Outokumpu utmanar tyska facket

DA ANALYS Outokumpu utmanar de tyska facken när de lägger ner stålverket i Bochum två år tidigare än beräknat. Frågan är vad den finska stålkoncernen har att bjuda tyskarna för att stilla de protester som redan börjat – och vad det innebär för den svenska verksamheten.

Sedan tidigare har det stått klart att Outokumpu stänger stålverken både i Krefeld och Bochum.

Krefeld stänger 2015. De ska kompenseras med en utbyggnad av kallvalsningen.

Bochum skulle ha stängt 2016. Men för att hindra blodförlusten id en sargade koncernen beslutade Outokumpu igår att den stängningen skyndas på och inträffar två år tidigare.

Detta i en stad som redan drabbats hårt att nedläggningar. Nokia stängde häromåret sin fabrik i Bochum, Opel står på tur. Och nu Outokumpu, som tagit över Thyssen Krupps rostfria dotterbolag Inoxum.

Beskedet att stänga Bochum-verket tidigare än beräknat utlöste omedelbart demonstrationer igår. Den tyska pressen på Outopkumpu ökar.

Sedan tidigare har de anställda i Krefeld i omfattande manifestationer krävt att utlovade investeringar ska tidigareläggas.

På bägge orterna mobiliserar metallfacket IG Metall sina medlemmar i demonstrationer och olika utåtriktade manifestationer. Ledande politiker bjuds in. Krefeldarbetarna har startat en blogg som fungerar som ett öppet diskussions- och informationsforum. Allt i syfte att Outokumpu ska hålla sina ingångna löften.

När Outokumpu  tog över Inoxum gjordes åtaganden för de tyska orter som skulle beröras av kommande nerdragningar.

Först och främst: inga uppsägningar före 2016. Dessutom: nya jobb för 600 av de anställda som berörs Tyskland. Planerade nerdragningar ska göras under ”social ansvarsfulla former” utlovade Outokumpu.

Men detta sa man för ett och ett halvt år sedan. Håller dessa åtaganden idag där blodförlusten ökar för varje dag och där intäkterna mest går till att bekosta ett växande skuldberg?

Gissningsvis har tyska metallfacket IG Metall sett till att boka tid med företaget.

Det stål som smältes i Krefeld och Bochum ska i framtiden smältas i finska Torneå, Outokumpus hjärta.

I gengäld ska kallvalsningen byggas ut i Krefeld.  En 50-procentig kapacitetsökning från 440 000 till 660 000 ton. Frågan är varifrån de nya tonnagen ska hämtas? Från Sverige?

Knappast från Långshyttan vars tillverkning av smala band snarare kompletterar än överlappar den tyska produktionen.

Kallvalsning sker också i Torshälla. Men Torshälla går bra och visar svarta siffror. Så varför röra ett verk som faktiskt levererar pengar i en koncern där så många verksamheter blöder?

Både Långshyttan och Torshälla står under ”strategisk översyn” som det heter.

Den finska ledningen fortsätter lägga sitt pussel.  De bitar som heter Degerfors och Avesta ligger på plats. Koncernen tillerkänner Avesta en strategisk viktig roll inom specialstålet, vilket kan ses som en viktig framgång.

Tidigare var tanken att de svenska stålorterna skulle lämna sina nischade specialsortiment och istället understödja Torneås masstillverkning av osofistikerat lågprisstål.

Där har Outokumpu tydligen tänkt om.

Avesta får – liksom Degerfors – görs det de är bra på och som kan ge den blödande och extremt skuldsatta koncernen en och annan krona i inkomst. Frågan är om ledningen till slut också ger Långshyttan och Torshälla samma chans. Eller om de blir indragna i spelet om de tyska jobben.

De svenska kommunpolitiker från stålorterna som Outokumpu stämt träff med nu i oktober lider knappast någon brist på samtalsämnen.

Harald Gatu