Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Ett skyddsnät hade hjälpt mig ur mörkret”

3 december, 2015

Skrivet av Jenny Wrangborg

Krönika Det var novembermörkt när jag lämnade min arbetsplats den dagen jag fick veta att jag inte fick jobba kvar. Lagom till december var jag arbetslös.

jenny-wrangborgOron över mina chanser att få nytt jobb var det första som gjorde mig sällskap ut förbi stämpelklockan, och med den också oron över hyran, maten, a-kassan. Vår fackliga kamp i köket där jag jobbat hade lämnat potentiella arbetsgivare tysta. Ägarna i restaurangbranschen kände varandra och ingen ville anställa någon som förväntade sig att få ut både övertidsersättning och ob-tillägg.

Arbetslösheten blev tystnaden i lägenheten, mörka eftermiddagar på väg till biblioteket, regnet över Göteborg när spårvagnarna möttes i korsningen vid Hagakyrkan. Jag kunde spendera hela nätter med att leta jobb på Platsbanken. Nedräkningen mot utförsäkringen jagade mig från den första dagen inskriven på arbetsförmedlingen.

Samtidigt kändes det som om mitt liv stod still. Som om lägenhet femtioett på Astronomgatan egentligen inte existerade, befann sig i ett vakuum av tid och rum. Nätterna var oändliga. Jag kunde försöka ladda ner en film och tänka att det var okej att vänta femtiotvå dagar, tre timmar och tio minuter. Tiden var inte ett mått på någonting, den var något andra människor var tvungna att ta ställning till.

Samtidigt var kontrasten mellan stressen i köket och icketiden i arbetslösheten överväldigande. Då jag tidigare sprungit mellan kallskänken, caféet och serveringen i en tidspress som gjorde dagarna till fartstreck och kvällarna till sega, korta timmar innan sömnen tog över, var nu timmar som kunde vara i flera dagar. Sömn som kunde sträcka sig genom den korta tid då det ljusnade ute och persiennerna målade väggarna randiga. När jag inte var tvungen att åka till arbetsförmedlingen eller gå ner till torget för att handla så låg jag på sängen.

Alla som försökt sova mer än tretton timmar per dygn vet hur sömnlös vila kan vara. Dagarna blev nätter och nätterna dagar. Sedan blev jag alltid dragen tillbaka in i verkligheten igen när brevinkastet slog igen eller grannens hund sprang i trapphuset.

Om mina vänner fått tag på mig hade de nog hävdat att jag var deprimerad. Jag tillbringade den mesta tiden i lägenheten och tappade kontakten med arbetskamraterna som gjort sitt bästa för att jag skulle få behålla mitt jobb.

Samtidigt, hade inte oron för hur jag skulle försörja mig funnits där hade jag nog kunnat hitta ut ur mörkret fortare. Hade det funnits skyddsnät att lita på hade jag kunnat använda min tid till något som utvecklade mig i stället för att gå på meningslösa cv-kurser eller söka jobb som inte fanns. Det hade både jag och samhället tjänat på.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

”Vi måste hjälpas åt att skruva ner tempot”

”Vi måste hjälpas åt att skruva ner tempot”

Det var inte vi som beslutat om den schemalagda underbemanningen. Som sett till att timmarna inte räckte till alltsom skulle göras.

Ingen tackar våra utslitna kroppar

Jenny Wrangborg.

Kampen går före hem­försäkringen

Kampen går före hem­försäkringen

Jenny Wrangborg.

”Byta namn på ett jobb räcker inte”

Jenny Wrangborg

Rörelsen väntar på din riktning

Rörelsen väntar på din riktning

Jenny Wrangborg

Köket jag ville fly ropar mig tillbaka

Våra arbetsplatser och arbetskamrater formar oss, vare sig vi vill det eller inte. Men vilka minnen finns kvar när vi stämplat ut och hängt undan uniformen?

Jag minns blicken av förändring

Sommaren kommer mellan två andetag. Mina gamla arbetsplatser värker i mig. Jag lägger mig raklång på sängen och sträcker ut ryggen. Framför mig när jag sluter ögonen; ett löpande band av latte och smörgåsar där människan alltid var den svagaste länken. Någonting som enkelt kunde bytas ut och ersättas när handlederna svek eller tempot knäckte psyket.

Rätt inställning minskar inte faran

Det var tidig vår, jag jobbade mina första dagar i ett storkök i stadens centrum. Inhyrd och inte riktigt tillhörande.

”Det är inte vårt fel att vi bara får otrygga anställningar”

Vad händer med kärleken när stämpelklockan och bostadsbristen styr livet? Med debuten Kallskänken blev DA-krönikören Jenny Wrangborg en av Sveriges mest lästa poeter. Med nya boken Vad ska vi göra med varandra vill hon ge folk kraft att orka kämpa.

Morgontoalett i riksdagshuset

Bostadspolitiken väcker mig tidigt. En oro i kroppen sträcker sig från drömmarna in i verkligheten. Det ligger en politisk betingad känsla av obehag över mig när jag slår upp ögonen.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.