Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”En skrämmande tanke om Sverige”

15 oktober, 2014

Skrivet av Crister Enander

Crister EnanderNär kan ett land kallas demokratiskt? Vad är det som avgör var skillnaden går emellan demokratier och de länder som saknar folkligt inflytande? När blir en demokrati odemokratisk?

Riksdagsvalet ligger bakom oss. Landet har en ny regering. En sympatisk och ovanligt hoppingivande regeringsdeklaration har presenterats. Ett samarbete mot vinster i välfärden har skapats. Varför växer ändå politikerföraktet? Det är utan tvekan oroande i ett samhälle att medborgarna inte har ett större förtroende för de politiskt förtroendevalda.

Men jag ska inte hyckla. Även jag känner en minskad tilltro till den nya tidens politiker som ofta inte har gjort någonting annat i livet än att vara just politiker. De blir inte sällan aktiva redan under gymnasietiden och ägnar sedan det mesta av sin tid vid något universitet åt studentkårspolitik i skilda former. Ofta försummar de studierna till förmån för den makt och det inflytande som verkar vara vad som lockar dem mest av allt. Inte för inte kallas de populärt för ”politikerbroilers”, framodlade för att snabbt kunna ikläda sig rollen som proffspolitiker. Att vi nu har en statsminister som en gång faktiskt har arbetat som svetsare är utan tvekan ovanligt och – på sitt sätt – trösterikt.

Ändå. Politikerföraktet växer, och därmed eroderas demokratins själva fundament.

Och jag erkänner. Jag har ytterligt svårt att känna förtroende för en person som går till en dyr PR-byrå för att där få råd och fiffiga tips om hur man bör och ska uppträda, hur deras framtoning i TV då kan få maximal effekt. Som sedan sätter sig hos en stylist för att piffa upp sitt utseende. Politikerna reducerar sig själva till en form av skådespelande dockor. De riskerar att bli till slavar under mediernas krav och förväntningar.

Nog är det avsevärt viktigare vad en politiker säger än hur?

Under hela valrörelsen hördes en envist återkommande underström av kritik att partierna saknade visioner. Bristen på idéer och framtidsvyer framhålls om och om igen. Den kritiken är ytterst allvarlig då det demokratiska styrelseskicket i Sverige är parlamentarism. När 7 123 997 röstberättigade ska välja 349 personer som under fyra år ska bestämma över 9 694 194 invånare är det nödvändigt att väljarna vet vad de röstar på.

Ideologierna fyllde förr den funktionen. Det var ett system som fungerade.  Utifrån partiernas grundidéer kunde alla väljare göra sig en klar föreställning om hur det parti de röstade på skulle agera och på vilket sätt de skulle ta ställning i de frågor som blev aktuella under de kommande åren.

Partiprogrammet var då en form av manual, en deklaration som omfattade de viktigaste och mest angelägna samhällsfrågorna. Där stod vilka mål partierna hade, och vilka medel de ansåg användbara. Och där stod vems intressen de stödde. Hur de såg på en mängd avgörande frågor. Där redogjordes för gällande grundvärderingar, förhållningssätt, synen på vilka övergripande mål som var viktigast att sträva efter i samhällslivet. Det var där väljarna kunde ta ställning till partiernas ideologi. I en parlamentarisk demokrati väljer vi ideologi, inte personer eller den som har snyggast frisyr eller ler oftast och inställsammast.

Så är det inte längre. Avståndet ifrån ideologierna är idag gigantiskt. Det skapar också en skugga i vars skydd missnöjespartier kan växa. Den läxan har vi nu fått lära oss den hårda och brutala vägen.

Utan grundläggande värderingar, utan idéer och tydliga ideologier, är demokratins byggstenar som utgör kärnan i vårt demokratiska system urholkade, de blir betydelselösa. Vi vet helt enkelt inte vad det är vi väljer utan ideologerna. Och då måste frågan ställas om Sverige är ett demokratiskt land. Tanken är i sin förlängning djupt skrämmande.

 

Du kanske också vill läsa…

Vem törs stå upp för gästarbetarnas rättigheter

Vem törs stå upp för gästarbetarnas rättigheter

Gästkrönika, Crister Enander.

I vårt sargade land

De har skurit för djupt. Så enkelt är det. Ingen kan förneka det, inga floskler eller retoriska utläggningar kan längre skyla vad som skett.

Kunskapen är valfri men ger dig makt

Först tänkte jag försöka skriva ett försvar för historisk kunskap. Tankarna låg redan klara, välordnade och på rad, när jag gick ut på min morgonpromenad. Staden var nästa öde, gatorna tomma bortsett från några morgontidiga cyklister. Efteråt, då regnet upphört, satte jag mig som alltid på en bänk. Jag såg mig runt. Få människor korsade torget. Ingen av torghandlarna hade ännu kommit. Jag tände en cigarrett och tänkte på vad jag skulle skriva när jag kom tillbaka.

När makten blivit likgiltig

Lyssnar makten? Hör de styrande längre den kritik eller de vädjanden som framförs? Bryr de sig? När fattigdomen ökar, när detta rika land får allt fler och fler medborgare som har svårt att få pengarna att räcka till mat, är då makten lyhörd? Försöker de ändra på missförhållandena?

Vi måste slåss för våra sinnens rätt!

Det pågår ett svek som gäller alla. Språket är ockuperat. Reklamen belägrar de viktigaste orden.

Högt pris för maktens människor

Att tvingas leva i ruinerna av folkhemmet är smärtsamt. Alla dessa enskilda som drabbas så hårt och skoningslöst. Varje dag rapporteras det i nyheterna om att regeringen beslutat genomföra fler inskränkningar i den allmänna välfärden eller att de tagit långsiktiga beslut som i längden kommer att försämra livet för de redan fattiga och hårdast utsatta.

Handelsrekord – men inte för verklighetens folk

Äntligen är helgerna förbi. Vardagen är tillbaka. Varje år upprepas samma sak. Med glädje eller tålamod tar man sig igenom julhelgerna och förmår även att fira nyåret med vederbörlig stilfullhet.

Med perfekt vita tänder ska vi dö

Ibland blir man bara trött. Så där riktigt bottenlöst trött att armar och ben känns som spagetti som kokats alldeles för länge. När det är som om all kraft rinner ur kroppen och det enda man vill är att hitta en maläten ful gammal filt, ta sig till närmaste soffa med taskig fjädring och sedan lägga sig ner med en duns, dra den där raggiga filten över huvudet och glömma såväl världen som vardagen.

Demokratin är hotad – vi måste säga ifrån nu!

Vad väntar vi på? Vill vi att rasismen ska bli en våldsam del av vår vardag? Väntar vi på upploppen? De blodiga gängkrigen? De omkullvälta bilarna som brinner på gatorna? Gatstenar som viner hårt genom luften?

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.