Gamla typiska bruksorter har svårare att rycka upp sig efter stora företagsnedläggelser än orter med småföretagartraditioner, visar en ny studie.

Det är inte bara i Sverige den här skillnaden finns utan också i andra europeiska länder.

ITPS, Institutet för tillväxtpolitiska studier, har undersökt hur det gått på orter där många jobb plötsligt försvunnit i flera europeiska länder och USA.

I Sverige har en jämförelse gjorts mellan Bengtsfors i Dalsland och Gislaved i Småland.

I Bengtsfors lade dominerande Lear Corporation med 860 anställda ner 1999. Ytterligare ett par företag försvann senare.

I Gislaved varslade plötsligt däcksjätten Continental alla 774 anställda om avsked i december 2001, till stor förvåning eftersom lönsamheten vid fabriken varit god.

I båda fallen uppvaktades regeringen, handlingsplaner utarbetades och samrådsgrupper bildades. Men det gick lite olika.

I Bengtsfors gladde man sig åt statliga löften om satsningar på infrastrukturen, som inte blev av. Kommunalrådet konstaterar efteråt att ”det problematiska blev egentligen att lokalbefolkningen trodde att nu var krisen över och man kunde slå sig till ro.” Utvecklingen vände inte så snabbt.

Det går inte att ersätta förlorade arbetstillfällen med ”mer av samma sort”, skriver ITPS i studien. ”Denna insikt har haft svårare att få fäste i de så kallade ’bruksorterna’ där man varit van vid att jobb alltid funnits.”

I Gislaved kunde man luta sig mot det redan diversifierade näringsliv som fanns i trakten. Kommunen är granne med bland annat Gnosjö, symbolen för småföretagarverksamhet. I studien betonas att nätverket i regionen betytt mycket för utvecklingen.

Sammanfattningsvis konstaterar ITPS att tron på att nya stora industrier ska komma i stället för dem som lagts ner inte finns längre.

Även på de gamla bruksorterna som varit dominerade av en industri växer i dag små och medelstora företag fram, men det tar längre tid.

Fortfarande ligger arbetslösheten i Bengtsfors kvar på 13 procent, medan Gislaved är nere i tre procent.