Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

När makten blivit likgiltig

29 april, 2014

Skrivet av Crister Enander

Crister EnanderLyssnar makten? Hör de styrande längre den kritik eller de vädjanden som framförs? Bryr de sig? När fattigdomen ökar, när detta rika land får allt fler och fler medborgare som har svårt att få pengarna att räcka till mat, är då makten lyhörd? Försöker de ändra på missförhållandena?

Det finns där jag bor ett gäng ungdomar som varje kväll serverar soppa och en brödbit på ett mer undanskymt torg. Tidigare om åren bestod kön nästan uteslutande av uteliggare, missbrukare och andra som tvingats till ett liv i marginalen – många var sjuka, utsparkade från de nedlagda mentalsjukhusen och drev vilset omkring. Nu har det ändrats radikalt.

I kön står mödrar som har med sig byttor så de kan ta med sig soppa och några brödbitar hem till barnen, där står så kallat vanligt folk som förlorat sitt arbete, blivit utförsäkrade. Bryr sig makten om människorna som står i dessa köer landet runt? Vet de ens att dessa människor existerar? Att de framhärdar och kämpar mot alltmer övermäktiga bördor i ett samhälle som håller på att förlora sin solidaritet och medmänsklighet?

När Sven Delblanc i slutet av sextiotalet var gästprofessor i USA upptäckte han att när det gäller kritiken av makten fanns en stor skillnad, som han beskriver i boken ”Åsnebrygga”. I Sverige var problemet snarast att få tryckt sin kritik. I USA var förhållandet det omvända. Allt trycktes. Men ingen lyssnade, allra minst maktens representanter. Ingen brydde sig.

Idag är det tydligt att maktens handgångna i Sverige har anammat samma metod av likgiltighet.

Ingen lyssnar däruppe. Makten har draperat sig i ett lager av teflon.
Allt rinner av dem. Ingen kritik tas längre på allvar,  bortsett från den som kan skada opinionssiffrorna.

Ingen lyssnar däruppe. Makten har draperat sig i ett lager av teflon. Allt rinner av dem. Ingen kritik tas längre på allvar, bortsett från den som kan skada opinionssiffrorna. Detta kan låta som en sorts självklarhet i den nya cynismens tidevarv, men det döljer ett stort demokratiskt problem. Vi går, som bekant, till val enbart vart fjärde år. Om de som bildar regering inte lyssnar på medborgarna under dessa fyra år som de sitter vid makten – vad händer då med medinflytandet och demokratin? Vi får, ja vi har redan en egenartad form av elitstyre.

När Sara Lidman gav ut boken ”Gruva” 1968 med en svidande och stark kritik av LKAB:s sätt att driva gruvorna i Kiruna och Svappavaara, ledde det till en omfattande debatt. Men resultatet av Lidmans bok blev viktigare än så. De styrande lyssnade och införde en rad radikala förändringar och gjorde gruvdriften säkrare för arbetarna. När Kristian Lundberg för fem år sedan gav ut ”Yarden”, där han skildrar de extrema missförhållanden som råder bland arbetare som bemanningsföretag använder för de rena skitarbetena i Malmös frihamn, så ledde det till en debatt om – Lundbergs tragiska uppväxt. Privatpsykologi i stället för en skriande nödvändig samhällsdebatt.

Dessa arbetare, de flesta från andra länder, är milt sagt kraftigt underbetalda, de saknar varje form av anställningstrygghet, de kan bli sparkade på stående fot – av en nyck från arbetsledarens sida. När Ivar Lo-Johansson skrev om statarnas villkor – inte olika dessa bemanningsföretags sätt att behandla sin arbetskraft – avskaffade regeringen statarsystemet. ”Yarden” ledde inte till några förändringar. Ingen av de styrande brydde sig. Inte en kommentar kom det från Rosenbad. De lyfte inte ett finger.

Skiktningen i dagen samhälle blir allt tydligare. Det finns idag ett ”vi här nere” och ”dom där uppe”. Maktens kvinnor och män har blivit en exklusiv elit – med egna intressen som de bevakar och skyddar. Dystra dagar, då molnen verkar hopa sig på alla håll, tycker jag att vårt rika land alltmer börjar likna Sverige på trettiotalet. Orättvisorna är massiva. De syns överallt. De drabbar många, inte alls ett litet fåtal. Vi måste säga ifrån. Vi måste nå fram med protesterna. De som idag besitter makten ska tvingas att lyssna. De äger helt enkelt inte rätten till den likgiltighet och arrogans de så ofta visar upp. Eller som Göran Sonnevi skriver i en dikt:

”Vi är inte skit.”

Du kanske också vill läsa…

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”

”Andrum.” ”Flexibilitet.” Författaren Kristian Lundberg läser boken ”En nyliberal ordlista” och förfasas över hur orden har förvridit vårt sätt att tänka.

Fascinerande om den dolda staden mitt myllret

”Brygger lyckas förmedla det som måste vara en djupt känd kärlek, inte bara till det judiska utan också till Göteborg, hamnstaden som blev en hemstad för vissa.” Skribenten Kristian Lundberg låter sig bli uppslukad av Karin Bryggers bok ”Visst kan man dansa efter Auschwitz”.

”Vi är ett skrivande folk”

Semestern är kärlekens och författandets tid. Men när det satts dyra prislappar på skrivutbildningarna, ta en annan väg och börja läsa i stället, skriver Kristian Lundberg.

Störningen har blivit ideologi

Vi har steg för steg accepterat att det finns en gräns för hur mycket en människa får kosta, skriver författaren Kristian Lundberg.

Hemlöshet är politik

”Du förlorar inte ditt hem för att du är upptagen med att göra annat” skriver Kristian Lundberg angående Stockholms Stadsmissions rapport om hemlöshet, som nyligen presenterats.

Vi låter barnen försvinna

Vi vet om det. Vi har läst om det. Vi har sett det ske. Men det är ändå en icke-fråga för oss att ett antal tusen barn förvandlas till varor och gods för andras begär, skriver Kristian Lundberg.

Platsen som förändrade mig

Platsen som förändrade mig

Yarden. Jag ville skriva en berättelse om det här området. Jag ville att den skulle vara så sann som det bara var möjligt att få den. Varför var det så viktigt? Ett svar: ilska.

Vem törs stå upp för gästarbetarnas rättigheter

Vem törs stå upp för gästarbetarnas rättigheter

Gästkrönika, Crister Enander.

En ovilja att förstå

En ovilja att förstå

”Vi blir också påminda om en historia där vi faktiskt sällan har utmärkt oss som ett land som värnar utsatta människor”, skriver Kristian Lundberg i en krönika angående avhysningen av EU-migranter från Industrigatan i Malmö.

De är vår tids statare

Kristian Lundberg

Arbetsrätt Striden om las

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

Det går inte att tro att det inte ska bli någon förändring av arbetsrätten, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Regeringen har nu visat att den vill värna den svenska modellen och låta parterna ha huvudinflytandet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Blandade känslor för regeringens las-besked

Blandade känslor för regeringens las-besked

”Ett beslut i rätt riktning”, enligt GS ordförande Per-Olof Sjöö. Pappers ordförande Pontus Georgsson är däremot starkt kritisk.

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.