Dyrt och smutsigt – så gick det när uran bröts i Sverige
Uran ska återigen brytas i Sverige DA reder ut hur det gick förra gången ”Tog 50 år”
Gruvbolaget om Oviken: ”Teknologin finns för att göra det säkert”
Publicerad 2025-12-12, 04:00
En urangruva i Oviken vore en stor vinst för kommunen, Sverige och Europa – inte en miljökatastrof.
Det säger Garrett Ainsworth, vd för prospekteringsbolaget District Metals, som har omstridda planer på en gruva i den jämtländska orten. Han beklagar motståndet från lokalbefolkningen, och försäkrar att en gruva vore säker.
– I Sverige får man inte gå vidare om inte studierna visar att det är säkert, säger han.
Del ett: ”Gruvan är en pest!”
Del två: Sverige ska brya uran – vad händer nu?
Del tre: Gruvbolaget om Oviken: ”Teknologin finns för att göra det säkert”
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:
Garrett Ainsworth ansluter till videomötet med DA från sin stuga på Kanadas västkust. Hos honom är det tidig morgon, men det är han van vid – arbetet med en möjlig gruva i jämtländska Oviken innebär en tidsskillnad på nio timmar.
Det är ett projekt som mötts av stenhårt motstånd från både kommunen och lokalbefolkningen, som pekar på stora miljörisker. Garrett Ainsworth beklagar situationen, samtidigt som han säger att han ”helt förstår reaktionen från markägare”. Han kände samma sak om stugan han själv sitter i.
– När vi köpte den visste jag att den låg i ett gruvområde för guld och silver, och sen fick jag veta att ett bolag borrat nära. Min första reaktion var ”här ska dom inte borra!”, men sedan tog jag ett steg tillbaka. Då insåg jag att det var en klassisk ”not in my backyard” reaktion.
I stället måste man titta på vad en gruva faktiskt skulle innebära, säger han. Fyndigheten i Oviken är rik på bland annat uran och vanadin, som är viktiga för EU:s självförsörjning.
Garrett Ainsworth tar upp EU:s uranförsörjning som exempel. Han säger att den är osäker på grund av minskade och riskfyllda importkällor, och menar att detta gör en egen urankälla inom EU allt viktigare när efterfrågan på kärnkraft väntas öka.
En gruva skulle inte etableras på bekostnad av miljön, säger han.
– I Sverige får man inte gå vidare om inte studierna visar att det är säkert. Jag har hört: ”Det finns inga exempel på lyckad alunskifferbrytning.” Men tekniken finns för att göra det säkert. Man måste bara ta fram studier som visar vilka tekniker som fungerar bäst. De som är emot pekar ofta på Ranstad på 60-talet. Men jag kan knappt komma på någon gruva från 60-talet – uran, basmetaller eller guld – som var bra. Alla var dåliga, ur dagens perspekiv.
Du säger att tekniken finns. Används den i någon alunskiffergruva idag?
– Nej, det finns inga aktiva alunskiffergruvor just nu. Den sista var på 60-talet. Men varje gruva är unik och kräver skräddarsydda lösningar.
Många oroar sig för att den spröda alunskiffern skulle läcka. Är det inte en risk?
– Många gruvor har genomsläppliga bergarter. Innan man gör något borrar man, kartlägger grundvattenriktning och använder teknik för att säkerställa att inget metallhaltigt vatten lämnar området. Det är lagkrav, och en gruva kan inte starta utan att de uppfylls.
Skyltarna längs vägarna går inte att missa. I Oviken framställs det som ett val mellan en gruva och dricksvatten. Är oron befogad?
– Det finns många definitiva uttalanden – ”en gruva kommer förstöra miljön” – som är enbart känslobaserade. Så fungerar det inte. Vi måste basera oss på vetenskap, och genomföra en rad tekniska studier.
Sett till lokalsamhället – hur vill ni vända opinionen?
– Genom kommunikation, det är avgörande. Faktabaserad konversation är viktigt och människor är alltid välkomna att ställa frågor eller uttrycka sin oro.
Berätta om jobbpotentialen, har du någon siffra?
– Jag frågade ChatGPT för ett tag sedan. Den sa 200–400 direkta jobb. Med indirekta jobb multiplicerar man med cirka 1,8. Indirekta jobb är restauranger, transporter, tjänster – hela ekosystemet runt en gruva. När en ekonomisk konsekvensbedömning är gjord har vi en mer exakt siffra.
Och direkta jobb vore klassiska industriyrken?
– Ja, såsom lastbilschaufförer, maskinförare, byggjobbare, geologer och processingenjörer. I byggfasen mycket jobb, sedan mer stabil driftspersonal.
Kan ni säkerställa att dessa jobb kommer från lokal arbetskraft?
– Man prioriterar alltid lokalt. Oavsett vem som driver projektet är lokal arbetskraft prioritet. Det kan innefatta utbildningar i Östersund, universitetet i Luleå, stipendier, eller samarbete med kommunen.
Måste svenska regler ändras för att projektet ska bli möjligt? Vissa pekar på lobbyverksamheten kring uranförbudet som ett exempel på att ni redan har påverkat regelboken. Håller du med?
– Nej. Regeringen startade upphävandet av uranförbudet utan någon kommentar från industrin – definitivt inte från oss.
Ni har varit remissinstans. Är inte det ett inflytande?
– Det är en demokrati. Alla fick tycka till – miljögrupper, kommuner, länsstyrelser. Det är så systemet fungerar.
Med ett försvagat kommunalt veto får ni ett starkare verktyg att övermanna lokalt motstånd. Kommer ni använda det?
– Jag skulle inte kalla det ett verktyg för att övermanna någon. Vi vill samarbeta med kommunen. Förändringen kan däremot underlätta investeringar, eftersom veto ses som en risk.
Men om ni inte kommer överens?
– Då måste man hitta en lösning.
