Regeringen kommer inte att satsa några pengar för att rädda isocyantforskningen i Hässleholm:

– Jag har i riksdagen sagt att isocyanatforskningen i Sverige ska ligga på god nivå. Nu har vi gjort en kartläggning och min uppfattning är att den kvarvarande nivån är tillfredsställande, säger Mona Sahlin i ett skriftligt uttalande.

Hon konstaterar att det alltid kommer att finnas fler bra forskningsprojekt än vad det finns pengar och fortsätter:

– När det gäller isocyanatforskningen i Hässleholm har Stockholms universitet visat intresse att ta över huvudmannaskapen. Men det förutsätter, precis som tidigare, att att den långsiktiga finansieringen löses.

– Jag tvingas konstatera att det i dag inte finns ett tillräckligt intresse bland de som skulle kunna tänkas att vara med och stödja forskningen. Exempelvis har Afa (Arbetsmarknadsförsäkringar) som tidigare var med och finansierat, valt att inte gå in med så stora summor som skulle behövas. Parterna förfogar över stora resurser, och ansvaret ligger nu också på dem.

– Det är varje universitets och högskolas styrelse som beslutar hur forskningsanslagen fördelas. Det är inte och ska inte vara så att regeringen går in och detaljstyr. Detta betyder att regeringen inte kan ge särskilda pengar till just den isocyanatforskning som bedrivs av Lunds universitet i Hässleholm.

Detta besked hade inte forskarna i Hässleholm fått förrän Dagens Arbete ringde och bad om en kommentar:

– Det var inget glädjande besked, sade en dämpad docent Gunnar Skarping.

– Vi måste fundera på det här innebär, någon mer kommentar kan jag inte ge nu.

LO, Metall, Industrifacket, Byggnads och andra har i starka ordalag krävt att forskningen ska räddas. Och Metalls arbetsmiljöombudsman Lars-Erik Folkesson verkar betvivla att han hört rätt när Dagens Arbete ber om en kommentar:

– Det var inget bra beslut. Den här forskningen är jätteviktig, säger han till slut.

Förmodligen är inte sista ordet sagt från Metall och andra fackförbund om detta.