”Här är orden som vridit om vårt samhälle”
Författaren Kristian Lundberg läser boken ”En nyliberal ordlista” och förfasas över hur orden har förvridit vårt sätt att tänka.
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2014-09-11, 13:59 Uppdaterad 2020-08-25, 14:00
Den omvända klasskampen är smärtsamt tydlig. De tar. Och vi förlorar.
Det är en av sommarens hetaste dagar. Det är i början av augusti. Jag besöker sommarstaden Båstad.
Det är en vacker stad, inte minst arkitektoniskt. Nere vid vattnet, precis intill en restaurang och ett antal tennisbanor, ligger det ett exklusivt utformat hotell. På fasaden har ett företag hyrt in plats för en orangefärgad banderoll, där man tydligt kan läsa meningen ”Join the revolution!” Under uppmaningen finns det en logotype.
Det nyliberala maktskiftet äger numera helt vårt språk. I en samtid där det gamla högerpartiet numera titulerar sig själv som det nya arbetarpartiet är allt numera lika orimligt som möjligt.
Jag är i Båstad för att besöka ”Lilla filmfestivalen” där jag ska se Bo Widerbergs film om Joe Hill. Och redan i filmens anslag, redan vid de första intensiva scenerna så blir det tydligt att vi befinner oss i ett liknande skeende i tiden som vid den process som en gång formade arbetarrörelsen i skiftet mellan 1800-tal och 1900-tal. Vi har lyckats skapa en helt ny klass av egendomslösa.
Widerbergs film om Joe Hill går att lägga som ett raster över de villkor som bemanningsföretagen i dag erbjuder sina anställda, som aldrig är anställda. Naturligtvis. Bara inhyrda. Daglönare.
Objektifieringen av arbetaren har blivit total. Enheter som går att avläsa på tidrapporter, Excellark. Vi ser inte längre människor som omfattas av arbetsrätt, facklig solidaritet. Vi ser i stället utbytbara enheter som tvingas in i rädsla, lydnad, tystnad. Och det är här den omvända klasskampen blir smärtsamt tydlig. De tar. Och vi förlorar.
I kampen för att återerövra, inte bara vårt mänskliga värde utan också vår rätt till skydd och trygghet på arbetsplatser, måste vi mobilisera krafter i en annan slags revolution än den som det skyltas för på hotellets fasad. Vi måste återerövra vår rätt till att vara människor, vår rätt till att formulera vad vi behöver för att vara trygga – på arbetsplatser, hem, gator, torg. Filmen om Joe Hill visar att varje människa kan göra skillnad, om så bara med sin röstsedel.
Kristian Lundberg