Det är bokstavligen livsfarligt att ägna sig åt fackligt arbete. I alla fall i vissa länder. Under år 2002 har Fria fackföreningsinternationalen, FFI, i sin årliga genomgång av kränkningar av de fackliga rättigheterna dokumenterat 213 dödade, av dem 206 enbart i Latinamerika.
Rapporten brännmärker kränkningar i 133 länder och pekar på de förödande effekterna som den ökade liberaliseringen av den globala marknaden har på de fackliga rättigheterna. Rapporten visar även hur världskartan över kränkningarna mot de fackliga rättigheterna växer i storlek.
I rapporten finns på listan över 1 000 fackligt aktiva som blivit attackerade och slagna, 2 562 kvarhållna i häkte, 89 dömda till fängelse, 30 000 som fått sparken och cirka 20 000 som blivit offer för trakasserier.
Colombia behåller den föga hedrande förstaplatsen som det absolut farligaste landet att ägna sig åt fackligt arbete i. Hela 184 fackligt aktiva tvingades att sätta livet till, förutom alla hotade, trakasserade och misshandlade. Dessutom listar rapporten även 27 mordförsök, 189 mordhotelser mot fackliga ledare eller medlemmar, nio ”försvinnanden”, 139 godtyckligt häktade, 27 bortrövade och 80 som tvingades fly i exil.
Andra slags kränkningar av de fackliga rättigheterna är allvarliga, men inte alltid livshotande. I till exempel Thailand och Egypten och flera andra länder tvingas anställda skriva på papper där de avsäger sig alla rättigheter. Det är villkoret för att få ett arbete. Det sker i de skattebefriade industriområdena, som i många länder har blivit symbolen för den globala fria marknaden. Där översätts ”fri marknad” med ”frihet från fackföreningar”. Den friheten får arbetarna betala.
Miljontals arbetare, de flesta av dem kvinnor, arbetar för eländiga löner i en bedrövlig arbetsmiljö, ibland till priset av sina liv. De möjligtvis värsta exemplen finns i Bangladesh, där kvinnorna blir inlåsta så att de inte kan komma ut ens när det börjar brinna.
Burma. Kina, Zimbabwe, listan kan göras längre på länder där landets förtryckande regim bäddar för kränkningar av fackliga rättigheter och förföljelse av fackligt aktiva.
Närmare vår egen tröskel har vi president Lukaschenko i Vitryssland, som leder den regim som i särklass utmärker sig som den mest fackföreningsfientliga i regionen. Men i rapporten noteras att även i Ryssland, Bulgarien och Kroatien nonchaleras alltför ofta fackens kollektivavtal, samt att strejkrätten är kraftigt kringskuren i Lettland, Ryssland, Serbien och Montenegro.
Inte ens i alla de modernaste industriländerna har arbetarna rätt att fritt forma sina egna fackföreningar. USA utmärker sig särskilt i kränkningar av fackligt aktiva. Att avskeda anställda ses bland många arbetsgivare som det effektivaste sättet att stoppa all facklig aktivitet. Minst en av tio arbetare som försökt bilda en fackförening i USA har avskedats. I Canada och Australien har de fackliga rättigheterna kringskurits av lagar.
