”Orimligt att ansvaret läggs på den drabbade”Helle Klein, chefredaktör.

”Samhällen behöver inte existera i en nationell tvångströja”Daniel Mathisen om Per Wirténs Augustprisnominerade reportagebok ”Är vi framme snart?”.

Fascismen går att stoppa

daniel-mathisen-dragKrönikaÅret är 1934 och historikern och socialisten Arthur Rosenberg står mitt i ett brinnande Europa och ser fascismens triumftåg genom Tyskland och Italien. I den fascinerande och märkliga skriften Fascismen som massrörelse vrider han och vänder på fascismens väsen och ursprung. Försöker förstå Europas tummelfärd mot mörker och diktatur.

Om skribenten:

Daniel Mathisen är frilansjournalist och skribent, bland annat som ledarkrönikör på Dagens Arena.

Fascismen tycks “bryta fram som en naturkatastrof, som en jordbävning, som en elementär kraft, som springer ur människors hjärtan och inte tål något motstånd”.

Rosenberg accepterar inte beskrivningen, pekar på motsatsen. Fascismen är enligt honom snarare en framgångsrik uppiskning av en rädd befolkning och en motreaktion på arbetarrörelsens framväxt. Ett barn av krisen.

Trettiotalets eko når ändå in i våra dagar. Än en gång står politiska ledare handfallna inför den organiserade fascismens segrar runt om i Europa. Ungern, Polen. Högerextremismens segertåg framstår återigen som oförklarligt, en naturkraft som är omöjlig att stoppa.

Historiska paralleller är ofta svåra, för att inte säga krystade. Men det vore naivt att inte inse sprängkraften i politiska rörelser som lovar ett i grunden annat samhälle. Under 1900-talets första decennier kunde högerextrema krafter kidnappa dagordningen. Ryktesspridning om judar och minoriteter och attacker på meningsmotståndare satte skräck i hela samhällen.

“1924-29 tycktes den tyska republiken vara lika grundmurad som Förenta Staternas eller Frankrikes författning”, skriver Rosenberg. Orden är en skakande påminnelse om demokratins bräcklighet. Året därpå utnyttjade nationalistiska och reaktionära partier krisen för att ta makten och rullade ut mattan för Hitler. I Italien krossade Mussolini en redan splittrad vänster och inledde sitt fascistiska projekt.

Rosenberg kallar fascisterna en ”liten, skränande och välorganiserad minoritet”. Orden träffar rakt in i vår tid, hatet gror bland oss även i dag. På Facebook piskar hatmobbar upp en aggressiv lynchstämning mot flyktingar, med uppmaningar om att sätta eld på boenden och rena attacker. På trettiotalet var det juden, i dag är det muslimen och flyktingen. Jag ryser medan jag bläddrar vidare.

Höstens rubriker om flyktingkatastrofen — “systemkollaps”, “flyktinginvasion” — har spelat vår tids fascister i händerna. Sverigedemokraterna har kunnat utnyttja oron för att knuffa hela debatten i önskvärd riktning. En partiledare som så sent som på nittiotalet höll i en banderoll med texten “Sverige åt svenskarna” har kunnat porträttera hatet som sunt förnuft — något folkligt.

Varje politisk rörelse måste kunna svara på var vi varit, var vi är och vart vi ska. I dag är Sverigedemokraterna det enda parti som konsekvent kan svara på det. Björn Elmbrant slår i boken Innan mörkret faller fast att mörkerkrafterna på trettiotalet var chanslösa när progressiva krafter orkade hålla emot och fyllde de politiska parollerna med innehåll och framtidstro. Det är när de vacklar, inte orkar formulera politikens innehåll, som spelplanen lämnas fri.

Poängen väcker hopp. Fascismen är ingen orubblig naturkraft — den går att stoppa. Men då krävs en ny politisk murbräcka som organiserar människor kring värden som demokrati och jämlikhet. Först genom att etablera nya konfliktytor och formulera en ideologisk kritik mot både traditionell höger och framväxande fascism kan samhällsklimatet förskjutas. Nu är det upp till oss — demokrater, aktivister, politiker och fackliga medlemmar — att agera.

Innan det är för sent.

Daniel Mathisen

2Kommentarer

H:

Problemet är just att demokratin är så bräcklig. Varenda gång det krisar kommer fascisterna fram ur skuggorna, och resten av oss orkar inte hålla emot hur länge som helst. Vi kan rösta och engagera och organisera oss allt vi vill, men om segern bara är temporär ändå så börjar man till slut känna sig uppgiven för det känns som det inte löser nåt. Man gör inte saken bättre, man hindrar den bara från att bli värre, och man orkar inte hålla på så för all evighet.

Andreas Larsson:

Mathisen skriver:

”Varje politisk rörelse måste kunna svara på var vi varit, var vi är och vart vi ska.”

Varje politisk rörelse måste även kunna svara på hur vi ska gå från var vi är till dit vi ska. Här är problemet att om vi inte vet var vi är så kan vi inte heller beskriva vägen till vårt mål.

Jag betraktade mig länge som vänster, det finns väl fortfarande inom mig någonstans men pga vänsterns brist på verklighetsförankring så lämnade jag vänstern och därefter blev jag någon form av åskådare som bedömer politiken från en relativt objektiv position. Jag är helt enkelt inte intresserad att engagera mig i politiken när så många gått vilse.

En del menar att var vi befinner oss handlar om en berättelse. Problemet med det är att om berättelsen skiljer sig mycket från verkligheten så kommer inte så många att tro på den. Vänstern måste blir mer analytisk och mindre berättare. Mer energi måste läggas fokuseras mot den nyliberala politik som sedan början av 80-talet i allt större grad satt människor mot människor och grupper mot grupper.

Det stora hotet är inte de främlingsfientliga utan kapitalism och nyliberalism. Eller bara när befolkningen växer utan att välfärdsstaten och dess samhällets resurser växer för att täcka upp för de ökade behoven. Här kan alla partier utom V betraktas som partier som medverkat till att föra Sverige i fel riktning. Ändå är det mer intressant att gnälla på SD än att gnälla på S, trots att S är en ulv i fårakläder. Borgarna vet man var man har dem men det gör man inte med S.

V behöver också tagga ned med känslorna då dessa skrämmer bort väljare. Lägg istället fram en seriös och mogen plan över hur vi ska lösa samhällsproblemen.

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Ett huvudlöst tekniksprång?

Krönika”Ny teknik ger alltid minst lika mycket skitdåliga saker som bra.” Ändå är den helt nödvändig. DA:s krönikör Stefan Eriksson om huvudtransplantationen som kanske någon gång blir av.

Rätt livränta

Endast den starke vinner

LEDARE Det är orimligt att ansvaret läggs på den drabbade. Facket måste hjälpa de arbetsskadade att få rätt livränta.

1

Stick håll på nationalismens bubbla

Krönika”Arbetare i Sverige har mer gemensamt med europeiska löntagare än, säg, Svenskt Näringslivs Leif Östling. Samhällen behöver inte existera i en nationell tvångströja”, skriver Daniel Mathisen.

Naivt – eller farligt, Svenskt Näringsliv

KRÖNIKASvenskt Näringsliv förskräcker med sitt inspel om att fackets inflytande över arbetsmiljön bör minska.

Industri och välfärd stärker Sverige

Krönika.Det går inte att tala om den offentliga sektorn som tärande och den privata sektorn som närande. Det är en gammalmodig syn.

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Timbros fullständiga galenskap

KRÖNIKAEnligt Timbro-högern behöver vi befrias från semestern eftersom den är så oflexibel för oss.

Arbetsmiljöarbetet är viktigare än någonsin

LedarkrönikaDen senaste tidens uppmärksamhet runt #metoo är ett bra exempel på att det systematiska arbetsmiljöarbetet inte fungerar med ett nedmonterat Arbetsmiljöverk, skriver Jeanette Herulf.

Bloggrubrik

Besvärande för Svenskt Näringsliv

”Är Östlings skattemoral också Svenskt Näringslivs”, frågar sig Helle Klein efter Uppdrag gransknings avslöjande att tusentals rika svenskar skatteplanerar genom att använda sig av så kallade brevlådeföretag på Malta.

Volontären fick pris – men sen då?

Krönika/Malena ErnmanÅrets svensk från 2015 finns kvar, i allra högsta grad. Men jakten på ekonomisk tillväxt fyller hela tiden i de gränser hon suddar ut.

1

Farligt förakt för demokratin

LedareDemokratikampen måste föras både i parlamenten och på arbetsplatserna.

Gud bevare mig för ett nytt Babels Hus

LedarkrönikaSkrytbygget Nya Karolinska sjukhuset i Solna visar hur det blir när pengarna får styra i stället för invånarnas behov av sjukvård. DA:s Jeanette Herulf ser om tv-seriens Babels hus och ser obehagliga paralleller.

Förändringarna på Arbetsmiljöverket

”Inte enklare – inte bättre”

Debatt”Även om vi i Norge bara har ändrat på strukturen – inte innehållet – upplever många människor att det nya regelverket är mer komplicerat”, skriver Edvard Eidhammer Sørensen på norska Fellesförbundet.

Få Dagens Arbetes nyhetsbrev

NyhetsbrevVill du få de bästa nyheterna, granskningarna, berättelserna, bilderna och debattinläggen om arbetslivet – rakt in i din mejlkorg – fyll bara i din adress här.

Utanför det vanliga igen

KRÖNIKAJag tänker för mig själv att det är det här som är att bli medelålders innan båten åker över kanten.

Arbetsmiljöveckan

Du som är skyddsombud – TACK!

Debatt”Hur många liv vi räddat i vårt förebyggande arbete går bara att spekulera i. Men vi behöver bli många fler. Slarvande företag måste straffas hårdare, facken måste bättre på att stå upp för dem som tar fighten.” Det skriver skyddsombudet Claes Thim.

”Saboterar ett bra system”

DebattLO-utredaren Sten Gellerstedt hävdar att Svenskt Näringslivs förslag om att skilja facket från skyddsombuden saboterar ett väl fungerande system, och reducerar skyddsombuden till "ordningsmän för arbetsgivarna".

Metoo-rörelsen kan få facket att vakna

Ledare”I kölvattnet av Metoo-kampanjen är det hög tid för fackförbunden att både kräva arbetsmiljöansvar av arbetsgivarna OCH rensa upp i sina egna unkna kulturer”, skriver chefredaktör Helle Klein.

1

Jag och punkbandet tar adjö

KRÖNIKASka folk betala för musik, då gäller det att packa in den väl, skriver Carl Linnaeus.

Återväxten i industrin

”Lärlings­systemet måste anpassas till små företag”

DebattVid sidan av det avtal som IF Metall och Teknikföretagen tecknat behövs ett system, med eller utan kollektivavtal, som fungerar även för de mindre företagen, skriver Erik Sjölander på Småföretagarnas Riksförbund.

Vart ska vi rikta vreden?

KrönikaVår tids arbetare lever i glesbygden och förorten.

Hobo: Tough Life – pixlar som slår i magen

Krönika”Det mest orättvisa som kan drabba en människa är att födas.” Daniel Mathisen försöker överleva som hemlös i dataspelet Hobo: Tough Life, och spelet dröjer sig kvar.

Ardis flykt från Afrika är en nutida Utvandrarna

LedarkrönikaFörr var det Vilhelm Mobergs epos om Utvandrarna och Invandrarna som berättade om kampen för bättre livsmöjligheter i ett okänt land. Nu är det den farliga flykten hit från Afrikas horn, som skildras i Abdi Elmis och Linn Bursells bok ”Gå bara”. Jeanette Herulf har läst.

Håll fingrarna borta från lönerna!

KrönikaAlliansens förslag om inträdesjobb är ett försök att runda kollektivavtalet och införa lagstadgad ingångslön. Det måste stoppas.

Politiker: Lär er jobbet på jobbet!

KrönikaDet borgerliga förslaget om instegsjobb är bara ytterligare ett i raden av försök att sänka lönerna.

Vi vill så klart att du är med oss

KrönikaMålet är att minst 85 procent av alla industriarbetare ska vara med i IF Metall 2020. Arbetsplatsbesök är metoden som får det att hända.

Integrationens motor heter jämlikhet

LEDARE”Sänkta skatter och nedpressade löner är gammal klassisk Moderatpolitik som nu påstås vara nytänk för integrationen, skriver Helle Klein och hoppas på en fortsatt frejdig debatt om den svenska modellen.”

1

Sluta tjafsa om ”systemkollaps”

LEDARKRÖNIKALäget i dag har många likheter med invandringen under 1900-talet. Med rätt insatser kommer de svenska företagen att ropa efter dagens flyktingar om 10 år. Så låt oss sluta bolla siffror och ”volymer” skriver Jeanette Herulf.

Bloggrubrik

Allt stöd till Samhallsarbetarna

Ja må du leva, Dagens Arbete!

LedareDagens Arbete fyller 20 år. Det är värt att fira i tider av dagspresskris, fake news och hot mot yttrandefriheten. Fackförbundspressen har både historiskt och i dag en betydande roll i värnandet av demokratin.

”Vi har vässat svensk industri­politik”

Debatt”Vi har gått från moderaternas skattesänkningar och nedskärningar till att investera i samhällsbygget och nu börjar resultaten synas, hävdar Patrik Engström och Mattias Jonsson, riksdagsledamöter för S i Näringsutskottet.

Hämta mer