LO har inte tagit ställning för lagstiftad arbetstidsförkortning. De senaste dagarnas artiklar och TV-inslag om LOs ändrade uppfattning vad gäller arbetstiderna bygger på lösa diskussioner. Det finns inga nya beslut. Samma gäller industrifackens påstådda kursändring.
– Vi tror fortfarande att avtalsvägen är det bästa sättet att införa arbetstidsförkortning, säger Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman. Vi har fått ett starkt support från våra medlemmar att driva den här frågan i förhandlingarna. Och vi har också lyckats.
LO skickade i går, efter ett styrelsemöte, ut ett klargörande kring organisationens syn på lagstiftad arbetstidsförkortning. I det står det att ”i den nya positiva situation som Sverige befinner sig i är det naturligt att frågan kommer upp till diskussion”. Men LO betonar att frågan befinner sig på diskussionsnivå, ingen annanstans.
Anders Tiderman menar att det finns många fördelar med en arbetstidsförkortning som införs avtalsvägen. Facket behåller kontroll över utvecklingen. Man kan påverka hur mycket av utrymmet som går till löner och hur mycket som går till kortare arbetstid.
– Vi vet inte hur en lagstiftning skulle utformas. Den kanske inte ger oss något alls. Men en lagstiftning leder likafullt till att arbetsgivaren vill ha betalt i form av ett mindre löneutrymme. Vi måste alltså vara med och betala något som vi redan betalt för.
Arbetsgivarnas pris för den kortare arbetstiden har i regel varit större inflytande över arbetstidens förläggning. I de senaste avtalsförhandlingarna fick till exempel Metall köpa arbetstidsförkortningen på 30 minuter i veckan (metallarna hade sedan tidigare 24 minuters kortare arbetstid i veckan) i verkstadsavtalet med en möjlighet för arbetsgivarna att ensidigt lägga ut sammanlagt två timmar i veckan.
– Det finns förstås en gräns för hur mycket flexibilitet den kortare arbetstiden får kosta, säger Anders Tiderman. Vi kan aldrig gå med på att arbetsgivaren fritt får förlägga arbetstiderna.
Ledarna för de andra industrifacken Pappers och Industrifacket säger att de blev tagna på sängen av inslagen i massmedia om LOs kursändring.
– Vi har inte resonerat igenom saken inom LO, sa Industrifackets ordförande Leif Ohlsson före LOs styrelsemöte i går. Nyhetsinslagen förvånar mig verkligen.
Han säger att Industrifacket står fast vid sin linje att arbetstidsförkortning bör införas avtalsvägen. Förbundet inledde en sådan lösning i förra årets avtalsförhandlingar och lyckades förhandla fram en arbetstidsförkortning i de flesta riksavtalen.
– Avtalslösningar blir mer anpassade till medlemmarnas och företagens behov i respektive bransch.
Även Pappers ordförande Sune Ekbåge blev mycket förvånad när han hörde talas om LOs ändrade uppfattning.
– Vi i Pappers har förordat avtalsvägen och vi har inte ändrat oss.
Pappers medlemmar fick en arbetstidsförkortning på drygt en halvtimme (införs stegvis till år 2001) i veckan den senaste avtalsrörelsen. Tiden kan också tas ut i form av pensionspremie eller pengar.
Grafiska fackförbundet är en av de fyra industrifacken som beslutat att gå en annan väg. 1997 beslutade kongressen att arbetstiderna ska förkortas genom lagstiftning. Arbetstiderna bör kortas till 37,5 timmar i veckan, utan löneavdrag, senast vid sekelskiftet.
Därefter gjordes dock flera misslyckade försök att förhandlingsvägen införa kortare arbetstider. Problemet var att arbetsgivarna krävde allt för långtgående flexibilitet. Inget riksavtal inom Grafiska fackförbundets avtalsområden har generell arbetstidsförkortning.
