Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Byta namn på ett jobb räcker inte”

16 april, 2015

Skrivet av Jenny Wrangborg

De inhyrda får inte högre värde genom att kallas konsulter.

Jenny Wrangborg
Jenny Wrangborg

Jag satt i väntrummet hos bemanningsföretaget och väntade på min tur att få gå in och bli intervjuad för köksjobbet. Nervositeten satt i väggarna, inpyrd underordning och alla floskelfyllda cv som passerat där innan mig. Min ansökan var inte bättre, arbetsförmedlingens cv-kurser hade gett utdelning i form av mycket flexibla sanningar som att jag ”tyckte om att arbeta under stress” och ”uppskattade utmaningen i en ovanligt välbesökt lunch”.

Chefen som intervjuade mig berättade till min förvåning att han var gammal fackkämpe och förklarade att om de anställde mig så skulle jag få jobba för ett företag som skötte sig.

Bemanningsföretaget tog nämligen sina ”konsulter” på största allvar. Det var viktigt för dem att de kände sig stolta över sitt jobb. Jag blev förvirrad, vilka var dessa ”konsulter”? Kallade de sina kunder för konsulter, eller hade jag råkat komma till ett bemanningsföretag som inte alls specialiserade sig på kök? Den enda konsulten jag stött på i restaurangbranschen var han som kommit i kostym till en personaldag och försökt förklara för oss vilken oerhörd möjlighet det kan vara att få sparken.

Inte förrän jag fick anställningspapperen framför mig en halvtimme senare så förstod jag att det var jag som var konsulten. Jag skulle redan nästa vecka få hoppa in på ett konsultuppdrag som kallskänka i ett storkök. Mina cv-floskler kändes plötsligt bleka och tråkiga i jämförelse, på detta bemanningsföretag var man verkliga ordkonstnärer!

Tråkigt nog visade sig lönen inte leva upp till sin konsulttitel. För när första utbetalningen kom in på mitt konto månaden efter visade det sig att de valt att ge lön enligt arbetsmarknadens sämsta kollektivavtal i stället för det gällande på arbetsplatsen där jag var ”konsult”(bredde räkmackor).

”Det är ett givande och tagande” sa chefen när jag ringde upp innan han la till: ”Det är ju inte så att vi är ute efter att suga ut arbetarna.” Jag minns inte om det var han eller jag som skrattade högst.

Floskelföretaget blev efter lite hot om facket tvunget att betala ut rätt lön men det där var varken första eller sista gången jag stött på folk som uppifrån velat höja statusen för jobb de aldrig själva skulle vilja ha. Men det går inte att uppvärdera ett yrke bara genom att byta namn på det. För att göra det på riktigt krävs högre löner och bättre villkor.

Ge oss konsultlöner och makt att bestämma över vårt arbete så lovar jag att vi kommer ha lätt för att vara stolta över våra arbeten.

Jenny Wrangborg är författare och kallskänka. Hennes senaste bok heter Vad ska vi göra med varandra.

Kommentera krönika här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.