Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Kampen går före hem­försäkringen

22 juni, 2015

Skrivet av

Hur skulle våra arbetsdagar se ut om demokratin tilläts råda också på våra arbetsplatser?

Jenny Wrangborg
Jenny Wrangborg

Dagarna försvann på ett ögonblick, en vecka var längre än ett år. Man stämplade in och stod där sedan plötsligt nio timmar senare med köttsaft på kockrocken och våta byxben efter städronden, knappade in koden som var ens namn. Man blinkade och så stod man där igen morgonen efter med den renaste uniformen man lyckats hitta i tvättkorgen. Helgen blev en tyngd i våra kroppar när spänningarna släppte och alla lyft flöt ut i lederna som spillolja. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag släpade sig fram i mellanrummen mellan stämpelklockan men när lördag kom satt man utmattad framför tv:n. Vår lediga tid gick mest åt till vila för att orka jobba.

Facket hördes av som reklamblad på hallmattan. Billiga abonnemang, rabatt på hotell, fördelaktiga lån. I det fackliga arbetet i köket gick det så där. Försök själv att övertyga någon om att det är värt att riskera jobbet för en tia billigare bio-biljett. Det är inte så lätt.

För ärligt talat, hur många arbetskamrater har du lyckats övertala att gå med
i facket genom att locka med billigare resor med Finlandsfärjan?

Däremot, när facket blev synligt på arbetsplatsen genom att vi tillsammans bestämde oss för att inte ställa upp på all övertid och att vi skulle ha tid att gå på toaletten så såg alla ganska snabbt nyttan av att vara med: tillsammans kan facket vara den styrka vi saknar ensamma.

Men vi måste också lyfta blicken och våga föreställa oss våra arbetsplatser bortom kraven på sådant vi egentligen redan vunnit. Jag tror att det saknas två viktiga saker i facket i dag: diskussioner om hur vi utvecklar den kollektiva styrkan på våra arbetsplatser och visionsarbetet som skulle kunna få oss att lyfta blicken och se möjligheterna till ett mer demokratiskt arbetsliv.

Hur skulle vi vilja ha det på jobbet?

I vilket tempo mår vi bra av att arbeta? Efter sekel av produktionsökningar, hur många timmar är det egentligen rimligt att jobba varje dag? Är det verkligen optimalt att vinsterna som kommit i spåren av de produktionsökningarna inte når oss som utför arbetet?

Hur skulle er arbetsplats bäst skötas? Vem borde äga företaget och bestämma över ert arbete? Någon annan? Och i så fall, varför det och vem borde vinsten gå till? Någon annan, och i så fall varför det?

Så gärna en bra hemförsäkring, men först ett kämpande kollektiv. Och gärna en diskussion om kraven i nästa avtalsrörelse men också ett samtal om vad det är vi vill. Först när vi vågar föreställa oss en annan ordning kommer vi kunna nå dit.

3 kommentarer till “Kampen går före hem­försäkringen

  • Bra skrivet!

    Det borde bli förbjudet för de som är avtalsförhandlare att skriva på ett avtal med företagen om inte kongressen/ eller arbetsplatsens medlemmar står bakom. Många av de avtal som råder idag saknar nämligen uppbackning av medlemmarnas åsikter. Sedan kan både förbund och ombudsmän klappa sig på bröstet ibland och kalla sig för duktig, när i själva verket de enda de gjort är att göra medlemmarna besvikna.

    Det är hög grad dags att se till att demokratisera Facken igen. Idag råder det nämligen inte medlemsdemokrati. Speciellt inte när förbundsledningarna inom olika förbund går upp och argumenterar emot medlemmarna. Förbundsledningarna borde vara förbjudna att ha en åsikt om frågor som kongresserna ska besluta om. Förbundsledningarna ska jobba för medlemmarna, inte emot dem och sedan sätta sig i knät på svenskt näringsliv.

  • 2 timmar per dag tar det väl att samla mat och fixa hyddan i vilt tillstånd. Hälsomässigt idealiskt. Nu när samhället borde utvecklats så är nog 2 timmar fortfarande hälsomässigt idealiskt. Är vi riktigt snillrika kanske vi kan få ännu mer gjort. Annars kan ju kost och logi vara tillräcklig standard och sen frihet att vara social och annat.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.