Brev till facket – Varför bryr ni er inte om oss i Fas 3?

För ungefär ett år sedan, skrev jag till Metall, min fackförening, om situationen för oss i den så kallade Fas 3. Det lokala facket hörde av sig och påpekade att man visst haft sammankomster med oss i fas 3. Men det måste ha varit väldigt hemliga möten då varken jag eller någon annan i fas 3 hört eller läst något om detta möte.

Ej heller blivit kallade. Fackrepresentanten lovade att det skulle bli möten, där vi träffades och diskuterade den situation som vi i fas 3, befinner oss i. Tyvärr någon sådan kallelse har jag ej fått, inte någon annan heller. Ett år har gått och facket förblir tyst. Varför?

Blir vi arbetslösa informerade om t ex medlemsfester, svar nej. Någon hade påpekat detta och fick till svar, de är fester för dem som arbetar.

Inför julen 2011, delade facket ut jackor. Är dessa också för dem som arbetar??

Trots att jag är i fas 3, betalar jag min fackavgift minituöst, varje månad. Går de pengarna till för att subventionera det arbetande folket med jackor. Välbetalda dessutom. En del av pensionärerna har faktiskt fått jackor. Vilket är helt ok. Varför inte arbetslösa?? Är vi en belastning för facket?? Är facket på väg att blir ett pampvälde där vissa har gräddfil, eller är det för ansträngande att även tänka på de som är arbetslösa och i åtgärder, som i fas 3. I debatter har fas 3 dömt ut av många, men var finns handlingen, hur agerar facket, att göra något åt detta.

Känner ilska och frustration och uppgivenhet, främst på grund av att det egna facket sviker, Varför?

Gå ut facket, är ingen lösning, trots allt är jag försäkrad och får mitt bidrag. Om jag går ut facket får jag ej detta.

Facket på 1980-talet var suveränt. Fick mycket hjälp när det behövdes. Men nu? En nybliven metallare i Kiruna hamnade nyligen i konflikt med arbetsgivaren. Facket gjorde som strutsen, gömde huvudet i sanden, Varför?

Eva Kostenniemi, Svappavaara. Medlem i Metall (avd 635)

Eva Kostenniemi, Svappavaara. Medlem i Metall. (avd 635)