Anders Kjellberg, forskare vid Arbetslivsinstitutet, ser både möjligheter och risker med den kommande sammanslagningen mellan Metall och Industrifacket vid årsskiftet.
Att fackförbund går samman när medlemsantalet minskar är inget nytt. Bortsett från en topp på 70-talet har utvecklingen med sammanslagningar varit ganska jämn. Tendensen går mot fler sammanslagningar i de tio industrialiserade länder som jämförs i en ny bok där forskaren Anders Kjellberg är medförfattare.
I Metalls fall, berättar Anders Kjellberg, beror det minskade medlemsantalet på utflyttningen till andra länder och rationaliseringar inom företagen. Medlemsunderlaget sjunker.
– Att sammanslagningen mellan Industrifacket och Metall kommer just nu är logiskt, de har nästan inget annat val, säger Anders Kjellberg.
Han ser flera faror med sammanslagningen:
· Det kan bli svårt med ett storförbund där medlemmarna sorterar under helt olika avtal.
· Om inte organisationen inom facket tillvaratar alla medlemmars intressen, riskerar medlemmarna att känna sig ”hemlösa”.
· Det rent geografiska avståndet ökar mellan medlem och avdelning. Till exempel får metallarbetarna betydligt färre avdelningar efter sammanslagningen än innan.
Men Anders Kjellberg ser också flera möjligheter:
· En större enhet kan ha större möjligheter att göra sin röst hörd.
· Eventuellt kan också förhandlingsstyrkan öka.
· Erfarenheter från tidigare sammanslagningar visar också att det kan bildas ett slags ”fack i facken”, som gör att den tidigare fackförbundsidentiteten består trots förändringarna. Därmed motverkas känslan av hemlöshet.
När Industrifacket och Metall nu går samman är det naturligt att processen börjar inom LO-sfären. På längre sikt, säger Anders Kjellberg, skulle en sammanslagning med Sif och CF också kunna vara tänkbar, så att alla fackförbund inom industrin samlas.
– Alla inblandade fackförbund har gemensamma intressen gentemot till exempel ett företag som General Motors, säger han.
Men enligt Anders Kjellberg finns flera hinder. Ett är att arbetare och tjänstemän har olika identiteter. Ett annat är att LO-facken är kopplade till socialdemokraterna medan tjänstemannafacken är politiskt fristående. Fackavgifterna är också högre inom arbetarfacken än inom tjänstemännens organisationer.
– Alternativet till att gå samman är ett utökat nära samarbete mellan facken, säger Anders Kjellberg.
Sverige har, anser Anders Kjellberg, världens mest socialt segregerade fackrörelse. Då syftar han på uppdelningen mellan arbetare och tjänstemän i olika centralorganisationer, som består trots att gränserna mellan arbetare och tjänstemän i dag håller på att suddas ut mer och mer.
Fotnot:
Anders Kjellberg är sociolog med över 25 års erfarenhet av forskning om fackförbund och arbetsgivarorganisationer. Han är aktuell som medförfattare till den nyutgivna boken Restructuring Representation. The Merger Process and Trade Union Structural Development in Ten Countries. Boken har framställts inom ett projekt inom ETUI, European Trade Union Institute.
