”Ärligt talat hade jag nog tröttnat lite”
Mark Beabey arbetade som CNC-operatör och tillverkade stövlar till hovets drabanter hemma i källaren.
Industriarbetarnas tidning
Publicerad 2016-01-07, 12:02 Uppdaterad 2020-08-06, 15:05
Profilen En metallarbetare i Målilla utrustar kungahuset med stövlar. Mark Beabey är skomakaren som blev CNC-operatör. Hemma i källaren tillverkar han hovets drabantstövlar. Mark Beabey berättar om …
Ålder: 51 år.
Bor: Utanför Målilla.
Arbetar: CNC-operatör på Rosenfors bruk i Målilla.
Aktuell: Har just levererat ytterligare två par drabant-stövlar till hovet.
”Det var hemma i England. Jag lockades av hantverket och jag har helt lärt mig själv. Insåg att jag och läder trivdes ihop.
I England finns efterfrågan på historiska plagg genom alla historiska sällskap där folk klär ut sig. För att inte tala om alla lokala historiska marknader. Efter en tid knöts jag till det nystartade historiska museet Royal Armouries Museum i Leeds. Jag fick göra det jag verkligen gillar: kombinera hantverk med historia.”
”I England kom jag att tillverka stövlar åt det brittiska kungahuset. När jag flyttade till Sverige fick jag på omvägar kontakt med hovet som först beställde sju par drabantstövlar. Sådana som Karl XII:s karoliner hade. Sedan har de fortsatt beställa och jag har jobbat med dem på fritiden.
Det har gått bra. Att tillverka ett par tar minst fyrtio timmar. På Slottsbacken finns snart tjugo av mina stövlar.
Om jag kan kallas hovleverantör? Nja, inte officiellt i alla fall. Inte än.”
”Vi flyttade till Sverige för att vi verkligen gillade landet. Så mycket lugnare och enklare än i England. Att vi hamnade i Målilla berodde delvis på att jag anlitades att jobba med Salve medeltidsstad utanför Kalmar.
Men att leva som hantverkare är osäkert. Man vet inte när inkomsterna kommer. Därför började jag på bruket för åtta år sedan. Tyvärr går det dåligt nu och jag är en av dem som sägs upp. Synd, för det har varit ett bra jobb som gått att kombinera med skomakeriet.”
Berättat för Harald Gatu
Drabanterna fungerar som kung Carl Gustafs ceremoniella livvakter vid högtidliga tillfällen, till exempel inkommande statsbesök. I uniformerna hittar man soldater från Försvarsmakten.
Förutom att upprätthålla en statsceremoniell tradition gör drabanterna skyddsvaktstjänst utanför gästrummen på Kungliga slottet. Vid gästernas ankomst bär de Karl XI:s uniform och vid avfärd Karl XII:s.
Kåren består av 24 drabanter och en drabantchef. Den genomsnittliga drabantvakten är en 24-årig man, men det finns även kvinnliga drabanter. Det är Kungliga Husgerådskammaren som tillhandahåller drabanternas kläder och utrustning och mellan uppdragen förvaras dessa i Kommendantstaben i Högvaktsflygeln.
Stövlarna återanvänds och vårdas för framtiden – men vid behov får drabanterna ett splitternytt par.
De kungliga drabanterna har länge tillhört hovets inre vakthållning. Det var kung Karl XI (1660–1697) som var först med att skaffa sig ett ridande drabantkompani, som både tjänstgjorde som stridande förband och som inre vaktstyrka. Men år 1700 tog Karl XII livdrabanterna under sitt direkta befäl och gjorde dem till ett elitförband.
Text: Ellen Myrgård, Svensk Damtidning
Här kan du läsa reportaget i Svensk Damtidning