Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Med perfekt vita tänder ska vi dö

19 december, 2013

Skrivet av Crister Enander

Crister EnanderIbland blir man bara trött. Så där riktigt bottenlöst trött att armar och ben känns som spagetti som kokats alldeles för länge. När det är som om all kraft rinner ur kroppen och det enda man vill är att hitta en maläten ful gammal filt, ta sig till närmaste soffa med taskig fjädring och sedan lägga sig ner med en duns, dra den där raggiga filten över huvudet och glömma såväl världen som vardagen.

Den där tröttheten kommer när den själv vill och – som det verkar – när man minst anar det. Mig drabbade den häromdagen, strax efter att brevbäraren kommit och sedan trampat nedför trapporna igen. I posthögen låg en bok. Varför jag fick den begriper jag inte. Den heter ”Guldläge” och är skriven av Malmberg. Hon kallar sig – till och med på omslaget där hon ler käkknakande brett med sina kemikaliskt vita tänder – för ”framgångsexpert”. Vad gör egentligen en framgångsexpert? Boken vänder sig till krämare som vill bli bättre krämare.

Boken består av en radda med meningslösa råd om hur man lurar människor att köpa saker de inte vill ha. Och, ja. Jag vet. Vi är inte längre medborgare i detta land som är vårt land. Vi är blott och bart kunder. Våra två viktigaste uppgifter är att tjäna pengar så att vi genast kan konsumera mera. Jag skulle till exempel kunna ringa och beställa tid för att få så där meningslöst vita tänder som damen på bokomslaget har. Eller skaffa en bil av senaste årsmodellen. Några fluffiga franska gardiner. Ett par redan färdigslitna jeans som jag antar faller sönder kvickt som bara den.

Jag är, det måste jag erkänna, en mycket dålig kund. Helt enkelt en sämre sorts deltagare i vårt nya samhälle som illa uppfyller min plikt som kund. Jag köper bara saker och kläder när jag behöver. När jag måste – det är nog ett ärligare sätt att uttrycka det på.

När man ser hur affärerna fylls av folk, hur de går från en butik till nästa, hur tunga kassar de släpar på så är det svårt att undvika att undra över vad all denna onödiga konsumtion står för. Är det ett sätt att för en stund försöka fly ett trist och tomt liv? Ett sätt att glömma? Är det ett förvridet sätt att hantera dödskräck på? Vet inte alla dessa människor att livet är förödande kort? Att vi måste ta hand om de få år vi har här på jorden? Att prylar inte förmår att förändrar någonting i våra liv?

Inför döden står vi ensamma, avklädda alla yttre tribut. Och ingenting får man ta med sig. Inför döden betyder allt du köpt, allt du spenderat dyra pengar på, saker och ting du kanske skrutit och skrävlat med att du äger och har ingenting. Absolut ingenting.

Det är när jag börjar bläddra i ”Guldläge” och läser att ”finns det något mer kreativt än att sälja” som jag på allvar känner tröttheten välla fram som en tsunamivåg och jag börjar leta efter den där gamla fula filten. Tänk om Babben Larsson har rätt när hon säger: ”Svenskar är ett folk som gör av med pengar de inte har på saker de inte behöver för att imponera på människor de inte gillar.” Och sedan dör vi och begravs i en svindyr kista – köpt av en drillad försäljare i svart kostym och skinande vita tänder – så att alla kan se hur lyxigt och flott förpackade vi som livlösa kadaver ligger serverade likt ett gratis skrovmål åt likmaskarna.

 

 

Du kanske också vill läsa…

Vem törs stå upp för gästarbetarnas rättigheter

Vem törs stå upp för gästarbetarnas rättigheter

Gästkrönika, Crister Enander.

”En skrämmande tanke om Sverige”

Utan tydliga ideologier är demokratins byggstenar urholkade, betydelselösa. Och då måste frågan ställas om Sverige är ett demokratiskt land.

I vårt sargade land

De har skurit för djupt. Så enkelt är det. Ingen kan förneka det, inga floskler eller retoriska utläggningar kan längre skyla vad som skett.

Kunskapen är valfri men ger dig makt

Först tänkte jag försöka skriva ett försvar för historisk kunskap. Tankarna låg redan klara, välordnade och på rad, när jag gick ut på min morgonpromenad. Staden var nästa öde, gatorna tomma bortsett från några morgontidiga cyklister. Efteråt, då regnet upphört, satte jag mig som alltid på en bänk. Jag såg mig runt. Få människor korsade torget. Ingen av torghandlarna hade ännu kommit. Jag tände en cigarrett och tänkte på vad jag skulle skriva när jag kom tillbaka.

När makten blivit likgiltig

Lyssnar makten? Hör de styrande längre den kritik eller de vädjanden som framförs? Bryr de sig? När fattigdomen ökar, när detta rika land får allt fler och fler medborgare som har svårt att få pengarna att räcka till mat, är då makten lyhörd? Försöker de ändra på missförhållandena?

Vi måste slåss för våra sinnens rätt!

Det pågår ett svek som gäller alla. Språket är ockuperat. Reklamen belägrar de viktigaste orden.

Högt pris för maktens människor

Att tvingas leva i ruinerna av folkhemmet är smärtsamt. Alla dessa enskilda som drabbas så hårt och skoningslöst. Varje dag rapporteras det i nyheterna om att regeringen beslutat genomföra fler inskränkningar i den allmänna välfärden eller att de tagit långsiktiga beslut som i längden kommer att försämra livet för de redan fattiga och hårdast utsatta.

Handelsrekord – men inte för verklighetens folk

Äntligen är helgerna förbi. Vardagen är tillbaka. Varje år upprepas samma sak. Med glädje eller tålamod tar man sig igenom julhelgerna och förmår även att fira nyåret med vederbörlig stilfullhet.

Demokratin är hotad – vi måste säga ifrån nu!

Vad väntar vi på? Vill vi att rasismen ska bli en våldsam del av vår vardag? Väntar vi på upploppen? De blodiga gängkrigen? De omkullvälta bilarna som brinner på gatorna? Gatstenar som viner hårt genom luften?

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.