Svårt för facket att stötta inhyrda – hamnar mellan stolarna

När företagen vill komma undan kravet att ­anställa efter två år är det inte klart vem som företräder dem. Det här är senaste i raden av ­dilemman facken ställs inför vid inhyrning.

Hur hamnade vi här? 

Inhyrning skulle bli en lösning för förtagen att bemanna arbetstoppar. Åtminstone var det så facket tänkte det. Men sedan bemanningsföretagen etablerat sig på svensk arbetsmarknad har larmen från fackklubbar varit många: Lagen om anställningsskydd sätts ur spel. Arbetsplatsen delas upp i ett A- och ett B-lag. Det är svårt för facket att stötta bemanningsanställda eftersom de rent faktiskt har en annan arbetsgivare och ett annat kollektivavtal än de som är direkt anställda på företaget.

De industriföretag som använder inhyrning säger å andra sidan att det är helt avgörande för att snabbt kunna skala upp och ner produktionen, och att alternativet är fler visstidsanställningar och mer beordrad övertid. Att bemanningsanställda har kollektivavtal, garantilön och ibland högre lön än de direktanställda visar på att den svenska modellen fungerat bra även för den här anställningsformen, säger förespråkarna.

Argumenten bakom konflikten

När LO och Bemanningsföretagen ­tecknade sitt avtal år 2000 innebar det stora förbättringar jämfört med att ringas in vid behov: heltidsanställning på bemanningsföretag, genomsnittslön vid arbete och garantilön vid väntetid.

Men kritiken har levt kvar. Bemanningsanställda har ingen garanterad arbetsplats att gå till, de måste vara beredda att resa långt, ända upp till 75 kilometer och riskerar långa dagar om de kallas in sent.

Trots att branschen funnit länge vid det här laget är det ont om forskning kring bemanningsanställdas arbetsmiljö. Men de studier som finns visar att de oftare får tyngre arbetsuppgifter och har svårare att utvecklas på arbetsplatsen.

Läs också

Mikael, 62, drabbad av nya reglerna – åker ut efter 14 år som inhyrd på ABB

Efter 14 år som inhyrd på ABB Robotics i Västerås förlorar nu Mikael Wretling sitt uppdrag. Företaget väljer att hellre låta honom gå än att anställa – när de nya las-reglerna nu börjar gälla.

Fackliga försök att täppa till hål

Det finns lokala avtal som innehåller begränsningar, som att företag inte får hyra in om uppsagd personal fortfarande har företrädesrätt. Den senaste stora förändringen kom i huvudavtalet 2022: 24-månadersregeln. Efter två års inhyrning ska arbetaren erbjudas fast jobb på arbetsplatsen eller få två–tre månadslöner i ersättning, beroende på avtal.

Fackets syfte med att driva på för den regeln var att ingen skulle kunna jobba som inhyrd år efter år på ett företag.

Hur regeln fungerar i praktiken finns det ännu inga siffror på. Klart är att vissa bemanningsanställda blivit direktanställda – medan andra fått sluta när tidsgränsen närmat sig.

Läs också

Nya regeln kostade Robert och Oliwia uppdraget på Alleima: ”En smäll på käften”

✓Hade bara veckor kvar till fast jobb ✓Då avslutades uppdraget ✓”Förjävligt”

En facklig gråzon

Här syns också en av de mest svårhanterliga knäckfrågorna: Vem företräder de bemanningsanställda gentemot företaget som hyr in dem?

Det korta svaret är: ingen.

Fackklubben på arbetsplatsen representerar bara företagets egna anställda. De inhyrda tillhör bemanningsföretaget och går på bemanningsavtalet. Ofta saknas klubb, och då är det fackets avdelning som förhandlar – men bara med bemanningsföretaget. Om kundföretaget avslutar kontraktet inför 24-månadersgränsen finns det inget facket kan göra.

Facken säger att 24-månadersregeln måste följas upp noga och ser den som ett viktigt steg för att fler ska kunna gå från osäkrare anställningar till fasta jobb.

Bemanningsföretagen håller med om behovet av uppföljning – eftersom det tror att regeln kan leda till just det att företag väljer att avsluta kontrakt tidigare, något de menar är sämre för alla: De bemanningsanställda som förlorar sina arbeten, företagen och de andra anställda som förlorar kompetens.

Oavsett utgång återstår oklarheten. Hur ska detta förhandlas?

Janna Ayres