A-kassorna kritiserar arbetsförmedlingarnas dåliga underlag när enskilda arbetslösas rätt till ersättning ifrågasätts. Nu kräver kassorna förändringar i hanteringen för att förbättra rättssäkerheten.

Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO), där bland annat alla LO-förbunds a-kassor ingår, har undersökt hur det går till i ärenden där arbetslösa ifrågasätts eller avanmäls. Slutsatsen i SO:s rapport är att a-kassorna sköter sig bra men att det är si och så med arbetsförmedlingarna.

I fjol betalade a-kassorna ut omkring 28 miljarder kronor till 574 000 arbetslösa. I 5 200 fall, mindre än procent, tvivlade arbetsförmedlingen (eller annan anmälare, arbetsgivare eller privatperson) på att rätt till ersättning förelåg.

Det kan handla om att den arbetslöse inte infunnit sig till avtalade möten på arbetsförmedlingen, inte sökt anvisade jobb eller på annat sätt inte uppfyllt kraven.

I sådana fall går ärendet, som det ser ut i dag, till a-kassan som ska pröva personens ersättningsrätt. Men då uppstår problem, säger SO:s vice ordförande Inger Lindström, som lett undersökningen:

– Underlaget från arbetsförmedlingarna är ofta undermåligt, vilket gör prövningen osäker. Ibland är det inte lätt att veta varför en person ifrågasatts.

Det leder, säger Lindström, till en risk för att sökande inte behandlas lika.

A-kassorna har dessutom inte automatiskt tillgång till arbetsförmedlingarnas material om den arbetslöse. Exempelvis lämnas inte innehållet i de handlingsplaner, som upprättas mellan arbetsförmedlingen och den sökande, ut utan sekretessprövning.

I de ärenden som a-kassorna avgjorde under förra året ledde 83 procent till att de sökande helt eller delvis förlorade ersättningen. I 17 procent av fallen tyckte kassorna inte som arbetsförmedlingarna utan friade eftersom kraven ansågs uppfyllda.

Förutom kravet på bättre och tydligare underlag vill a-kassorna ändra på flera saker i hanteringen.

Eftersom en avanmälan från arbetsförmedlingen bör ses som ett myndighetsbeslut, resonerar a-kassorna, ska det också kunna överprövas inom myndighetsramen. I klartext: vill man klaga ska man göra det hos länsarbetsnämnden, det är inte a-kassornas sak att avgöra.

SO anser också att kassorna ska få direktåtkomst till arbetsförmedlingarnas meddelanden om ifrågasatt rätt till ersättning, detta för att göra handläggningen snabbare. SO vill också ha tillgång till de personliga handlingsplanerna.

Ett annat bekymmer är tolkningen av begreppet långtidsarbetslös (då högre krav inträder för den arbetslöse, till exempel vidgat sökområde).

– Det är i dag inte tydligt vad begreppet står för, säger Orvar Johansson, ordförande i SO. Hundra dagar talar man om, men under den tiden kan man ha sjukdagar, vård av barn eller kortare timpåhugg.

Han betraktar det som en rättssäkerhetsfråga att den arbetslöse vet vad som gäller och efterlyser en tydligare definition, kanske en kalendertid.

Det finns stora skillnader i ifrågasättandet av ersättningsrätt mellan olika grupper. Bland Kommunals medlemmar ifrågasattes var 73:e ersättningstagare, medan motsvarande siffra i akademikernas a-kassa var en på 254.

SO har inte utrett detta i detalj och har ingen förklaring till skillnaderna.

– Men vi tror inte att det beror på individerna, säger Inger Lindström.