Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

Vi rationaliseras bort – men får ingen del av kakan

8 september, 2015

Debatt.

Jens Östling. Debatt
Jens Östling. Foto: Privat.

”Är alternativet arbetslöshet blir det självklart att vi kommer slåss för det kortsiktiga. På kort sikt hade säkert samhället runt Ojnareskogen gynnats av ny industri. Men när kalken tagit slut, vattnet förstörts och jobben försvunnit, vad skulle ha hänt då?”

Om skribenten

Jens Östling jobbar som montör på Specma AB där han också är klubbordförande för IF Metall. Född, uppvuxen och boende i Göteborg. Läser, skriver och brottas ibland.

Det är lite märkligt att höra vår (IF Metalls) förbundsordförande gå ut och försvara förstörelsen av både natur och grundvatten på Gotland. Detta gör han för ungefär en 100 arbeten.

Om man sätter saken i lite perspektiv blir det nästan förunderligt, för IF Metall som förbund står ju ivrigt och hejar på varje rationalisering som sker.

Det rationaliseras bort tusentals arbeten varje år. Detta är givetvis inte bara av ondo, många rationaliseringar är väldigt positiva då maskiner i stället för människor får göra tunga och monotona sysslor.

Det borde vara positivt sak att tekniken går framåt och att färre människor klarar av att producera fler produkter. Att andelen människor som är sysselsatta i industrin hela tiden minskar är lika naturligt som att andelen som arbetar i jordbruket stadigt har fallit sedan industrialiseringens början. Ny teknik kan producera effektivare.

Vår paroll i IF Metall är och har varit, att så länge vi får en del av kakan ska vi själva vara drivande i rationaliseringen. Vi skall driva på förbättringar så att vi ökar produktionen, heter det.

Produktionen har ökat hela tiden – men får vi en del av kakan?

För de flesta av oss är svaret nej. Statens huvudsakliga inkomst kommer från skatter på arbete. När vi lönearbetare rationaliseras bort bidrar alltså företagen lite mindre till statskassan för varje person som försvinner, detta trots att de har fått en ökad produktivitet.

Eftersom vi idag saknar en politik för full sysselsättning blir det snarare en rent osolidarisk handling att kräva ökad produktivitet. Våra kamrater offras för produktivitetens skull.

På kort sikt är det säkert gynnsamt för samhället runt Ojnareskogen med ny industri, men på längre sikt när kalken är slut, vattnet förstört och jobben borta vad händer då?

Som det ser ut idag producerar företagen allt mer och bidrar allt mindre, trots att de i allra högsta grad nyttjar våra offentliga resurser. Vi är fortfarande en nation beroende av vår industri,  inget snack om saken, men vi det håller på att ställa om. Blir slutmålet att vi har fabriker utan anställda som står och spottar ut saker som ingen av oss har råd att köpa?

Vill vi vara en samhällsförbättrande organisation är det nog dags att vi lyfter blicken lite, och inte bara ser de omedelbara problemen med arbetslöshet (speciellt när vi är med och skapar den). En skatt på produktionen är väl här en helt rimlig tanke?

Vi industriarbetare blir allt färre och så kommer det nog att fortsätt. Detta borde vara en positiv sak, väldigt många har farit väldigt illa i fabrikerna genom åren. Att arbeta i fabrik är för många av oss ett nödvändigt ont och inget vi hade gjort om vi inte var tvungna.

Men är alternativet arbetslöshet och att ramla utanför blir det självklart att vi kommer slåss för det kortsiktiga.

4 kommentarer till “Vi rationaliseras bort – men får ingen del av kakan

  • Så klokt och så sant. Ofta har jag tänkt att de som ”rationaliserats bort” har bidragit mer till ett företags vinst än de som arbetar kvar. Och vem är det egentligen som producerar mervärdet i en fabrik som helt styrs av robotar?

  • Vilka behov har samhället? Hur löser man det vettigt? Alltså utan säkerhets, friskvårds, sociala, miljö eller andra problem. Vad vill du göra? Är det något som samhället behöver som du vill göra? Samordna vad som behövs och hur det ska göras och vilka som vill göra det. Är det någon som vill vara med?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Mer åsiktsmaterial

Framtiden finns – än så länge

Framtiden finns – än så länge

Lyssna på vad framtidens riddare sitter och mumlar: Vi måste fortsätta att slåss, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Ursäkta – men vilket jävla jobb vi gör

Ursäkta – men vilket jävla jobb vi gör

Jag har inte känt mig så patriotisk sen senaste gången vi sjöng nationalsången inför någon match i fotbolls-VM, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

En plats att vara bara lagom i fred

En plats att vara bara lagom i fred

På Ingmar Bergmans stiftelse är det vördnadsfullt. Jag undrar hur det skulle vara om jag hade en, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Fackens prioriteringar skrämmer mig

Fackens prioriteringar skrämmer mig

Skyddsombuden och arbetsmiljöarbetet har fått en alltmer osynlig roll i kollektivavtalen, skriver Maria Steinberg, författare och
docent i arbetsmiljörätt.

Dags att tacka nej, direktörer!

Dags att tacka nej, direktörer!

Vi stod emot kraven på inskränkt makt, men löneökningarna kommer inte att motsvara kostnadsökningarna. Nu är det arbetsgivarnas tur att ta ansvar för sina löner och bonusar, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Vi höll ihop och tog vårt ansvar

Vi höll ihop och tog vårt ansvar

Nu är det upp till regering, riksbank och direktörer att göra sin del, så vi snabbt kan komma tillbaka till ett läge där vi kan få mer pengar i plånboken, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Det blev bästa möjliga avtal

Det blev bästa möjliga avtal

Reallöneökningar är vårt självklara mål. Med det här avtalet kan vi nå dit redan nästa år, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Där rötter aldrig brinner

Där rötter aldrig brinner

Se gruvarbetaren och poeten Wilma Saga Persson läsa sin nya dikt Där rötter aldrig brinner.

Bakom varje siffra finns en människa

Ortens stora arbetsgivare är bara en liten prick ett havt jordklot bort för de japanska ägarna. Men varje räntesteg och arbetslöshetssiffra är på riktigt, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Kristersson kan bromsa krisen om han vill

Kristersson kan bromsa krisen om han vill

Om regeringspartierna ska lägga en budget för att dämpa krisen borde det vara tid för höjda barnbidrag, hyresrätter till rimliga priser och trygga jobb, skriver journalisten Lina Stenberg.

Du kanske också vill läsa…

”Det behövs en tydlig politik”

”Det behövs en tydlig politik”

Sverige är väl rustat att bli fossilfritt till 2045. Men för att nå dit får inte de som drabbas av omvandlingen lämnas skyddslösa. Det behövs tydlig politik, skriver Svante Axelsson, nationell samordnare för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige.

”Dags för kollektiv kamp för klimatet”

”Dags för kollektiv kamp för klimatet”

Nu måste vi i den internationella fackföreningsrörelsen stiga ner från åskådarplatsen och förena oss med Gretas rörelse, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Så kan vi få ut mer skog – på samma brukade yta

Att skapa en ny skog är en av näringslivets mest långsiktiga investeringar, och mycket kan gå fel på vägen. Men med bra plantor och effektivt föryngringsarbete kan uttaget öka utan att naturvård och rekreationsområden måste offras, skriver två forskare på det svenska skogsbrukets forskningsinstitut, Skogforsk.

En plats att vara bara lagom i fred

På Ingmar Bergmans stiftelse är det vördnadsfullt. Jag undrar hur det skulle vara om jag hade en, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Nu vänder vi blad – men inte helt va?

Nu vänder vi blad – men inte helt va?

En tid för eftertanke, vare sig du jobbar eller inte genom alla helgdagar. Vad var det som hände 2022 egentligen?

”Därför är vi så tysta om lönekraven”

”Därför är vi så tysta om lönekraven”

Först när vi är överens om gemensamma avtalskrav och har en gedigen omvärldsanalys kan vi börja mejsla fram en siffra som ligger till grund för förhandlingarna, skriver GS Per-Olof Sjöö och Madelene Engman.

Vi är med och bygger ett hållbart samhälle

Vi är med och bygger ett hållbart samhälle

Som industriarbetare ser jag att det är Socialdemokraterna som bär våra frågor. Och det är upp till oss att hjälpa dem att driva dem ännu bättre, skriver pappersarbetaren Jim Svensk Larm.

Låt industrin bli det gröna navet

Låt industrin bli det gröna navet

Med rätt satsningar kan återhämtningen efter coronakrisen bli språngbrädan som åstadkommer den nödvändiga klimatomställningen, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Las-utredningen lever inte upp till kravet på balans”

”Las-utredningen lever inte upp till kravet på balans”

Utredningens förslag, så som det är formulerat nu, kan aldrig bli ett skarpt lagförslag så länge Socialdemokraterna har makten, skriver S-gruppen i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

”Gå ut och se verkligheten, Svenskt Näringsliv”

”Gå ut och se verkligheten, Svenskt Näringsliv”

Förra året dog nästa 50 arbetare på våra arbetsplatser och 130 000 anmälningar om skador lämnades in. Att då komma med förslag som sätter oss arbetare i en ännu sämre sits är förödande, skriver det regionala skyddsombudet Claes Thim.

Dagens Arbete historia Nya avsnitt ute nu!

Vägen till internationalen 

Vägen till internationalen 

Därför blev den internationella metallfederationen IMF ett verktyg för den amerikanska säkerhetstjänsten.

”Något gagnande för arbetarna som klass utvinnes icke ur dessa tvister”

”Något gagnande för arbetarna som klass utvinnes icke ur dessa tvister”

Orden är den gamla Metallordföranden och socialdemokraten Fritjof Ekman som trodde på att alla på en arbetsplats skulle tillhöra samma fack. Men varför, och hur ser det egentligen ut i dag?

Ernst Wigforss – ett liv i folkhemmets tjänst

Ernst Wigforss – ett liv i folkhemmets tjänst

I det här avsnittet får du lära känna Ernst Wigfors, riksdagsmannen och ideologen som var en huvudperson i den socialdemokratiska framgångssagan på 1900-talet.

Kampen om makten på jobbet

Kampen om makten på jobbet

Vad hände egentligen med kampen om verkligt inflytande på arbetet? Jan Scherman, som en gång skrev en rasande debattbok i ämnet, gästar Dagens Arbete Historia.

Helene Ugland – braständaren som försvann

Helene Ugland – braständaren som försvann

I det här avsnittet berättas historien om en kvinna som haft stor påverkan på historien, men som också valde fel strider och därför fick sitt arbete sopat under mattan för att glömmas bort.

Därför hamnade kvinnorna i skymundan i arbetarrörelsen

Därför hamnade kvinnorna i skymundan i arbetarrörelsen

I slutet av 1800-talet strejkade arbetare för att hindra anställning av kvinnor. 2022 blir IF Metall ett feministiskt fackförbund. Vad hände däremellan? 

Arbetarrörelsens hitlåt från förr

Arbetarrörelsens hitlåt från förr

När den svenska arbetarrörelsen växte fram var Ungdomsmarschen hiten nr 1. En sång som då slog både Internationalen och Arbetets söner, och som sjöngs på alla möten.