Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

I vårt sargade land

22 augusti, 2014

Skrivet av Crister Enander

Crister EnanderDe har skurit för djupt. Så enkelt är det. Ingen kan förneka det, inga floskler eller retoriska utläggningar kan längre skyla vad som skett.

Såren blöder. De har skurit hårt och hänsynslöst. Landet och dess befolkning är infekterat. Mångas hushållsekonomi är krossad. Välfärden är grundligt förstörd, demolerad.

Av det en gång goda samhället, där de svaga och fattiga togs om hand och gavs ett så värdigt liv, återstår idag ruiner. Folkhemmet finns inte längre. Landets goda rykte, detta land som var ett ideal för så många andra länder, lever inte längre kvar utomlands. Jag har sett många artiklar – i tysk, engelsk, amerikansk, ja i spansk och ungersk press – som beskriver Sverige som ett nedrustat land. Där de fattiga är satta på undantag, där de sjuka tvingas att arbeta trots att de inte äger förmågan eller de fysiska förutsättningarna.

Arbetsplatserna är inte längre säkra. Få vågar protestera när tempot ska ökas och återigen stegras för att ge större avkastning med resultatet att arbetsskadorna blir fler och grövre. Hotet finns där numera alltid. De som säger ifrån riskerar återigen – som på trettiotalet – att få sparken, anledningen ledningen motiverar det med är självfallet en annan, påhittad. Men resultatet är detsamma. Utstötta, med vitsord som gör dem omöjliga på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadslagstiftningen har steg för steg gröpts ur. Skyddet för anställda försämras med varje ny lagändring. LAS, som reglerar anställningstryggheten, är idag förvandlad till ett hån. Och räcker inte dessa försämringar för arbetsköparen vänder de sig till bemanningsföretag där arbetarna är rättslösa och nästan utan alla lagliga skydd.

Jag säger det ännu en gång: Trettiotalets misär och missförhållanden är över oss igen.

Jag vill egentligen inte tala partipolitik. Som jag ser dagens samhälle befinner sig de flesta frågorna bortom den diskussionen. Det jag i stället vill framhålla är att de två senaste regeringarna på kort tid, med rekordfart och fanatisk iver, har förstört det som tagit flera generationer att skapa och bygga upp. Det är min fasta övertygelse att många ärliga liberaler och kristna som stött KD upprörs och skakas av vad som skett med välfärdslandet Sverige.

Ensamstående mammor får inte längre ekonomin att gå ihop. Dyra paniklån från ljusskygga och skumma kreditföretag har blivit en nödvändig del av vardagen. De enorma räntorna, som gränsar till ocker, stoppar effektivt alla möjligheter att få ordning på familjens ekonomi. Men mammorna måste kunna ställa fram mat på bordet till barnen. De har då inget annat val än att sätta sig i skuld. Kronofogden arbetar på övertid. Ärendena rasar in.

Den privata vårdens smekmånad är över. Häromdagen pratade jag rätt länge med en läkare, som också är delägare i en privat vårdcentral – och som vill förbli anonym. Hon berättade att de numera går på knäna. Det tröga, belastande och ständigt snurrande hjul som är en given del i det stora vårdbehovet har i grunden förändrat deras arbete. De hinner inte med patienterna. Köerna växer. Slarvet och godtycket ökar. Vinsterna – som drev dem att starta verksamheten – sjunker då Landstingets ersättning för uppföljning och telefonråd är låg till skillnad från den första medicinska utredningen av patienterna. Också Riskkapitalisten flyr nu nu från vårdföretagen. Den låga avkastningen är inget för dem.

Det låter kanske elakt och hemskt, men det gläder mig.  Vård ska inte ge vinst. Det är min bestämda uppfattning.

Alltfler livsuppehållande mediciner – till exempel för MS-patienter – tas bort från högkostnadsskyddet. Ska en människa drabbad av Multipel Skleros tvingas låna pengar av de rovgiriga kreditföretagen för att överleva? Ska vården bli en renodlad klassfråga? De rika kan leva länge och trygga i förvissningen att få hjälp och omvårdnad. De fattiga kommer att dö i förtid på grund av brist på pengar att köpa adekvat vård och medicin.

Idag är dessutom över 86 000 sjuka medborgare utförsäkrade, och därmed direkt dömda till en tillvaro på nåder, i marginalen; hänvisade till ett liv på gränsen till ett evigt existensminimum. Mat, hyra – inte mycket med räcker pengarna till, om ens det.

Är detta vad vårt land förvandlats till? Vill vi verkligen ha det så här? Tolererar vi en värld där medborgarnas inkomster styr över liv och död, vård eller vanvård?

Jag gör det då inte. Vreden skakar om mig, får hela kroppen att fyllas med pumpande adrenalin. Händerna börjar darra. Blicken grumlas av ren skär ilska.  Det land jag föddes till att leva i har tagits ifrån mig, förstörts på några år. Och jag är också fullt och fast övertygad om att miljoner medborgare i vårt försvunna folkhem delar mitt ständigt glödgande raseri.

Landet blöder. Medborgarna hukar under bördorna, sargade och nedtyngda. Slutsatsen är bedövande enkel. Det går inte längre. Vi måste sätta stopp. Alla goda krafter måste bidra, enas i motståndet. Landet, vårt samhälle, måste få börja läka.

Du kanske också vill läsa…

Vem törs stå upp för gästarbetarnas rättigheter

Vem törs stå upp för gästarbetarnas rättigheter

Gästkrönika, Crister Enander.

”En skrämmande tanke om Sverige”

Utan tydliga ideologier är demokratins byggstenar urholkade, betydelselösa. Och då måste frågan ställas om Sverige är ett demokratiskt land.

Kunskapen är valfri men ger dig makt

Först tänkte jag försöka skriva ett försvar för historisk kunskap. Tankarna låg redan klara, välordnade och på rad, när jag gick ut på min morgonpromenad. Staden var nästa öde, gatorna tomma bortsett från några morgontidiga cyklister. Efteråt, då regnet upphört, satte jag mig som alltid på en bänk. Jag såg mig runt. Få människor korsade torget. Ingen av torghandlarna hade ännu kommit. Jag tände en cigarrett och tänkte på vad jag skulle skriva när jag kom tillbaka.

När makten blivit likgiltig

Lyssnar makten? Hör de styrande längre den kritik eller de vädjanden som framförs? Bryr de sig? När fattigdomen ökar, när detta rika land får allt fler och fler medborgare som har svårt att få pengarna att räcka till mat, är då makten lyhörd? Försöker de ändra på missförhållandena?

Vi måste slåss för våra sinnens rätt!

Det pågår ett svek som gäller alla. Språket är ockuperat. Reklamen belägrar de viktigaste orden.

Högt pris för maktens människor

Att tvingas leva i ruinerna av folkhemmet är smärtsamt. Alla dessa enskilda som drabbas så hårt och skoningslöst. Varje dag rapporteras det i nyheterna om att regeringen beslutat genomföra fler inskränkningar i den allmänna välfärden eller att de tagit långsiktiga beslut som i längden kommer att försämra livet för de redan fattiga och hårdast utsatta.

Handelsrekord – men inte för verklighetens folk

Äntligen är helgerna förbi. Vardagen är tillbaka. Varje år upprepas samma sak. Med glädje eller tålamod tar man sig igenom julhelgerna och förmår även att fira nyåret med vederbörlig stilfullhet.

Med perfekt vita tänder ska vi dö

Ibland blir man bara trött. Så där riktigt bottenlöst trött att armar och ben känns som spagetti som kokats alldeles för länge. När det är som om all kraft rinner ur kroppen och det enda man vill är att hitta en maläten ful gammal filt, ta sig till närmaste soffa med taskig fjädring och sedan lägga sig ner med en duns, dra den där raggiga filten över huvudet och glömma såväl världen som vardagen.

Demokratin är hotad – vi måste säga ifrån nu!

Vad väntar vi på? Vill vi att rasismen ska bli en våldsam del av vår vardag? Väntar vi på upploppen? De blodiga gängkrigen? De omkullvälta bilarna som brinner på gatorna? Gatstenar som viner hårt genom luften?

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

På Skandinaviska byggelement går fabriken för högtryck, trots coronakris.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Skyddsombudens dag DA uppmärksammar dem som värnar om din arbetsmiljö

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.