Kunskapen är valfri men ger dig makt

Crister EnanderFörst tänkte jag försöka skriva ett försvar för historisk kunskap. Tankarna låg redan klara, välordnade och på rad, när jag gick ut på min morgonpromenad. Staden var nästa öde, gatorna tomma bortsett från några morgontidiga cyklister. Efteråt, då regnet upphört, satte jag mig som alltid på en bänk. Jag såg mig runt. Få människor korsade torget. Ingen av torghandlarna hade ännu kommit. Jag tände en cigarrett och tänkte på vad jag skulle skriva när jag kom tillbaka.

Då, oväntat och överrumplande, fördes luntan till veken. En annan tanke, en sannare och uppriktigare, tog form.

Ju mer jag tänker på det, desto starkare blir min beslutsamhet. Ingenting kan få mig att försöka tala om kunskap och bildning, historiskt vetande och läsning i termer som nytta och marknadsanpassning. Det är förnedrande. Det är förolämpande. Inte mot mig personligen, utan mot allt vad den mänskliga civilisationen representerar, vad den förmått skapa och lett fram till sekel efter sekel; det är en skymf mot den grundläggande värdighet som människan bär på, som redan den store renässansfilosofen Giovanni Pico della Mirandola skrev om i sin magnifika skrift Tal om människans värdighet från 1488.

Hur har dessa politiker och makthavare mage, hur kan de understå sig och ens våga förvänta sig kortsiktig och inskränkt nytta av det väsentligaste och mest avgörande som skiljer oss från svin och feta duvor?

Är de beredda att sänka sig ner och dela plats, sida vid sida i gyttja och träck, därinne i den stinkande kätten? I så fall tänker inte jag hindra dem. Varsågoda. Valet är ert. Men lämna oss andra utanför detta inskränkta förfall och dessa förljugna prioriteringar.

Ty det är vad den store Mirandola skriver. När Gud skapat jorden och givit alla djur deras egenskaper och bestämmelse, pekat ut deras plats och funktion återstod människan, skapelsens krona. Gud visste inte vilka egenskaper han skulle ingjuta i henne – han hade använt alla till den övriga skapelsens många varelser – och han insåg då i ett storartat ögonblick att han skulle ge människan den fria viljan. Människan fick friheten att själv bestämma och välja sitt öde. Det står därmed, skriver Mirandola, i människans makt att själv välja att bli en ängels like eller sjunka ner till det bökande svinets nivå.

Varför skulle historisk kunskap behöva ett försvarstal?
Vem ställer sig upp för att försvara behovet av bröd? Av vatten? Av salt?
Vem känner sig tvingad att försvara samlag och lungornas behov av luft och syre?

Ingen. Det krävs inte. Det som är en del av människans grundläggande behov kräver inga försvarstal. Så inte heller kunskap om de förflutna. Utan insikter i gångna tiders handlingar är vi vilsna, för alltid förlorade i en skräckkammare av ett evigt nu. Den som saknar minne tvingas om och om igen göra exakt samma sak. Samma misstag, år ut och år in.

Utan minne är ingen förändring möjlig. Ingen överblick går att erövra. Famlande, trevande, vilsen förblir den historielöses lott. Enbart genom kunskap kan verkliga insikter erövras.

”Kloka män brukar säga – och inte av en slump eller utan skäl – att den som vill förutse vad som kommer att ske bör begrunda det som har varit, ty allt som händer i världen har sin motsvarighet i det som har hänt i det förflutna. Detta beror på att allt har skapats av människor, som har och alltid har haft samma lidelser, vilka därför med nödvändighet får samma följder”, skriver Niccolò Machiavelli i Republiken. Diskurs över de tio första böckerna av Titus Livius (översättning Paul Enoksson)

Kunskap är makt. Det är ingen tom fras. Det är ingen tarvlighet som sprejas som graffiti i ödsliga kulvertar. Och den makten, det herraväldet äger den verkliga styrkan och bestående kraften, kommer de styrande och mäktiga aldrig åt; den kan de aldrig erövra, sälja eller försöka förvandla till en vara bland andra varor. Där – exakt där – upphör deras inflytande.

Makthavarna har nu under lång tid underminerat vägen till kunskap och även kunskapens innehåll, särskilt gäller detta för de ”mindre bemedlade” – som omskrivningen lyder – det vill säga de fattiga, de längste ner på samhällsstegen, underklassen som Strindberg skulle sagt. Kunskap är återigen förvandlad till en klassfråga. Alla undersökningar är entydiga: klyftan blir större, ja allt mer bråddjup för varje seriös utredning som genomförs. Det gamla klassamhället har återuppstått.

Nu sållas människor bort redan vid födseln. Framtiden formas redan när fostervattnet går. Sorteringen sker på BB. Klass A-människor, klass B-människor, klass F-människor. De defekta och ovidkommande, misslyckade och narkomaner, socialfall och samhällsparasiter. De riskerar att födas till förlorare.

Det gäller att välja rätt föräldrar. Vi lever verklighen i valfrihetens förlovade land. Ändå, kom alltid ihåg: Kunskap är makt!

Crister Enander