt. Inte ens en B-kändis i jämförelse. Jag är mer en G-, H-, I-, J-, K, ja, en L-kändis kanske!

Micke Holm visar oss runt på bruket och medan vi står en stund på sodapannans tak – med utsikt över halva Norrbotten som det känns – tänker jag att han är lika ödmjuk och glad som han var första gången jag träffade honom, för sex år sedan. Ja, trevlig. Som pratar lika öppet och obehindrat om sig själv och artistlivet som när han pratar om analysatorer, kappatalsmätare, väteperoxid och annat jobbrelaterat.
Hans självförtroende är dock ett annat i dag. Större. I vart fall tycks han inte vara lika kritisk mot sig själv som han var förr. Som exempelvis dagen efter Talangfinalen, när han satt däckad i en hotellfåtölj i Stockholm och sa att han hade sjungit ”som ett as”.

Vi går till instrumentavdelningen, till Micke Holms arbetsbord, och jag undrar hur han tror att en artist efter trettio år i showbiz skulle reagera om han eller hon plötsligt skulle börja jobba här.
Han skrattar till.
– Jag tror att han eller hon skulle få panik. Ren panik. Stiga upp tidigt, passa tider, arbeta i grupp och så vidare … Nä, det tror jag skulle vara väldigt svårt för en som är van att bara köra sitt eget race.
Svårt också att vara en diva på en fabrik, eller hur?
– Ja, omöjligt. Nu har jag själv aldrig slagit mig för bröstet och betett mig som en diva, men om jag hade gjort det så hade jag aldrig blivit långvarig här. Det skulle inte funka. Här hjälper man varandra och ställer upp för varandra.
Att Micke Holm jobbar på bruket igen innebär inte att han har lagt musikkarriären på hyllan, tvärtom.
– Jag satsar nog mer på musiken nu än vad jag någonsin har gjort. Dessutom har jag flera nya låtar i loopen nu, så vi får se vad som händer.
Trots heltidsjobbet på Munksund tycker han att det känns enklare att ägna sig åt musik nu än när han kunde göra det fullt ut.
– Efter Talang kände jag ett slags inre krav att jag alltid skulle hålla mig aktuell. Men så är det inte längre, nu jobbar jag på med musiken i min egen takt. Plus att jag gör olika sorters spelningar lite då och då. Jag tycker att jag har hittat en bra balans nu.

Hur det blir med musikkarriären får framtiden utvisa. Micke Holm är i vart fall nöjd med beslutet han fattade för snart sex år sedan.
– Jag sa upp mig från SCA, slängde mig ut och lyckades leva på musiken. Nu varade det inte så länge, inte ens ett år, men ändå kan jag ibland klappa mig själv på ryggen för att jag var så pass modig som jag var. Ja, jag gjorde det!
Under tiden knöt han också många värdefulla kontakter – med producenter och andra – vilket innebär att han inte har lika lång startsträcka i dag jämfört med tiden innan han slog igenom.
– Jag har alltså inte så lång väg tillbaka till den världen om jag vill. Många inom branschen har ganska stor koll på vem jag är. De vet att jag är den där trygga lugna norrlänningen som kan sjunga ganska bra.
Sjunger du även på jobbet?
– O ja, absolut! Det händer ibland att jag sätter mig i ett tomt rum någonstans för att testa en låt.
Vill inte dina arbetskamrater att du ska sjunga för dem?
– Nä, de vill bara att jag ska hålla käften!