Gotland kan inte bara leva på turism

Ledare.
Det länsstyrelsen inte brytt sig om att göra måste nu regeringen Löfven göra: Värna industrialiseringen på Gotland. Om inte kalkindustrin ska finnas kvar vad tänker sig regeringen då för industri?

Striden om Ojnareskogen och kalkbrytningen på Gotland är inne på upploppet. Det är en strid som pågått i tio års tid. Konflikten mellan jobb och miljö är klassisk men har brukat kunnat lösas i konstruktiv anda och kompromisser. Så inte på Gotland. Där är positionerna låsta om inte i cement så i nåt annat hårt. Det är sorgligt.

Mest märklig är länsstyrelsens omförmåga att lyssna in de olika parterna och bereda plats för god dialog. I stället har landshövdingen på Gotland kallat industriarbetarna och fackföreningsrörelsen för särintressen. Det stärker inte medborgarnas förtroende för hur samhället hanterar känsliga konflikter.

Likadant är myndigheternas strid om verkligheten bekymmersam. Lokala miljödomstolen säger en sak medan miljööverdomstolen säger en annan, Naturvårdsverket säger en sak medan Statens Geologiska Undersökningar hävdar motsatsen. Vem kan man egentligen lita på?

Och den rödgröna regeringen strider internt och drar ut på beslutsprocessen. Det stärker inte tilltron till demokratin. I dag väntas dock regeringen presentera ett beslut.
Vilket beslut som än tas är det bekymmersamt då inga kompromisser har mejslats ut. Kalkindustrin har funnits på Gotland alltsedan 1600-talet och har stor betydelse inte bara för ön utan för fastlandets stål och cementindustri. Många jobb står på spel.

Samtidigt är naturskyddet alldeles avgörande för framtiden, inte minst vattenfrågan. Här strider parterna om huruvida vattentillgången är hotad eller inte. För den enskilda gotlänningen är det förstås ett reellt bekymmer om vattnet skulle sina. Här måste ansvariga myndigheter kunna göra gedigna och tillförlitliga utredningar som fastställer vad som gäller.

Regeringen lär säga ja till länsstyrelsens förslag om att göra området på norra Gotland till ett Natura 2000-område. För miljön är det säkert riktigt men för kalkindustrin är det förstås ett hårt slag. Det duger därför inte att ta ett sådant beslut utan att ha någon ersättningsindustri på gång. Om Gotland ska ha en långsiktigt hållbar framtid kan dess arbetsmarknad inte bara bygga på konjunkturkänslig och säsongsberoende turism. Industrijobben garanterar en fast befolkning vilken i sin tur är nödvändig för att hålla igång turismen. Jobben på Gotland ska väl finnas året om?

Det länsstyrelsen inte brytt sig om att göra måste nu regeringen Löfven göra: Värna industrialiseringen på Gotland. Om inte kalkindustrin ska finnas kvar vad tänker sig regeringen då för industri?