Industriarbetarnas tidning

”Vill man förändra något får man inte vara rädd”

16 januari, 2012

Skrivet av ANNA DE LIMA FAGERLIND

Dikter, kallskuret och facklig kamp. Där har ni Dagens Arbetes nya krönikör Jenny Wrangborg.

Diktande kallskänka från Kristianstad

  • Namn: Jenny Wrangborg.
  • Ålder: 27 år.
  • Bor: Bagarmossen, Stockholm.
  • Familj: Mamma och pappa, två systrar och en bror.
  • Yrke: Kallskänka, poet och krönikör. Skriver dikter på hemsidan jennywrangborg.se. Gav ut diktsamlingen Kallskänken 2010.
  • Bakgrund: Uppvuxen i Kristianstad, flyttade till Göteborg efter gymnasiet där hon började arbeta på ett kafé. Utbildade sig till kallskänka 2005.
  • Favoritpoeter: Stig Sjödin, Pablo Neruda, Carolyn Forché.
  • Favoritkrönikörer: Åsa Linderborg,, Susanna Alakoski, Elin Grelsson.
  • Tycker om: Att få umgås med syskonen och att lära känna nya människor. Och att spela fotboll, men inte titta på fotboll.

 

Här hittar du Jenny Wrangborgs krönika:

Vi lärde oss att kamp lönar sig

Hon är som vanligt ensam i köket innan lunchen när hon lyfter av 20-literskastrullen med pasta. Det är inget långt lyft, bara ett par steg mellan spisen och diskhon, men golvet är blött och plötsligt halkar hon på en trasig klinkerplatta. Det kokande vattnet skvimpar över och träffar handen. Jenny skriker rakt ut och tänker att någon från muffinsbutiken intill kommer att höra henne och springa in. Men ingen kommer. Hon stoppar in handen i ismaskinen ett tag, men sen ställer hon sig och gör färdigt räkmackorna. Handen får vänta tills efter lunch.

När Jenny senare ville göra en tillbudsanmälan om olyckan skrattade chefen bara åt henne.

– Det var en riktigt dålig arbetsgivare, jag sa upp mig sen.

Men hon upptäckte snart att de andra kaféerna inte var särskilt mycket bättre. På hennes senaste jobb i Norge fick en praktikant löksoppa över sig och brände ena benet svårt. Han fortsatte jobba efter olyckan och först flera dagar senare, när såren blivit infekterade och han hade så ont att han inte kunde få på sig arbetsskorna, gick chefen med på att skicka honom till läkaren.

Jenny började skriva om olyckorna, stressen och den obetalda övertiden. Först som en vanlig blogg, men senare i diktform på bloggen Tio  meter över havet. Genom dikterna om jobbet vill hon beskriva samhället i dag, som hon ser det. Fullt av orättvisor och ojämlikhet.

– I arbetslivet har det alltid varit någon annan som bestämmer, när jag ska gå på toaletten, i vilken ordning jag ska göra mina arbetsuppgifter oavsett om jag har en bättre ordning själv. Så är det i samhället i stort också.

Bloggen blev snabbt populär och numera kan hon försörja sig helt på poesin. Hon har flera föreställningar i veckan där hon läser sina dikter högt, tillsammans med kör och orkester eller ensam.

– Det känns bisarrt när man tänker på det. Om någon hade sagt till mig tidigare att det skulle gå så bra, då hade jag svarat: sluta, sånt skämtar man inte om.

Det är fullt i den lilla teatern Reflexen i Kärrtorp i södra Stockholm. Publiken applåderar och busvisslar efter nästan varje dikt när Jenny läser melodiskt, nästan mässande, ur Kallskänken. Först när hon glömmer bort ett ord märks det att hon inte är så säker som hon verkar.

– Jag tycker fortfarande det är väldigt jobbigt att läsa mina dikter. Jag är så nervös att jag ibland får minnesluckor.

De första dikterna skrev hon när hon var 14 år. Hon frågade sig varför några få bestämde över alla och varför vissa hade råd med saker men inte andra.

Jennys föräldrar är båda högutbildade, men hennes pappa var arbetslös under hela hennes barndom. Det fick henne att tidigt förstå vad det innebär att sakna pengar till sådant som andra tar för givet.

– Vi gjorde en klassresa nedåt. De historierna berättas aldrig i medier, där handlar det bara om dem som lyckats ta sig upp.

När Jenny Wrangborg var liten spelade hon och hennes syster i fotbollslaget KFF hemma i Kristianstad. Under en träning berättar tränarna att laget ska slås ihop med Wä IF, ett fotbollslag för damer. Bra, tänker Jenny. Då slipper de slåss om bättre träningstider och bättre planer, en kamp som killarna alltid vinner.

I omklädningsrummet efter träningen pratar alla om det nya laget, och en av tjejerna kommer på att de borde byta träningsoveraller.

– Varför måste vi skaffa nya, vi har ju nyss köpt de här? säger Jenny.

Men de overaller de har är blå med vita ränder, det andra laget har blå med röda ränder, påpekar de andra tjejerna. ”Det går ju inte, vi måste ju ha samma, det förstår du väl?”

När Jenny cyklar hem tänker hon på hur hon ska kunna fråga sina föräldrar om pengar som hon vet inte finns.

Det blir inga nya träningsoveraller till Jenny och hennes syster. På träningarna märks det inte så mycket, men när laget senare det året tävlar i Gothia Cup får systrarna låna overaller av tränarna till det obligatoriska gruppfotot. I storlek XL.

Efter cupen beställer tränarna hem gruppfotot till alla spelare. Jenny blir skitarg. Hur kan de bara ta för givet att alla kan – och vill – köpa fotot?

Det hela slutar med att Jenny och hennes syster får sina foton utan att betala. Men det är nästan ännu värre, tycker hon.

– Jag vill inte stå i tacksamhetsskuld till någon.

Känslan av orättvisa och viljan att förändra gick senare över i ett politiskt och fackligt engagemang. När hon flyttade till Göteborg och började jobba som kallskänka gick hon med i Hotell- och restaurangfacket.

På sitt andra kaféjobb startade hon och arbetskamraterna en fackklubb för att få ut ersättning för övertiden. De fick kämpa ett tag för att få hålla sitt första klubbmöte, men när det till slut blev av valdes Jenny till platsombud. De hade kommit ett steg närmare målet och Jenny var hoppfull, den här arbetsgivaren var ju mycket bättre än den förra.

Efter lunchen en dag haffar chefen Jenny och ber henne följa med till hans rum. Hon har tankarna på städningen som måste göras och hinner inte fundera över vad han vill, men hon antar att det handlar om den information som alla ska få om nästa säsong. När hon sätter sig framför skrivbordet berättar chefen att hon fått sparken. Hon sprider negativ stämning, säger han.

Jenny blir så chockad att hon först tror att det hela är ett dåligt skämt. När hon förstår att han menar allvar blir hon så arg att hon börjar gråta.

– Du kan inte sparka ett platsombud, säger hon.

Men det är precis vad han kan och kommer att göra, förklarar chefen. Jenny är ju trots allt bara säsongsanställd. Kroppen skakar av ilska när hon går ut från chefens rum, förbi köket och ut på lastkajen. Diskaren kommer ut med en kopp te till henne, säger att det kommer att ordna sig. De står bakom henne.

Med kollegornas stöd tog Jenny frågan vidare till facket. Men den ombudsman som fick ansvar för ärendet trodde inte att hon skulle vinna, och frågan drevs inte vidare. Att arbetskamraterna i samlad trupp tågade in till chefen och begärde att Jenny skulle få stanna hjälpte inte heller.

– Det är det finaste någon har gjort för mig. Och vi fick faktiskt vår övertidsersättning sen, så vi vann, säger hon stolt.

Men efter det blev det plötsligt svårt för Jenny att få jobb som kallskänka i Göteborg. Hon flyttade till Vancouver i Kanada och jobbade där under ett år i stället. Samtidigt fortsatte hon att skriva och ett tag efter att ha kommit tillbaka till Sverige gav hon ut diktsamlingen Kallskänken. Boken fick fina recensioner i både tidningar och tv.

Hon tror att det är det fackliga arbetet, inte skrivandet, som gjort henne impopulär bland arbetsgivarna. Men hon ångrar sig inte och hon tänker inte ge upp.

– I vissa situationer kan man inte backa. Vill man förändra något kan man inte vara så rädd som jag är egentligen.

Trots att hon just nu inte behöver vill hon fortfarande jobba som kallskänka. Det finns mängder av problem i yrket men de där dagarna då allt stämmer, då gästerna är lagom många och hon lyckas göra god och vacker mat, då är det det bästa jobb som finns.

Nu är hon tillbaka i köket, på en restaurang. Och den här gången får hon övertidsersättning.

Här kan du läsa tre av Jenny Wrangborgs dikter

Läs också Jenny Wrangborgs första krönika här.

Du kanske också vill läsa…

Med ny blick på nostalgiskt  landskap

Med ny blick på nostalgiskt landskap

Indianer och cowboys. Vildhästar och poesi. Tre svenska gringos guidar dig till dagens vilda västern.

Nya vinklar på Palme och Sträng

Nya vinklar på Palme och Sträng

När Olof Palme uppmärksammas gäller det nästan alltid mordet. Men Palme, tillsammans med Gunnar Sträng, var med och skapade välfärdslandet Sverige. Journalisten Lennart Lund tipsar om böcker som ger nya perspektiv på dem båda.

Litterär pandemi för karantänsoffan

Litterär pandemi för karantänsoffan

I tusentals år har pandemierna och farsoterna dragit genom litteraturen och lämnat lidande och död i sina spår – men även en stor portion kärlek och framtidstro. Dagens Arbete ger dig tipsen till karantänsoffan.

Det nya ljudet från Bakersfield

Det nya ljudet från Bakersfield

Miljoner fattigbönder tvingades fly sina hem och samlades i nödtorftiga läger. I dessa utanförskapsområden växte den amerikanska arbetarklassen­s musik fram: en modern, uppkäftig country and western.

Deckarklassiker i nya kläder

Deckarklassiker i nya kläder

Omvärlden förändras, deckargåtan består. De riktigt bra kriminalhistorierna kan leva långt efter författarens död. DA:s deckarexpert Lennart Lund dyker ner i floden av nyutgivna klassiker.

Mormors liv i bomullsfabriken

Mormors liv i bomullsfabriken

Författaren Susanna Alakoski visste att hennes mormors liv var en stor, oberättad historia. Ändå tog det henne flera decennier att skriva om de tusentals kvinnor som arbetade i bomullsfabriken.

En eldig svensk historia

En eldig svensk historia

Vedspisar och pinnstolar. De fanns där i stugorna, till synes självklara inslag bland trasmattor och kopparkittlar. Ingen har berättat deras historia – förrän nu.

Ny snurr på vinylskivan

Ny snurr på vinylskivan

Den var dödförklarad för bara lite drygt 10 år sedan, men sedan har försäljningen av vinylskivor exploderat. DA:s Ricardo Burrows har skrivit och läst in ett reportage om diskjockeys, kultförklarade skivbutiker och vinylpressfabrikanter.

Julens bästa kulturklappar

Julens bästa kulturklappar

Sällskapsspel, böcker, tid – eller ett gåvokort för fem fotbollslag i Kenya. Kolla in våra förslag till under-granen-presenter som inte kostar skjortan.

Höjden av återhämtning

Höjden av återhämtning

Tidspress och höga krav – ibland går det bara inte längre. Anne-Marie Höglund berättar om hur naturen hjälpte henne att läka, och tipsar om böcker och en film för sönderstressade själar.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen