Sandvik säger upp de lokala avtalen: ”Varit en trygghet”

Facket är kritisk till att industrikoncernen Sandvik sagt upp alla sina lokala avtal. Bland annat handlar det om lokala anpassningar av tidbanker.

– Det är tråkigt att arbetsgivaren inte ser värdet av att komma överens lokalt, säger Alexander Sunesson, IF Metalls klubbordförande i Västberga.

Samtidigt försvarar Sandvik beslutet.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Stålbranschen är känslig för svängningar. Därför tecknade Sandvik i Gimo redan på 1990-talet ett lokalt arbetstidsavtal som kunde användas vid konjunktursvängningar. Timmar skulle läggas i en tidbank.

Om det blev dåliga tider eller produktionsstopp kunde man ta tid därifrån, samtidigt som arbetarna kunde gå hem med lön. Om de jobbade mer under tider med mer efterfrågan fylldes tidbanken på.

Så småningom gjorde man ytterligare en lokal lösning med en till tidbank för kortare svängningar eller produktionsavbrott. Den kallades Tof, som stod för trygghet och flexibilitet.

För arbetstagarna gav avtalen trygghet – man kunde slippa uppsägningar i dåliga tider. För arbetsgivarna gav avtalet den hett eftertraktade flexibiliteten, att kunna anpassa arbetet efter svängningarna.

Flera Sandvikanläggningar tecknade lokala Tof-avtal. Tof:en var så populär att den 2013 blev en del av det av det centrala avtalet, det som heter Stål- och metall, röda avtalet. Samtidigt har lokala avtal funnits kvar, anpassade efter anläggningarnas olika förutsättningar. Tills nu.

Sandvik har nämligen sagt upp alla lokala avtal, vilket Arbetarbladet var först att berätta om.

– Det sorgliga är att man inte satt sig ner och tittat på vad man tycker är bra och vad man tycker är dåligt. Vi saknar dialogen, säger Jessica Smedjegård, som är klubbordförande på Sandvik Coromant i Gimo.

De anställda har avstått lön för de lokala avtalen – och det kompenseras man för när de nu sägs upp. Det är inte direkt någon ekonomisk förlust för de anställda. I stället, tror Jessica Smedjegård, är den största förlusten tryggheten.

– Vi har inte haft några varsel, utan vi har löst det med pensionsavgångar och tidbank. Många tycker att det har varit en trygghet.

”Negativt både för företag och medarbetare”

Nu gäller i stället det centrala stål- och metallavtalet på alla anläggningar. ”Lagom operfekt för alla”, säger Fredrik Håf, klubbordförande på Rocktools i Sandviken.

– Från vår sida är det negativt både för företag och medarbetare med en mer fyrkantig avtalslösning i stället för att lösa det lokalt.

På Rocktools har man haft lite fler timmar i tidbanken.

– Man har kunnat nyttja det för plötsliga stopp, det har gjort det mer flexibelt. Det har varit uppskattat hos medarbetarna att man kunnat göra verksamhetsanpassningar.

Facket: ”Tråkigt att arbetsgivaren inte ser värdet”

Alexander Sunesson, klubbordförande på Sandvik Coromant i Västberga i Stockholm, tycker att företagets negativa attityd till lokala överenskommelser är något nytt.

– Det är tråkigt att arbetsgivaren inte ser värdet av att komma överens lokalt.

I Västberga har de förutom lokalt anpassad Tof haft ett avtal om extra ersättning vid snabba skiftbyten. Det fanns problem med att skiftarbetare till exempel kunde få hoppa från förmiddagsskift till eftermiddag och tillbaka igen på bara några dagar.

– Vi tyckte att vi måste stävja det. Det var slitsamt för många.

Därför tecknade man ett lokalt avtal där man fick mer betalt för bytena. Det gjorde det dyrare för företaget att lägga sådant schema.

Enligt Alexander Sunesson kostar avtalet inget i pengar för företaget, eftersom man har plockat bort de snabba skiftbytena. Nu är även det avtalet uppsagt. Enligt honom säger företaget nu att det inte är meningen att man ska återinföra de snabba skiftbytena.

– Men vi får se, det finns ju en risk att det kommer tillbaka.

Han säger att klubben också sagt upp ett avtal från sin sida. En del av de anställda har avstått 750 kronor i månaden för att få del av den rörliga lönen, bonusen. Det vill man nu ha tillbaka.

Läs Sandviks svar på kritiken här.

Anna Julius