Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Fascinerande om den dolda staden mitt myllret

3 maj, 2018

Skrivet av Kristian Lundberg

Kristian Lundberg är krönikör och författare.

Krönika ”Brygger lyckas förmedla det som måste vara en djupt känd kärlek, inte bara till det judiska utan också till Göteborg, hamnstaden som blev en hemstad för vissa.” Skribenten Kristian Lundberg låter sig bli uppslukad av Karin Bryggers bok Visst kan man dansa efter Auschwitz.

Bok:

Karin Brygger
Visst kan man dansa efter Auschwitz
Fragment ur Göteborgs judiska historia

Det går ibland att ana hur en mindre närapå hemlig stad plötsligt avtecknar sig. Den är oftast dold i den större staden, övergiven men inte bortglömd.

Det kan vara en plats placerad mitt i det som med tiden har kommit att utvecklas till att bli en stadskärna. Det är gator, torg, platser, kvarter. Positioner och lägen man mer kan ana sig till än orientera efter. De judiska stadsdelarna, de judiska kvarteren. Den förflutna tiden, den närvarande tiden. Det går att höra sorlet, man kan se skuggorna träda fram. Det finns ett par städer i Sverige som har varit begåvade med judiska kvarter.

I Malmö var det de fattiga utsatta områdena omkring Caroli City som fick anta rollen som hemvist för den judiska populationen. Det går till och med, i vissa fall, att beskriva de judiska områdena som gettoliknande, slumartade. De judiska kvarteren i Sverige har nämligen sällan haft en högre status. Om man nu skall använda sig av ett understatement.

Nu är det knappast så att jag förespråkar en ghettofiering av det som en gång var de judiska bostadsområden. Men fattigdomen och utsattheten har till viss del haft som konsekvens att delar av de här områdena har kunnat stå mer eller mindre orörda genom tidens framfart.

Författaren Karin Brygger är en av de som har hört och sett den dolda staden avteckna sig mitt i den moderna stadens larm och sorl. I Visst kan man dansa efter Auschwitz – med den beskrivande underrubriken Fragment ur Göteborgs judiska historia får vi inte bara ta del av Göteborgs judiska historia i form av platser och lägen, lika mycket blir det en upptäcktsresa in i samtiden.

Brygger är inte bara väl påläst. Hon är också en oerhört entusiasmerande guide som lotsar läsaren så vi får ta del av allt från resonemang omkring mat till minatyressäer om konst och litteratur. Det blir i det närmaste oavbrutet fascinerande, inte minst för att Brygger inte drar sig för att bli personlig

Det är uppenbart att hon har anat trådarna som löper ut genom tid och rum, väven som förbinder platser, traditioner, kunskap och erfarenheter med varandra. Det unika är inte platsen i sig, inte enbart. Det är till lika delar den geografiska bestämmelsen som det är en plats som bär med sig sin specifika erfarenhet och kunskap, i vissa fall också tradition.

De judiska kvarteren i Sverige fick sällan räknas till de mer exklusiva. Karin Brygger har en osviklig förmåga att levandegöra och tydliggöra dels platsen, men också för hur platsen har kommit att få äga betydelse in i vår tid.

Visst kan man dansa efter Auschwitz var från början ett antal artiklar i GP som nu har redigerats och modifierats för att kunna fungera i bokform. Till volymen, som är uppdelad i kapitel efter ämne, har Mikael van Reis författat ett helt underbart efterord. Bara det är värt sitt bokinköp.

Och med vilken distinkt och varm ton Brygger lyckas förmedla det som måste vara en djupt känd kärlek, inte bara till det judiska utan också till Göteborg, hamnstaden som blev en hemstad för vissa. Likaså är hennes större perspektiv lovvärt när hon reflekterar över den polska situationen vars skuggor fortfarande vilar tunga och kalla.

Kort och gott: också ett så pass begränsat tema som det judiska i Göteborg visar sig vara en myllrande plats där till och med en kristen malmöbo kan känna sig mer än hemma.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”

”Andrum.” ”Flexibilitet.” Författaren Kristian Lundberg läser boken ”En nyliberal ordlista” och förfasas över hur orden har förvridit vårt sätt att tänka.

”Vi är ett skrivande folk”

Semestern är kärlekens och författandets tid. Men när det satts dyra prislappar på skrivutbildningarna, ta en annan väg och börja läsa i stället, skriver Kristian Lundberg.

Störningen har blivit ideologi

Vi har steg för steg accepterat att det finns en gräns för hur mycket en människa får kosta, skriver författaren Kristian Lundberg.

Hemlöshet är politik

”Du förlorar inte ditt hem för att du är upptagen med att göra annat” skriver Kristian Lundberg angående Stockholms Stadsmissions rapport om hemlöshet, som nyligen presenterats.

Vi låter barnen försvinna

Vi vet om det. Vi har läst om det. Vi har sett det ske. Men det är ändå en icke-fråga för oss att ett antal tusen barn förvandlas till varor och gods för andras begär, skriver Kristian Lundberg.

Platsen som förändrade mig

Platsen som förändrade mig

Yarden. Jag ville skriva en berättelse om det här området. Jag ville att den skulle vara så sann som det bara var möjligt att få den. Varför var det så viktigt? Ett svar: ilska.

En ovilja att förstå

En ovilja att förstå

”Vi blir också påminda om en historia där vi faktiskt sällan har utmärkt oss som ett land som värnar utsatta människor”, skriver Kristian Lundberg i en krönika angående avhysningen av EU-migranter från Industrigatan i Malmö.

De är vår tids statare

Kristian Lundberg

Vi vet att loppet är riggat

Vi vet att loppet är riggat

Kristian Lundberg.

Se barnen utanför semesterbilderna

Kristian Lundberg

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.