Vilka försäkringar medlemskapet skulle ge var en av de frågor som inte gick att lösa när planerna på ett samgående mellan Industrifacket och Metall sprack.

Industrifacket angav försäkringarna som den första punkten i pressmeddelandet om beslutet att säga nej till fusionen.

Men Leif Håkansson, Industrifackets förbundskassör, betonar att det fanns flera orsaker:

– Visst diskuterades försäkringsfrågan, men det går inte att bara pilla ut den ur helheten.

Eftersom försäkringssituationen ser så olika ut i de två förbunden var det inte oväntat att det skulle bli svårt att hitta en gemensam lösning. Förbunden tog hjälp av LO i förberedelserna.

Claes-Göran Enman, chef för LO:s organisationsenhet, gjorde en utredning om försäkringarna. Före påskhelgen, för mer än en månad sedan, lade han fram sitt material för de båda förbundsledningarna:

– Jag gjorde en beskrivning av dagens situation. Utifrån denna pekade jag på fem olika varianter på hur förbunden skulle kunna gå till väga.

Även om Enman angav olika alternativ hade han en rekommendation.

– Jag sa till förbunden att det här en bra modell. Det var ett förslag som innehöll TFF (fritidsförsäkring), kompletterande TGL (tjänstegruppliv) och barngruppliv till alla medlemmar. Det innebär halva vägen till det så kallade LO-paketet.

Enman menar att förbunden hade ett politiskt beslut framför sig med hans utredning som bakgrund: vill vi gå i den här riktningen?

Det var också viktigt att Industrifackets medlemmar inte skulle behöva känna sig som förlorare.

Eftersom TFF ingår i medlemskapet, vilket inte är fallet i Metall, fanns ett tryck att den skulle finnas i det tilltänkta storförbundet. Detta skulle dock bli mycket kostsamt.

Hur diskussionen sedan gick mellan förbunden i försäkringsfrågan vill inte Industrifackets Leif Håkansson gå in på. Faktum kvarstår att de inte kom överens på denna och andra punkter.