”Släpp inte in högerextremismen i den politiska värmen!”DA:s chefredaktör Helle Klein önskar att alla demokratiskt sinnade partier nu försvarar den liberala demokratins värden.

”Att tvingas fly från det bekanta är en djupt mänsklig erfarenhet”Krönikören Daniel Mathisen har läst Ola Larsmos roman ”Swede Hollow” och ser flyktingens öde genom vår egen historia.

”Vi måste blicka bakåt för att kunna gå framåt”

”Har vi varit för fokuserade på att höja lönerna och glömt att prata om grunden: allas lika värde?” Adrian Avdullahu i en debattartikel utifrån reportaget Världen möts på fabriken – om integration då och nu.

Adrian Avdullahu, Debatt integration

Adrian Avdullahu är ordförande för gruppstyrelse 9 i Volvo Verkstadsklubb, IF Metall Göteborg.

Fackens roll på arbetsplatserna är och har varit att tillvarata arbetarnas intressen och skapa en gemensam plattform för rättvisa. En plattform där den gemensamma nämnaren har varit kollektivet, där laget är viktigare än jaget.

Jobbet har på så sätt blivit en plats som har berikat och stärkt varje individ i kollektivet – ur många perspektiv. Här har idéer kunnat födas och nå hela vägen fram till beslutsfattarna och det har banat vägen för de förändringar som fackföreningen bidrog till under 1960-1970 talet.

Fackföreningarna hade sina glansdagar, och många ansåg att facket hade stort inflytande, i en era av framåtblickande fackligt arbete.

Men allt detta skedde i en tid då arbetsgivarna tillsammans med fackföreningarna efterfrågade arbetskraftsinvandring. Behoven såg annorlunda ut på den tiden. Då var Sverige i behov av att utvecklas och de som invandrade ansågs inte vara ett hot mot jobben eller kulturen.

Idag förs debatten i ett hårdare klimat, både i samhället i stort och på arbetsplatserna. Vi lever i ett individualistsamhälle som föder ensamvargar och kollektivet tycks tillhöra det förgångna. Jaget har blivit viktigare än laget, och hela ansvaret läggs på individens förmåga till lösningar.

”Den empatiska förmåga som vi en gång besuttit känns avlägsen, i en tid då solidaritet känns som nödvändigast.”

Människorna som söker sig till Sverige gör det av andra anledningar än 1960-1970 talets gästarbetare. Folk tvingas att fly från krig, förföljelse, fattigdom och misär – i hopp om ett bättre liv. Men verkligheten för många av dem som söker skydd i Europa är att man möts av hat, utanförskap, rasism och intolerans. Den empatiska förmåga som vi en gång besuttit känns avlägsen, i en tid då solidaritet känns som nödvändigast.

Vad har då fackföreningen gjort för integrationen?
Att vi som en demokratisk förening har förtroendevalda som stöttar partier vars ideologier bygger på att göra skillnad på människor beroende på var de kommer ifrån eller vilken gud de tillber, det är oroväckande. Det gör att hela idén med fackets grundprinciper om alla människors lika värden ifrågasätts.

Hur kunde det bli så här? Har facken inte gett tillräckligt med goda exempel på att mångkultur berikat både landet och arbetsplatserna? På att vi tillsammans är starkare och att vi kompletterar varandra? Och framförallt på att kampen måste vara mellan arbete och kapital?

Eller kan det vara så att vi som en demokratisk förening varit så inriktade på att höja lönerna och sluta avtal, att vi glömde bort att prata om grundprinciperna som föreningen bygger på.

Solidaritet och alla människors lika värde

Om jag går till mig själv och ser vad facket har gjort för mig, så är jag oerhört tacksam. Jag har fått möjlighet att utbilda mig i frågor som berör min vardag, och på så sätt har jag också fått med mig landets och arbetarrörelsens historia. En historia som bygger på hur man kan arbeta mot orättvisor, elände och misär.

Det är med det i åtanke som jag idag är förtroendevald i inom IF Metall och politiskt engagerad, och jag kämpar dagligen för att bygga en bättre arbetsplats och ett bättre Sverige för alla. Detta är mitt sätt att säga tack för att Sverige öppnade dörrarna för mig och min familj, när vi behövde det som mest.

Innebär det att vi inom IF Metall kan vara nöjda med hur vi arbetar med integration idag?

Nej det kan vi inte vara, vi har en lång väg att gå och det finns betydligt mycket mer att göra!

Vi måste på allvar arbeta mer proaktivt: Vi behöver hänga med i den ständiga utvecklingen på arbetsplatserna och samhället, och organisera oss utifrån de förutsättningarna.

”Vi måste jobba mer intensivt med anställningsformerna, där rätten till en fast och trygg anställning skulle innebära ett lyft. Ett sådant område som bemanningsbranschen måste prioriteras.”

Ett exempel: vi måste vi hitta sätt att organisera de små och mellanstora arbetsplatserna, som saknar klubbar. En idé skulle kunna vara att bilda en klubb/styrelse som har hand om flera små arbetsplatser. Att en förtroendevald från varje arbetsplats i ett närliggande geografiskt område ingår i styrelsen.

Vi måste jobba mer intensivt med anställningsformerna, där rätten till en fast och trygg anställning skulle innebära ett lyft. Ett sådant område som bemanningsbranschen måste prioriteras.

Vi måste också ta större utrymme i samhällsdebatten och stå upp för alla människors lika värde, och tydliggöra fackets roll och ansvar i samhället och på arbetsplatserna.

För att vi skall växa och bli starkare, så måste vi även förmedla en bild av varför det finns ett behov för vår organisation, och vad konsekvenserna skulle bli om vi inte fanns.

Jag är övertygad att jämställdhet och mångfald är en framgångsfaktor i många av de ovannämnda frågorna.

Arbetarrörelsen ses idag av vissa människor bakåtsträvare, men jag brukar alltid säga att man måste blicka bakåt för att kunna se framåt!

Adrian Avdullahu

2Kommentarer

micke:

Är det facket som ska reda ut det politikerna orsakat?

Arne:

Varför gick det tidigare så bra för facket? För att det fanns fler arbetare eller så urusla arbetsplatser?
Nej, men därför att det fanns en kämparglöd hos fackliga engagerade entusiaster som bl.a. fick sin utbildning i Svenska metallindustriarbetareförbundets anda. En utbildning värd namnet. Med utbildning i fackets historia och värdegrunder, lagar och avtal, förhandlingsteknik, försäkrings- och skyddsfrågor och mycket annat som var till nytta för arbetarklassen. Där synen på solidaritet och lika värde och i mina tankar då även lika värde mellan män och kvinnor, vilket jag med flera, också lyckades med.
Ett för mig lyckat lokalt samarbete mellan facken på ett antal arbetsplatser, Arbetsförmedling och Försäkringskassa för att stärka integrationen, medförde att ett antal nysvenskar mot viss lön fick möjlighet att prova på olika arbeten i industrin med arbetskollegor som ”lärare” i såväl arbetsuppgiften som svenska språket i vardagslivet, med syfte att skapa fasta tjänster. Någon i arbetsgivar- eller institutionsleden fick troligtvis på pälsen för vad vi höll på med, för plötsligt så avbröts hela projektet.
Under en era från 70-talet och tjugo år framåt fick arbetarna via oss fackliga eldsjälar viktiga verktyg i lagar och avtal som förstärkte känslan att vilja tillhöra facket. En anda där vi som fackliga företrädare inte ens i alla läge behövde en underskrift för det räckte med ett handfast handslag med motparten för att bekräfta en överenskommelse.
Mina över trettio år som facklig företrädare med i stort sätt bara lyckade förhandlingar som gynnat många arbetskamrater kan vi tacka den tidens fackliga utbildningar för. Det har handlat om allt ifrån löner, trygga arbetsplatser och arbeten, till trygghet utanför arbetet och efter anställning. Inte minst så ser vi på vår nuvarande statsminister det goda resultat som dessa utbildningar lett till.
Det har varit skäll från arbetskamrater och utskällningar från arbetsgivare. Och på senare tid som förtroendevald, dessutom ett ensamklimat där huvudorganisationen IF Metall mer och mer har lyst med sin frånvaro.
Mitt sista år innan pension handlade om svek. Ett svek från det fack som jag tjänat i över trettio år. Ett svek som bestod av att två ombud från lokala IF Metall gick bakom ryggen på mig som facklig företrädare och förhandlade bort mig och övriga på företaget fyllda 50 år, utan bl.a. hänsyn till turordningslistan. Det ombud från förbundet som sedan skulle företräda mig ville ha en underskrift på att jag skulle lägga ner ”ärendet” när han hjälpt mig. Han fick min underskrift men jag fick inte hans hjälp efter min underskrift!
Jag hävdar också som artikelskrivaren att man måste blicka bakåt för att se framåt. Trots det ”tack?” för lång och trogen tjänst som jag fick, så inser jag att facket med hjälp av gamla knep, även i framtiden kan stärka arbetarens och fackets roll på arbetsplatserna. Ett sätt för facket hade varit att ta tillvara på oss gamla rävars list! Många av oss eldsjälar finns långt efter pensionen med all kunskap samt solidaritets- och fingertoppskänsla.

Vad kan facket gör för integrationen? Diskutera artikeln här.

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Länge leve byfilosoferna!

Krönika”Politikerna har tappat nerven som gör det knepiga glasklart”, skriver Anneli Jordahl.

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

”Saneringsföretag måste kontrolleras hårdare”

DebattDet måste göras fler kontroller och bli större fokus på asbest vid utbildning av berörda skyddsombud och arbetsledare. Det skriver Johnny Daveman, ombudsman och regionalt skyddsombud för Byggnads Stockholm-Gotland, efter Dagens Arbetes granskning.

”Det finns inget omfattande missbruk”

Debatt”Skuggsamhället är skadligt, men kopplingarna till arbetskraftsinvandring är ofta rent felaktiga”, skriver Caspian Rehbinder, från tankesmedjan Timbro.

1

Helle Klein svarar: ”Lyssna på företagen själva!”

Replik”Självklart behöver vi tillskott av arbetskraft i bristyrken. Men lyssna på företag och fackligt förtroendevalda, som vittnar om hur Alliansregeringens uppluckring av regelverket har lett till Vilda Västern på arbetsmarknaden”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein i en replik.

”Myndigheterna måste samarbeta redan på arbetsplatsbesöken”

DEBATTOm samhället ska komma till rätta med arbetslivskriminaliteten måste alla berörda myndigheter jobba tillsammans redan från arbetsplatsbesöken – och det finns fungerande exempel. Det skriver Hans Åkerlund på Sveriges Byggindustrier, som jobbar för byggbranschens samverkan i Stockholm.

Laglöst arbetsliv är livsfarligt

LedareDen borgerliga regeringen luckrade upp reglerna för arbetskraftsinvandring. Fram växte skuggsamhället, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Låt Almedalen bli en manifestation för demokratin

LedareDA:s chefredaktör Helle Klein önskar att alla demokratiskt sinnade partier nu försvarar den liberala demokratins värden.

”Släpp partiledarna loss det är valår!”

KrönikaNya mötesformer om sjukvård, skola, åldringsvård och bättre fungerande integrationen. Att alla demokratiska riksdagspartier gör en gemensam paroll för demokrati och mångfald. Det är TV-producenten och journalisten Jan Schermans önskelista inför årets Almedalsvecka.

Ingen ska behöva dö av jobbet

KRÖNIKA”De yngsta på arbetsplatsen är de som är allra mest oroliga för att skada sig”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

1

Bra arbetsmiljö ingen självklarhet

KRÖNIKA”Många av GS medlemmar får vika ner sig innan 65-årsdagen på grund av kroppens utslitning”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

”Valrörelsen har skötts som om vi vore kunder på en marknad”

Krönika”Med solen kommer en debatt om ökade bensinpriser” skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

Ingen väljer flykten

Krönika”Samhällen med tvärbrant ojämlikhet och permanent fattigdom skapar dem: människorna i rörelse. Att tvingas fly från det bekanta är en djupt mänsklig erfarenhet”, skriver Daniel Mathisen.

Arbetarrörelsen – nu krävs mobilisering!

DEBATTNär de borgerliga partierna tillsammmans med SD gör människor till kunder i stället för medborgare hotas demokratin på allvar, skriver Peter Persson, riksdagsledamot för S och medlem i Pappers, tillsammans med Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”

Gästkrönika”Andrum.” ”Flexibilitet.” Författaren Kristian Lundberg läser boken ”En nyliberal ordlista” och förfasas över hur orden har förvridit vårt sätt att tänka.

Skriv till oss!

På DA Opinion har vi samlat alla ledare, debattinlägg och krönikor. Vill du också skriva på DA Opinion? Hör av dig till vår webb- och debattredaktör Janna Ayres.

”De e bara å klappa till”

GÄSTKRÖNIKA”Vi vet alla att våld föder våld. Men vem står upp för det förebyggande fredsbygget?” Författaren Olle Sahlström, tidigare ombudsman på LO, funderar över varför den svenska broschyren om kris och krig så hårt lyfter fram det militära hotet, samtidigt som politiker tävlar om ge mest till upprustning.

Val 2018 | Pensionen

”Många orkar inte arbeta längre än till 63”

DEBATT”Vi vill att pensionsåldern ska vara flexibel och utgå från vad varje person orkar”, skriver förbundsordföranden för IF Metall, GS och Pappers i ett gemensamt debattinlägg. 

1

Pensionsåldern är en klassfråga

LEDAREMånga industriarbetare börjar jobba redan i tonåren. Att säga till dessa att de måste arbeta längre är ett hån, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

2

Politik är att vilja, inte att följa

LedareDet går bra för Sverige nu, men hur blir det efter valet? Det är den oron som bör odlas. Lämna SD:s dagordning och prata om det socialdemokratiska samhällsbygget som hör till världens bästa samhällsidé, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

2

”SD:s oärlighet måste synas i sömmarna”

Debatt”Att Sverigedemokraterna står till höger i svensk politik är inget nytt. Den stora skillnaden mellan Alliansen och Sverigedemokraterna är graden av ärlighet gentemot väljarna””, skriver Tommy Andersson och Julius Petzäll Mendonca från föreningen AGGIS.

DEN GLOBALA TEXTILINDUSTRIN

Våra kläder är ohållbara

Ledare”Bakom varje klädesplagg finns en livshistoria som alltför ofta handlar om rena slavarbetet. Vi måste börja fråga vem som sytt vår tröja”, skriver chefredaktör Helle Klein.

”Demokratin hotas och vi sover”

DEBATTHotet mot demokratin i Sverige är en realitet – varför skulle det som händer i andra länder inte kunna här? skriver journalisten och tv-producenten Jan Scherman. ”Folkrörelserna tappar sitt engagemang och de som plockat upp det kommer med en odemokratisk agenda.”

7

Bara nio måltider från rena anarkin

KrönikaDet gäller att ha en plan B om allt går åt helsike, skriver DA-krönikören och sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

1

”Utan satsningar på infrastruktur blir det ingen ny Sverigekarta”

DEBATT”Landsbygdsproposition har många vettiga delförslag. Men medlen som utlovas är så knappa att det blir svårt att se att hotfulla trender kommer att rubbas”, skriver Ronny Svensson, forskare i regional planering.

”Tekniken kan ge bättre arbetsmiljö”

Krönika”Vad ska man tycka om ett armband som kan övervaka dig men också förebygga förslitning?” DA:s nya krönikör Darja Isaksson skriver om digitaliseringen som varken är ond eller god.

Fascinerande om den dolda staden mitt myllret

Krönika”Brygger lyckas förmedla det som måste vara en djupt känd kärlek, inte bara till det judiska utan också till Göteborg, hamnstaden som blev en hemstad för vissa.” Skribenten Kristian Lundberg låter sig bli uppslukad av Karin Bryggers bok ”Visst kan man dansa efter Auschwitz”.

Val 2018 | Sjukförsäkringen

”Försäkringskassan följer inte domen”

DEBATT”I februari 2016 togs den omstridda tidsgränsen för sjukskrivningar bort. Då känns det märkligt att Försäkringskassan i praktiken återinfört en ny bortre parantes”, skriver Hans Hoff, riksdagsledamot för S.

11

”Hanteringen av sjuka är ovärdig”

DEBATTFör att få ner kostnaderna för sjukpenningen kan man jobba med att förebygga ohälsa och satsa på rehabilitering för de som drabbas. Eller så kan man göra som nu: börja i fel ände och friskförklara de som inte kan jobba. Det är ovärdigt, skriver Tomas Lundmark är ombudsman för IF Metall Södra Västerbotten.

3

Las

”Bara elakt – och inte sant!”

DebattKurt Junesjö missar helt att IF Metall förutom reallöneökningarna har drivit igenom förkortad arbetstid, bättre avtalspension och ökat lokalt inflytande. Och att IF Metall vill ersätta anställningstid mot kompetens i Las är helt enkelt inte sant, skriver avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

2

”Facket ger bort sitt enda trumfkort”

DEBATTIF Metall har sålt ut stora delar av kollektivavtalet för löneökningar och nu återstår bara att diskutera Las. Genom en enkel förändring från anställningsår till kompetens försvinner hela skyddet, skriver debattören och tidigare förbundsjuristen Kurt Junesjö.

4
Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.