Låtsasavtal ska stoppa strejkvåg

Den kinesiska regimen fruktar oro på arbetsplatserna. Därför får kinesiska arbetare allt oftare kollektivavtal.

– Men de är inga riktiga kollektivavtal, säger Geoffrey Crothall på China Labour Bulletin i Hongkong, en organisation som följer utvecklingen på kinesiska arbetsplatser.

Så här går det till när avtalen teckas, enligt Crothall:
– Det officiella regeringsvänliga facket kommer in ena dagen och skriver ett avtal om minimilöner och sedan försvinner de. De är till ingen nytta.

Ungefär 200 sådana avtal har träffats de senaste månaderna. Regeringen vill göra allt för att undvika oro på arbetsplatserna, säger Crothall.
– Javisst, med tanke på att matpriserna ökar och inflationen stiger så finns jordmånen för en omfattande oro.

Som i Nordafrika?
– Nej, inget tyder på det. De kinesiska arbetarna har ännu inga politiska krav. De vill ha bra betalt och bra arbetsförhållanden helt enkelt. Men det hindrar inte att regeringen är bekymrad över en social oro som i sig inte behöver vara politisk. Den strejkrörelse vi sett är ingen politisk rörelse.

Efter förra sommarens strejkvåg i Guangdong-provinsen, landets mest industrialiserade område, började de lokala myndigheterna utreda möjligheterna till kollektivavtal.

Ett förslag arbetades fram. Arbetarna skulle få välja sina egna företrädare, ha rätt att begära förhandlingar och även anlita förhandlingshjälp utifrån.

Förslaget är för kinesiska förhållanden mycket långtgående. Men det har ännu inte trätt i kraft.

– Ett intressant förslag, men partiledningen verkar skeptisk och ser hellre en annan lösning som kommer att tillämpas i en annan provins och som mer handlar om ett utbyggt välfärdssystem.

– Dessutom har kapitalintresserna i Hongkong reagerat mycket starkt på Guangdong-förslaget.

Varför?
– Sedan 20-30 år tillbaka har de vant sig att kunna bestämma över de kinesiska arbetarnas löner och arbetsvillkor. Detta är en mycket konservativ grupp. Men en dag tvingas även de inse att det är bäst om man ger de anställda förhandlingsrätt.

Kan de istället inte flytta produktionen från Guangdong inåt landet?
–Jo, och den utvecklingen är redan i full gång. De enklaste, mest arbetsintensiva jobben lokaliseras inåt landet där lönerna är ännu lägre och där provinsregeringarna överträffar varandra i frikostighet mot företagen. Alla vill ha investeringarna till just deras provins.

Kinas befolkningstillväxt mattas av och befolkningen kommer att åldras allt mer. Om några år minskar antalet arbetare i arbetsför ålder, medan åldringarna ökar. Kommer inte det att leda till konkurrens om arbetskraften och press uppåt på lönerna?

– Jo men vi kommer att ha ett stort överskott på arbetskraft i Kina. I dag är det mycket svårt för den som är över 40 år att få jobb inom industrin, i alla fall i de mer avancerade fabrikerna. De äldre får nöja sig med jobb i småföretag där lönerna och villkoren är ännu sämre.

Och de unga nöjer sig med industrijobben inom elektronikindustrin? – Det är inte så säkert och här finns en källa till missnöje och oro. Varje år utexamineras sju miljoner studenter i Kina. De accepterar inte att stå i affär, jobba i servicesektorn eller vid elektronikindustrins löpande band. De har krav på högre innehåll i arbetet.

China Labour Bulletin grundades av den kinesiske aktivisten Han Dongfang. Som järnvägsarbetare grundade han en fri fackföreningsrörelse 1989 och deltog i protesterna vid Himmelska fridens torg.

När protesterna slogs ner fängslades han och utvisades efter några år till Hong Kong där han startade China Labour Bulletin. Organisationen rapporterar om förhållandena på kinesiska arbetsplatser. Man stödjer också ett universitet som har satt upp en portal på nätet om kollektivavtal och dit arbetaraktivister kan vända sig för att få råd.

Hur kan den internationella arbetarrörelsen stödja de kinesiska arbetarna?
– Genom att erbjuda praktisk hjälp hur man exempelvis arbetar med kollektivavtal. Det officiella facket ACTFU vet ingenting om sånt. De har ingen erfarenhet, de vill heller inte ha arbetarnas delaktighet. I Kina behöver alla lära sig vad som utmärker kollektivavtal och hur man skapar ett fungerande förhandlingssystem. Där kan den internationella fackföreningsrörelsen bidra med utbildning, erfarenheter och praktiska tips.

Harald Gatu