Industriarbetarnas tidning

Strikta rutiner gör Jimmy säker

1 november, 2011

Skrivet av Text: KATRIN SVENSSON

Han slogs för att dämpa ångesten. En morgon sänkte han nävarna och gick till jobbet. På lagret fanns en bättre medicin.

Tre procent har adhd

  • Adhd är en förkortning av attention deficit hyperactivity disorder (uppmärksamhetsstörningar och impulsivitet/hyperaktivitet).
  • Cirka tre procent av befolkningen i vuxen ålder visar symptom på adhd. Vanliga kännetecken är uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och hyperaktivitet.
  • Förr trodde man att adhd växte bort. Men studier visar att minst hälften av dem som hade adhd som barn har kvar koncentrationssvårigheter i 20–25-årsåldern. Däremot minskar överaktiviteten och impulsiviteten ofta med åren.
  • Ingen vet exakt vad som är orsakerna till att en person får adhd. De flesta forskare är överens om att både arv och miljö spelar roll, och att det finns en hög grad av ärftlighet.

Källa: Socialstyrelsen

Dåligt stöd i arbetslivet

  • I dag får många med en adhd-diagnos bra hjälp i skolan, men fortsätter sedan ut i arbetslivet utan någon form av stöd. Som vuxna har de en ökad risk att bli uppsagda från sina arbeten och byter ofta jobb.
  • En del har svårt att planera och organisera sitt arbete. Andra har bekymmer med att komma i gång med uppgifter och kan inte avgöra vad som är viktigast att göra först.
  • Många människor med adhd är ovanligt kreativa, motiverade och drivna. Ofta kommer de på nya lösningar och tänker utanför ramarna.

På golvet i vardagsrummet i parhuset sitter tioårige Jimmy. I racerfart kör han runt en bil på amerikanska gator medan hastighetsmätaren studsar fram och tillbaka. Han spelar ett tv-spel som heter Midtown Madness 3. Jimmys mamma och pappa slår sig ner i soffan tillsammans med två socialsekreterare. När de säger att han är psykiskt instabil springer han och hämtar tvättkorgen och drämmer den i bakhuvudet på en av kvinnorna från socialen.

Nu är det lätt att tänka att det har gått dåligt för Jimmy sedan dess. Att han har strulat till det. Kanske knarkat. Rånat. Misshandlat. Men Jimmys liv i dag är allt annat än trassligt. Han vaknar klockan fem varje morgon. Sväljer den vita tabletten som han lagt fram bredvid nycklarna och plånboken. Tar på sig arbetskläderna som han vikt ihop i badrummet. Strumpor, kalsonger, t-shirt, tjocktröja och byxor. Ryggsäcken har han satt i trappan som leder ner till ytterdörren, så att han snubblar över den. Då kommer han ihåg att ta med den till jobbet. Annars är det kört.

Ett stilla regn över Upplands Väsby. Inne på lagret lyfter sjuttonårige Jimmy Holmström bruna pappkartonger fyllda med kolsyrepatroner. Över hans huvud dinglar en liten glittrande discokula. På väggarna sitter lappar med instruktioner precis överallt. Vad som ska finnas i hyllorna, hur patronerna ska rengöras, vilka telefonnummer som ska ringas när det blir problem. Jimmys adhd gör att han behöver struktur.

Adhd? Kanske dyker några andra ord upp. Aggressiv. Dum. Hopplös. Dålig. Och visst har Jimmy varit arg. Vält skolbänken upp och ner. Slagit handen genom dörren. Dängt sin pappas huvud i väggen.

Ända sedan Jimmy gick i sjätte klass har han varit säker. Han ska inte gå gymnasiet. Orkar inte. Skolan var ett ställe som han fördrev tid på. Vandrade omkring i korridorerna, rullade en penna mellan fingrarna och stirrade på väggklockan. När det var fint väder gick han inte dit över huvud taget och ingen ringde när han inte dök upp. Lärarna hade gett upp för länge sedan.

– Alla måste sitta stilla i skolbänken. Men alla ska inte sitta stilla på kontor resten av livet, säger Jimmy.

Regnet har tilltagit. Ett dovt muller närmar sig. Jimmy har ställt in de sista kartongerna i burarna som ska skickas ut till livsmedelsbutiker i hela landet. Jimmy har svårt för att känna när han är utmattad, en av avigsidorna med att vara hyperaktiv. Han kan slita i tolv timmar för att sedan falla ihop på soffan. Och hade han inte blivit tillsagd att sätta sig ner hade han kunnat lyfta kartonger i ett dygn. När Jimmy var yngre kunde han cykla oavbrutet i sex timmar och sedan kräkas i bilen hem. Något pumpar på inom honom, som inte går att kontrollera. Hjärnan förstår inte att kroppen blir trött.

Som ny på jobbet sa Jimmy ingenting om sin adhd. Efter några veckor var han tvungen att åka till sin läkare på barn- och ungdomspsykiatrin för att få ett recept på ny medicin. Hans arbetskamrater undrade varför och reagerade inte särskilt när han berättade om sin diagnos. Jimmys beteende finns på ett papper och därför är det avvikande.

– Men vi är alla annorlunda, med eller utan diagnos.

Här på lagret på Vikingsoda har han varit sedan i januari förra året och det som började med en praktikplats har nu blivit en fast anställning. Som han har längtat, Jimmy. Jobbet passar honom. Alltid finns något att fixa med och saker måste bli gjorda omedelbart.

– Sedan Lennart kom hit har det blivit en jävla ordning.

Lennart är produktionschef och lite irriterad. Förargad på människors inskränkthet och förutfattade meningar. Och är det någon som vet så är det Lennart. Han har själv en dotter med adhd. Han har träffat så många som tänker att personer med adhd är svårstyrda, eller bara jobbiga i största allmänhet. Dumma i sina huvuden.

– En diagnos behöver inte påverka jobbet på något sätt. Arbetsgivare borde ge människor en rättvis chans, säger Lennart.

Man kan undra när det vände. När Jimmy slutade att slå mot sin mamma och pappa. När han lade av med att se sig om över axeln efter hotande fienden. Balkongdörren är öppen och långt bort hörs bilarna på den stora vägen vid Rotebro pendeltågstation. På bordet ligger en liten brun flaska med D-vitamindroppar och en ljusblå napp. Jimmy pillar på sin förlovningsring.

– Det var när jag träffade henne, säger Jimmy och nickar mot Andrea.

Då var Jimmy femton år och hans knogar var blodiga och variga av alla slag. Andrea hämtade bomull och sprit och gjorde rent. ”Shit”, tänkte Jimmy. För han var inte riktigt van vid att någon ville väl. Visst hade han fått kärlek. Haft två föräldrar som gjorde allt de kunde. Försökte och försökte. Men de ville tvinga honom till skolan, det sista stället Jimmy ville vara på.

När Andrea ber Jimmy gå ut i köket och hämta ett glas vatten och telefonen, kommer han tillbaka med ett glas vatten och tittar frågande när Andrea undrar var telefonen är. Många människor med adhd har dåligt närminne. Men sådant som har hänt för många år sedan kan Jimmy berätta om hur länge som helst. Som första gången han skulle till dagis och han satt i vagnen och tittade sig omkring i villaområdet. Minns den gula brevlådan och busshållplatsen. Hur han vände sig om för att ivrigt säga något till sin mamma, precis där vägen svänger.

– När du började med musiken, det var ju då det blev bättre, säger Andrea.

För ett par år sedan fick Jimmy låna en mikrofon av några kompisar. Efter det har Jimmy skrivit låt efter låt. Fått ut allt, som han säger. Vreden och sorgsamheten.

– Jag har varit arg jävligt länge. Men det börjar gå över.

Ibland äter Jimmy rödvinssås. Närmare än så kommer han inte alkohol. Han har inte druckit något sedan en kväll för tre år sedan då han på mindre än en halvtimme hällde i sig en hel flaska ren sprit. Kanske drack han några öl också, han minns inte riktigt. Över fyra promille hade han i blodet när han kom in till sjukhuset, tillräckligt för att aldrig vakna igen. Jimmy spydde blod hela natten. Självmedicinering kallar han det. Han har flera kompisar med adhd som också har sysslat med det. Druckit och tagit droger, för att ingenting annat hjälper.

– Vi ville bara döva ångesten.

Nu är det länge sedan han fick ett riktigt utbrott. Senast var när Jimmy hade fått sin vinröda mopedbil, ett litet fordon med två sittplatser. Som han hade väntat och väntat. När han äntligen skulle få ta den på sin jungfrufärd kom det plötsligt tjugo centimeter snö. Jimmy hade inga vinterdäck och fick inte köra. Han blev vansinnig och slog ett stort hål i dörren till sitt rum.

Den mest storartade insatsen gjorde mopedbilen vid tvåtiden på eftermiddagen den sjätte oktober förra året. Då åkte Jimmy och Andrea till Karolinska sjukhuset. Andrea hade haft förvärkar i över en vecka. Klockan elva på kvällen började Jimmy kräkas. Han har diabetes och plötsligt sjönk blodsockret snabbt. Precis när Elvira skulle födas blev han tvungen att rullas ut från förlossningsrummet och vidare till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Mitt i natten väcktes Jimmy av att telefonen pep.

– En sjuttonåring på barnakuten som skriker att han har blivit pappa. Personalen trodde väl att jag var galen.

Nu brakar det loss. Björkarna vajar fram och tillbaka i den fuktiga vinden. Enda stunden på dagen som Jimmy känner av den illvilliga rastlösheten är vid tvåtiden. I väntan på nya beställningar som ska packas. Då kryper det i Jimmy. Men det kan inte jämföras med känslan han hade på de oändliga lektionerna i skolan. Eller hur det var innan han fick rätt medicin.

Jimmy hämtar tjocktröjan i skåpet. Han behöver någon som berättar när kafferasten börjar, när det är tid för lunch, exakt vad som förväntas. På jobbet vet Jimmy vad som gäller och här vill han vara kvar så länge som det går. Kanske bli chef, som Lennart. Vara ute på lagret och se till att allt flyter. •

Fotnot: Här hittar du bloggen som Jimmy driver tillsammans
med Linus och Simon.

Du kanske också vill läsa…

Ångesten tog över Tommys liv

Ångesten tog över Tommys liv

Människor är olika, och det är bra, har Volvoarbetaren Tommy Jeansson alltid tyckt. Ändå tvekade han att berätta varför han hela livet känt sig annorlunda.

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

Kanske kan våra inre känslostormar peka oss i en ny riktning, skriver Daniel Mathisen.

När Roger blev Regina

När Roger blev Regina

I hela sitt liv har skogsarbetaren Regina Hoberg samlat mod till att berätta vem hon är.

Två månader under jord

Två månader under jord

Sammanhållningen höll de 33 instängda gruvarbetarna vid liv. De lyftes upp till jordytan med löften om pengar och kändisskap. Tio år senare är de fattiga och besvikna.

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

Volvo Cars har tillhört Geely i tio år och bilförsäljningen har slagit rekord på rekord. Det borde vara klang och jubel över jubileet.

”I ambulansen ber jag om att få somna”

”I ambulansen ber jag om att få somna”

DA:s Anne-Marie Höglund läser Patrik Lundberg uppgörelse med klassamhället och minns sin egen pappas självmord.

I väntan på skygg gris

I väntan på skygg gris

Två fjolårsgrisar äter av bondens grödor och skyddsjägaren Rasmus Wedin höjer sin bössa. Ett skott går av.

Han var i gruvan när det rasade

Han var i gruvan när det rasade

Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Jonny Kumpula var en av dem.

Från ljus till mörker – till ljus igen

Från ljus till mörker – till ljus igen

Följ med till Olofström och möt Tommy Jeansson, som har adhd och bipolär sjukdom, och har valt att vara öppen med sin psykiska ohälsa.

De visste hur man landar i sig själv

De visste hur man landar i sig själv

Vi kämpar med vår mindfullnes i nedlagda industrilokaler. Männen som en gång jobbade där visste bättre än så, skriver Håkan Wågvi, arbetsterapeut och tidigare industriarbetare.

Arbetsrätt Striden om las

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

Det går inte att tro att det inte ska bli någon förändring av arbetsrätten, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Regeringen har nu visat att den vill värna den svenska modellen och låta parterna ha huvudinflytandet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Blandade känslor för regeringens las-besked

Blandade känslor för regeringens las-besked

”Ett beslut i rätt riktning”, enligt GS ordförande Per-Olof Sjöö. Pappers ordförande Pontus Georgsson är däremot starkt kritisk.

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.