”Löfven och de rödgröna måste vidga idén om trygghet”Helle Klein bloggar om onsdagens partiledardebatt.

”Jag avundas Kata för hennes kompromisslöshet”Jeanette Herulf läser en bok om Kata Dalström och längtar efter tron på solidaritet och jämlikhet.

Fascismen går att stoppa

daniel-mathisen-dragKrönikaÅret är 1934 och historikern och socialisten Arthur Rosenberg står mitt i ett brinnande Europa och ser fascismens triumftåg genom Tyskland och Italien. I den fascinerande och märkliga skriften Fascismen som massrörelse vrider han och vänder på fascismens väsen och ursprung. Försöker förstå Europas tummelfärd mot mörker och diktatur.

Om skribenten:

Daniel Mathisen är frilansjournalist och skribent, bland annat som ledarkrönikör på Dagens Arena.

Fascismen tycks “bryta fram som en naturkatastrof, som en jordbävning, som en elementär kraft, som springer ur människors hjärtan och inte tål något motstånd”.

Rosenberg accepterar inte beskrivningen, pekar på motsatsen. Fascismen är enligt honom snarare en framgångsrik uppiskning av en rädd befolkning och en motreaktion på arbetarrörelsens framväxt. Ett barn av krisen.

Trettiotalets eko når ändå in i våra dagar. Än en gång står politiska ledare handfallna inför den organiserade fascismens segrar runt om i Europa. Ungern, Polen. Högerextremismens segertåg framstår återigen som oförklarligt, en naturkraft som är omöjlig att stoppa.

Historiska paralleller är ofta svåra, för att inte säga krystade. Men det vore naivt att inte inse sprängkraften i politiska rörelser som lovar ett i grunden annat samhälle. Under 1900-talets första decennier kunde högerextrema krafter kidnappa dagordningen. Ryktesspridning om judar och minoriteter och attacker på meningsmotståndare satte skräck i hela samhällen.

“1924-29 tycktes den tyska republiken vara lika grundmurad som Förenta Staternas eller Frankrikes författning”, skriver Rosenberg. Orden är en skakande påminnelse om demokratins bräcklighet. Året därpå utnyttjade nationalistiska och reaktionära partier krisen för att ta makten och rullade ut mattan för Hitler. I Italien krossade Mussolini en redan splittrad vänster och inledde sitt fascistiska projekt.

Rosenberg kallar fascisterna en ”liten, skränande och välorganiserad minoritet”. Orden träffar rakt in i vår tid, hatet gror bland oss även i dag. På Facebook piskar hatmobbar upp en aggressiv lynchstämning mot flyktingar, med uppmaningar om att sätta eld på boenden och rena attacker. På trettiotalet var det juden, i dag är det muslimen och flyktingen. Jag ryser medan jag bläddrar vidare.

Höstens rubriker om flyktingkatastrofen — “systemkollaps”, “flyktinginvasion” — har spelat vår tids fascister i händerna. Sverigedemokraterna har kunnat utnyttja oron för att knuffa hela debatten i önskvärd riktning. En partiledare som så sent som på nittiotalet höll i en banderoll med texten “Sverige åt svenskarna” har kunnat porträttera hatet som sunt förnuft — något folkligt.

Varje politisk rörelse måste kunna svara på var vi varit, var vi är och vart vi ska. I dag är Sverigedemokraterna det enda parti som konsekvent kan svara på det. Björn Elmbrant slår i boken Innan mörkret faller fast att mörkerkrafterna på trettiotalet var chanslösa när progressiva krafter orkade hålla emot och fyllde de politiska parollerna med innehåll och framtidstro. Det är när de vacklar, inte orkar formulera politikens innehåll, som spelplanen lämnas fri.

Poängen väcker hopp. Fascismen är ingen orubblig naturkraft — den går att stoppa. Men då krävs en ny politisk murbräcka som organiserar människor kring värden som demokrati och jämlikhet. Först genom att etablera nya konfliktytor och formulera en ideologisk kritik mot både traditionell höger och framväxande fascism kan samhällsklimatet förskjutas. Nu är det upp till oss — demokrater, aktivister, politiker och fackliga medlemmar — att agera.

Innan det är för sent.

Daniel Mathisen

2Kommentarer

H:

Problemet är just att demokratin är så bräcklig. Varenda gång det krisar kommer fascisterna fram ur skuggorna, och resten av oss orkar inte hålla emot hur länge som helst. Vi kan rösta och engagera och organisera oss allt vi vill, men om segern bara är temporär ändå så börjar man till slut känna sig uppgiven för det känns som det inte löser nåt. Man gör inte saken bättre, man hindrar den bara från att bli värre, och man orkar inte hålla på så för all evighet.

Andreas Larsson:

Mathisen skriver:

”Varje politisk rörelse måste kunna svara på var vi varit, var vi är och vart vi ska.”

Varje politisk rörelse måste även kunna svara på hur vi ska gå från var vi är till dit vi ska. Här är problemet att om vi inte vet var vi är så kan vi inte heller beskriva vägen till vårt mål.

Jag betraktade mig länge som vänster, det finns väl fortfarande inom mig någonstans men pga vänsterns brist på verklighetsförankring så lämnade jag vänstern och därefter blev jag någon form av åskådare som bedömer politiken från en relativt objektiv position. Jag är helt enkelt inte intresserad att engagera mig i politiken när så många gått vilse.

En del menar att var vi befinner oss handlar om en berättelse. Problemet med det är att om berättelsen skiljer sig mycket från verkligheten så kommer inte så många att tro på den. Vänstern måste blir mer analytisk och mindre berättare. Mer energi måste läggas fokuseras mot den nyliberala politik som sedan början av 80-talet i allt större grad satt människor mot människor och grupper mot grupper.

Det stora hotet är inte de främlingsfientliga utan kapitalism och nyliberalism. Eller bara när befolkningen växer utan att välfärdsstaten och dess samhällets resurser växer för att täcka upp för de ökade behoven. Här kan alla partier utom V betraktas som partier som medverkat till att föra Sverige i fel riktning. Ändå är det mer intressant att gnälla på SD än att gnälla på S, trots att S är en ulv i fårakläder. Borgarna vet man var man har dem men det gör man inte med S.

V behöver också tagga ned med känslorna då dessa skrämmer bort väljare. Lägg istället fram en seriös och mogen plan över hur vi ska lösa samhällsproblemen.

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

#metoo

”Kom igen män – agera”

DebattDet är dags att männen nu skapar nätverk och diskuterar det som framkommit i samband med #metoo, skriver Ulrica Malmberg, ombudsman för IF Metall MittSkåne.

Bloggrubrik

Trygghet men ingen framtid

I Kata Dalströms liv hittar jag min dröm

LedarkrönikaJeanette Herulf läser en bok om Kata Dalström och längtar efter tron på solidaritet och jämlikhet.

”Vi har så snygga svenska modeller!”

KRÖNIKASverige har fortfarande det bästa receptet på hur man skapar ett supertrevligt samhälle. Det enda vi behöver göra är att lägga ner lite möda på att följa receptet, skriver Rikke Henriksen.

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

”S har tappat bort pensionerna”

KrönikaPensionen kan bli en viktig konfliktfråga för Socialdemokraterna. Men i stället kommer en överenskommelse full av frågetecken.

Hamnkonfliken

Rör inte strejkrätten

LedareDen segdragna konflikten i Göteborgs hamn måste kunna lösas utan lagändring, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

4

”Riskabelt petande i konflikträtten”

Krönika”För den konspiratoriskt lagde är det lätt att dra slutsatsen att situationen i Göteborgs hamn blivit en bricka i ett helt annat spel”, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

5

Största problemet är inte pensionerna

LEDARKRÖNIKA”Borde vi inte börja med att göra jobben mer attraktiva, säkrare ur arbetsmiljösynpunkt innan vi kräver av människorna att de jobbar mer?”, skriver Jeanette Herulf.

2

Är vi redo för den nya tiden?

KRÖNIKA”Oavsett om det handlar om smarta algoritmer, artificiell intelligens eller något ännu okläckt måste vi klura ut hur vi ska bygga det nya samhället”, skriver Daniel Mathisen i en spaning inför det nya året.

Skattepolitiken – en julrysare

GÄSTKRÖNIKAEn julsaga om Olika Regeringars Skattepolitik, mycket fritt efter Dickens. Alla likheter med nu levande Ebenezrar är bara önsketänkande, försäkrar krönikören och Volvoarbetaren Lars Henriksson.

1

DET NYA SAMHALL

”Dela Samhall i tre enheter”

DebattSamhalls ägare, staten, måste akut ta ansvar för de missförhållanden som råder i bolaget, skriver Thomas Jansson, förbundsordförande FUB. Han föreslår att Samhall delas upp i tre enheter för att kunna erbjuda både utvecklingsmöjligheter och trygghet för dem som behöver det mest.

Bloggrubrik

Oseriöst av Samhalls VD

Helle Klein om VD Monica Lingegårds uttalanden i Radio Samhall.

6

”Samhall har tappat bort sitt uppdrag”

DebattDet är dags att regeringen tar sitt ägaransvar på allvar och agerar, skriver den liberale riksdagsledamoten Bengt Eliasson.

5

När ena chefen inte vet vad den andra gör

GÄSTKRÖNIKAEfter två vändor av arbetsträning på Samhall ställer förre Samhallarbetaren Tony sig frågan: Hur ska Samhalls framtid se ut?​

2

Staten måste återupprätta Samhall

Ledare”Det tyck som att en ekonomistisk säljkultur har etsat sig fast så att de människor som var tänkta att få en möjlighet i stället slås ut. Nu måste politikerna agera”, skriver  Helle Klein i en ledare om Dagens arbetes granskning av Nya Samhall. 

Djupt ovärdigt, Nya Samhall

LEDAREMånga kan vittna om dålig arbetsmiljö hos Samhall med enformiga jobb och ökade prestationskrav. De redan svaga pressas till det yttersta.

12

”Visst – jag är en tönt”

KRÖNIKADA:s Carl Linnaeus om att vara nörd. Eller att vara uppslukad av ett specialintresse.

Foto: Madeleine Andersson

Har du något tips inför julledigheten?

Vi frågar tre DA-läsare om deras julplaner.

Industriarbetare, framtiden är vår!

KRÖNIKASvensk industri bejakar teknik-utvecklingen och kan vara en del av lösningen för klimatet.

1

”Att stänga ute ett lovande alternativ kan inte vara lösningen”

DEBATT”Samhällsutmaningen och arbetskraftsbristen inom sågverksindustrin kräver fler, inte färre, lösningar”, skriver Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten som svar på GS förbundsordförande Per-Olof Sjöös inlägg om etableringsjobb.

”Bara att vissla åt det usla”

KRÖNIKA”Brittisk humor är inte min kopp te. Jag ler artigt och nyper mig i armen för att inte somna i tv-soffan”, skriver Lina Haskel. 

2

”Kläm åt fifflare i stället för funktionsnedsatta”

LEDARKRÖNIKAVisst kan vi få hjälp att klara vardagen, men beroende kommer vi alltid att vara. Sätt åt de ekonomiska fifflarna men släng inte ut barnet med badvattnet, skriver Jeanette Herulf.

I år önskar jag mig ett mirakel

KRÖNIKAMalena Ernman har för första gången på länge en tydlig önskan till jul.

4

Kvinnan tiger ej längre i församlingen

LEDARE#metoo-rörelsen skakar just nu om större delen av det svenska samhället. Vittnesmålen från kvinnor i alla olika branscher är både skrämmande och befriande. 

Ett huvudlöst tekniksprång?

Krönika”Ny teknik ger alltid minst lika mycket skitdåliga saker som bra.” Ändå är den helt nödvändig. DA:s krönikör Stefan Eriksson om huvudtransplantationen som kanske någon gång blir av.

2

”Etablerings­jobb gynnar oss alla”

DEBATT”Nu har vi högkonjunktur och arbetslösheten bland inrikes födda är låg. Då är det ett bra läge för etableringsjobb, skriver IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

4

Rätt livränta

Endast den starke vinner

LEDARE Det är orimligt att ansvaret läggs på den drabbade. Facket måste hjälpa de arbetsskadade att få rätt livränta.

5

”Vi vill inte skada våra egna lösningar”

KRÖNIKAInnan vi tar fram nya avtal för nyanlända och långtidsarbetslösa behöver vi ge de alternativ som redan finns en chans.

Stick hål på nationalismens bubbla

Krönika”Arbetare i Sverige har mer gemensamt med europeiska löntagare än, säg, Svenskt Näringslivs Leif Östling. Samhällen behöver inte existera i en nationell tvångströja”, skriver Daniel Mathisen.

2

Naivt – eller farligt, Svenskt Näringsliv

KRÖNIKASvenskt Näringsliv förskräcker med sitt inspel om att fackets inflytande över arbetsmiljön bör minska.

Hämta mer