Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Vi är ett skrivande folk”

10 juli, 2017

Skrivet av

Kristian Lundberg är krönikör och författare.

KrönikaSemestern är kärlekens och författandets tid. Men när det satts dyra prislappar på skrivutbildningarna, ta en annan väg och börja läsa i stället, skriver Kristian Lundberg.

Det är inte minst nu under semestertider det blir uppenbart att vi är ett skrivande folk.Vi är däremot inte alltid en läsande befolkning. Men skriva. Ja. Det gör vi.

Det är inte minst ett självbiografiskt skrivande som allt mer har kommit att hamna i fokus. Det tycks också finnas en ännu inte helt definierad återkomst till det som enklast kan beskrivas som arbetarlitteratur.

Lyckligtvis är det inte längre enbart en medelålders man med vit hudfärg som skriver fram liv och arbete. I stället går det att se helt nya, mer adekvata trender och tendenser. Det är inte ovanligt med kurser i kreativt skrivande som heter saker som ”Skriv ditt arbete” eller ”Skriv ditt liv” – likaså sker det regelbundet olika typer av litterära tävlingar i fackförbundspressen.

Det finns två sanningar som tycks bekräfta sig själv efter varje sommarledighet. Den ena är bokförlag och tidskrifter översköljs av nyskrivna bokmanus strax efter det att den sista semesterdagen är uttagen. Det andra är att antalet nyfödda barn går att räkna in cirka nio månader efter ledighetens sista dagar.

Det är inte bara kvällspressen som slår mynt av det hela med olika mer eller mindre seriösa ”kärleksskolor”.

Det finns numera också en uppsjö av längre och kortare utbildningar vars syfte är att – i bästa fall – lära ut konsten att skriva. Det är en relativt ny utbildningsgenre. Länge fanns det en misstänksamhet mot just s.k. författarskolor. Man menade att det skulle leda till likriktning. Att blivande författare skulle, medvetet eller undermedvetet, anpassa sig till trender och tendenser. Den äldre bilden av det inspirerade geniet var starkt.

En författare som Birgitta Trotzig var exempelvis konsekvent i sitt avståndstagande. Det har märkligt nog aldrig varit samma diskussioner omkring exempelvis konstutbildningar där man har kunnat erkänna betydelsen av hantverksmässigt kunnande och kollektiva lärdomsprocesser.

En av våra större dagstidningar håller sig för god för att ha en sommarserie om fysisk kärlek. Istället satsar man på det andra kortet. Det litterära skrivandet och vilka vägar som det finns när du vill ge ut en bok. Det är här det börjar bli en smula problematiskt.

Det kan tyckas vara märkligt att vara lärare på författarutbildning utan att själv ha publicerat en bok eller arbetat redaktionellt med egna eller andras texter. Vad kan man lära ut om man själv inte har praktisk erfarenhet av det som man skall undervisa?

Skriva är ett hantverk, på samma sätt som snickeri är ett hantverk. Du kan antingen bygga en stol eller inte. Och har du byggt en stol kan du berätta hur du gick till väga. Men om du bara har teoretiska kunskaper om ämnet lär det inte bli en speciellt bekväm sittmöbel.

På samma sätt är det naturligtvis med hantverk som behandlar konsten att skriva litterärt. Författarskolor och författarkurser är en stor marknad. Det tycks paradoxalt nog vara så att vårt bokköpande sjunker samtidigt som vår längtan efter att publicera oss bara blir allt mer intensiv. Skrivcoacher, författarcoacher, skriv ditt liv, skriv ett synopsis. Skriv, skriv, skriv. Men framför allt: betala din avgift.

Drömmen om att få ge ut en bok tycks vara försedd med en prislapp. Är det värt det? Kan alla lära sig att skriva? Finns det någon relevans i den kritik som har riktats mot författarutbildningar?

Både och – är väl både det trista och sanna svaret. Det enklaste är att anordna sin egen utbildning. Man samlar skrivintresserade vänner och talar om varandras texter. Svårare än så är det inte.

Hur lär man sig att skriva? En fråga som varje författare får. Och bakom alla konstlade och ibland självförhärligande svar finns det egentligen bara en sanning: man lär sig skriva genom att skriva. Man skriver. Misslyckas. Skriver. Misslyckas. Börjar om. Raderar. Skriver. Ger upp. I en enda tröstlös evighetscirkel. Och så ibland blixtrar det till.

Det är hela sanningen. Skriv och skriv igen. Läs och läs ännu mer. Och ge inte upp. Det är tröstlöst mellan varven. Men vilket arbete är inte det? Det finns inga genvägar, oavsett vad för mirakelkoncept som försöker säljas in till oss.

Tips på läsning:
Ivar Lo Johanson, Proletärförfattaren
Olof Lagerqrantz, Om konsten att läsa och skriva
Bodil Malmsten, Så gör jag, konsten att skriva
Stephen King, Att skriva, en hantverkares memoarer

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

Henrik Valentin: De som behöver yrkesutbildning för att få jobb måste få personligt stöd på Arbetsförmedlingen, inte bara en kontakt via en skärm.

”Nu måste vi se till att kompetensutveckling också sker”

”Nu måste vi se till att kompetensutveckling också sker”

Trots att korttidsarbete används i stor omfattning sker nästan inga kompetensutvecklande insatser. Vi parter är överens om att det är viktigt – nu måste vi också se till att det blir verklighet, skriver avtalssekreterarna för Pappers, GS och IF Metall tillsammans med Industriarbetsgivarna.

”Vuxen­utbildningen kan rusta oss ur krisen”

”Vuxen­utbildningen kan rusta oss ur krisen”

Tillsammans måste vi både möta den akuta krisen och förbereda oss för vändningen med snabb omställning. Då är möjligheterna till utbildning otroligt viktiga, skriver Gunilla Svantorp och Tomas Kronståhl,  ledamöter (S) i riksdagens utbildningsutskott.

”Följ med oss på kompetensutveckling”

”Följ med oss på kompetensutveckling”

Har verkligen företagsledningarna och bolagsstyrelserna rätt kompetens för att driva våra företag till framgång genom de föränderliga tiderna? Anders Olofsson på Caterpillar i Göteborg vill se fler samarbeten mellan parterna även efter krisen.

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

Staten bör kunna subventionera kompetenshöjande insatser i samband med korttidsarbete, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Risk att arbetsgivaren får säga upp allt för fritt”

”Risk att arbetsgivaren får säga upp allt för fritt”

Nuvarande turordningsregler har brister, men det finns inga skäl för facken att gå med på åtgärder som försvagar arbetstagarna, skriver Carl Melin på den TCO-ägda tankesmedjan Futurion.

”Arbetsledarna måste prioritera säkerheten högre”

”Arbetsledarna måste prioritera säkerheten högre”

Det finns en svag säkerhetskultur på många svenska industriarbetsplatser. Det behövs mer frekventa riskbedömningar, fler utbildningar och skyddsombuden måste få större mandat och mer resurser, skriver Mikael Hansson, vd för Skydda.

Värna framtidens pappers­arbetare

Branschen står inför en gigantisk generationsväxling. Företag och fack måste hitta strategier för föryngring.

”Ta hand om de nya på jobbet”

”Ta hand om de nya på jobbet”

Jag är nyvald förbundsordförande, det är på riktigt, inte ens när jag nyper mig i armen försvinner det, skriver Pontus Georgsson, förbundsordförande för Pappers.

”Saneringsföretag måste kontrolleras hårdare”

Det måste göras fler kontroller och bli större fokus på asbest vid utbildning av berörda skyddsombud och arbetsledare. Det skriver Johnny Daveman, ombudsman
och regionalt skyddsombud för Byggnads Stockholm-Gotland, efter Dagens Arbetes granskning.

Sjuka Samhall: Fackets roll

Samhallanställda känner sig svikna av facket

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”LO kan inte göra så jädra mycket”

”LO kan inte göra så jädra mycket”

Nu kommer krav på ett fack för Samhalls anställda, men LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson anser att det snarare är politikerna som måste ta ett större ansvar.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

”Var är ni i debatten om Samhall?”

”Var är ni i debatten om Samhall?”

Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Skapa ett Samhallfack

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.