”Här är orden som vridit om vårt samhälle”

Gästkrönika Få människor skulle aktivt välja den avhumanisering som har skett i vårt samhälle. Men när vi ser hur innebörden av orden har förvridits blir det smärtsamt tydligt, skriver författaren Kristian Lundberg.

Det har skett ett systemskifte.

Det har till största delen skett bakom ryggen på oss. Det är förhoppningsvis få människor som aktivt skulle stödja en process vars slutmål helt uppenbart är att upplösa arbetsrätten och försämra villkoren för de grupper som redan är svagast på arbetsmarknaden.

Det är exakt vad som har skett. Bemanningsföretagen har till slut blivit vinnarna i det som allt mer ser ut som en värld för rovdjur – där den starke alltid vinner över den svagare.

Den som äger språket blir den som sätter agendan. På det sättet har exempelvis ”flexibilitet” blivit det honnörsord som banat vägen för en i det närmaste totalt rättslös arbetsmarknad.

På samma sätt har man genom begrepp som ”nyckelbarn” kommit att demonisera en av samtidens absolut svagaste grupper: ensamkommande flyktingbarn. Och genom ett enda ord har man plötsligt skapat en grupp av beräknande, kallhamrade och manipulerande föräldrar som sänder ut sina barn i världen för att bereda väg för en kommande anhöriginvandring.

Det här är det nyspråk som har fått värderingar och ideologiska resonemang att vittra sönder till en grushög. Vi skyggar bakom ”Flyktingström som dränker oss”, ”Arbetslinje” som sägs vilja göra oss delaktiga i samhället.

Det stämmer naturligtvis inte. Men steg för steg, bit för bit har vi fått en samtid som inte ens på avstånd kan upplevas som rimlig. Och vi har inte märkt av fällan förrän rovdjurskäften slår ihop.

Nu utger Atlas förlag, under redaktion av Hanna Alvage, Saga Gärde och Elin Lilleman Eriksson, en antologi med just alla dessa förrädiska nyord. En nyliberal ordlista.

”Sedan 80-talet har nyliberalismen influerat det svenska språket i såväl skriv- som talspråk. Se till att ni har plus på kärlekskontot, sa familjeterapeuten i all välmening. Vi talar om att investera i oss själva och varandra. Vi skall ha kvalitetstid med våra barn och få valuta för våra skatteinbetalningar.”

Det är på många sätt en fasansfull antologi, inte minst i det att när man verkligen, svart på vitt, ser hur den nyliberala ideologin inte bara annekterat ord som andrum utan också stulit flexibilitet ifrån oss.

”Andrum. Under en presskonferens sammankallad av Sveriges statsminister Stefan Löfven den 24 november 2015 motiverades beslutet att begränsa Sveriges asyllagstiftning till EU:s miniminivå med att det skulle ’skapa en bättre situation för de människor som redan är här’ och ge Sverige ett andrum.”

Redaktionen har bett en rad olika författare närma sig varsitt ord. Och svaret kommer i form av dikter, prosastycken. Den ”Nyliberala ordlistan”  – naturligtvis från A till Ö – kan mycket väl vara valrörelsens viktigaste bok.

Och en viktig påminnelse om att den som äger språket blir den som äger den ideologiska verkligheten. Det är hög tid att ta tillbaka den.

Kristian Lundberg