Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

Vi rationaliseras bort – men får ingen del av kakan

8 september, 2015

Debatt.

Jens Östling. Debatt
Jens Östling. Foto: Privat.

”Är alternativet arbetslöshet blir det självklart att vi kommer slåss för det kortsiktiga. På kort sikt hade säkert samhället runt Ojnareskogen gynnats av ny industri. Men när kalken tagit slut, vattnet förstörts och jobben försvunnit, vad skulle ha hänt då?”

Om skribenten

Jens Östling jobbar som montör på Specma AB där han också är klubbordförande för IF Metall. Född, uppvuxen och boende i Göteborg. Läser, skriver och brottas ibland.

Det är lite märkligt att höra vår (IF Metalls) förbundsordförande gå ut och försvara förstörelsen av både natur och grundvatten på Gotland. Detta gör han för ungefär en 100 arbeten.

Om man sätter saken i lite perspektiv blir det nästan förunderligt, för IF Metall som förbund står ju ivrigt och hejar på varje rationalisering som sker.

Det rationaliseras bort tusentals arbeten varje år. Detta är givetvis inte bara av ondo, många rationaliseringar är väldigt positiva då maskiner i stället för människor får göra tunga och monotona sysslor.

Det borde vara positivt sak att tekniken går framåt och att färre människor klarar av att producera fler produkter. Att andelen människor som är sysselsatta i industrin hela tiden minskar är lika naturligt som att andelen som arbetar i jordbruket stadigt har fallit sedan industrialiseringens början. Ny teknik kan producera effektivare.

Vår paroll i IF Metall är och har varit, att så länge vi får en del av kakan ska vi själva vara drivande i rationaliseringen. Vi skall driva på förbättringar så att vi ökar produktionen, heter det.

Produktionen har ökat hela tiden – men får vi en del av kakan?

För de flesta av oss är svaret nej. Statens huvudsakliga inkomst kommer från skatter på arbete. När vi lönearbetare rationaliseras bort bidrar alltså företagen lite mindre till statskassan för varje person som försvinner, detta trots att de har fått en ökad produktivitet.

Eftersom vi idag saknar en politik för full sysselsättning blir det snarare en rent osolidarisk handling att kräva ökad produktivitet. Våra kamrater offras för produktivitetens skull.

På kort sikt är det säkert gynnsamt för samhället runt Ojnareskogen med ny industri, men på längre sikt när kalken är slut, vattnet förstört och jobben borta vad händer då?

Som det ser ut idag producerar företagen allt mer och bidrar allt mindre, trots att de i allra högsta grad nyttjar våra offentliga resurser. Vi är fortfarande en nation beroende av vår industri,  inget snack om saken, men vi det håller på att ställa om. Blir slutmålet att vi har fabriker utan anställda som står och spottar ut saker som ingen av oss har råd att köpa?

Vill vi vara en samhällsförbättrande organisation är det nog dags att vi lyfter blicken lite, och inte bara ser de omedelbara problemen med arbetslöshet (speciellt när vi är med och skapar den). En skatt på produktionen är väl här en helt rimlig tanke?

Vi industriarbetare blir allt färre och så kommer det nog att fortsätt. Detta borde vara en positiv sak, väldigt många har farit väldigt illa i fabrikerna genom åren. Att arbeta i fabrik är för många av oss ett nödvändigt ont och inget vi hade gjort om vi inte var tvungna.

Men är alternativet arbetslöshet och att ramla utanför blir det självklart att vi kommer slåss för det kortsiktiga.

4 kommentarer till “Vi rationaliseras bort – men får ingen del av kakan

  • Så klokt och så sant. Ofta har jag tänkt att de som ”rationaliserats bort” har bidragit mer till ett företags vinst än de som arbetar kvar. Och vem är det egentligen som producerar mervärdet i en fabrik som helt styrs av robotar?

  • Vilka behov har samhället? Hur löser man det vettigt? Alltså utan säkerhets, friskvårds, sociala, miljö eller andra problem. Vad vill du göra? Är det något som samhället behöver som du vill göra? Samordna vad som behövs och hur det ska göras och vilka som vill göra det. Är det någon som vill vara med?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Mer åsiktsmaterial

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

Henrik Valentin: De som behöver yrkesutbildning för att få jobb måste få personligt stöd på Arbetsförmedlingen, inte bara en kontakt via en skärm.

Vad händer med humorn nu?

Vad händer med humorn nu?

Carl Einar-Häckner om att ligga på soffan och vänta på bättre tider.

En väckarklocka för alla demokrater

Den 6 januari 2021 kommer för all tid att bli datumet då den amerikanska demokratin skakade i sina grundvalar. Bilderna från Washington där Trumpanhängare stormar Kapitolium påhejade av presidenten själv ska vi sent glömma. Ännu när detta skrivs pågår kaoset och ingen vet riktigt hur det ska sluta. President Trump har hela ansvaret för det […]

När spänningen måste vara lagom

När spänningen måste vara lagom

När spänningen måste vara lagom

”Skatten har blivit elefanten i rummet”

”Skatten har blivit elefanten i rummet”

Vårt skattesystem inte bara bevarar utan driver på ökande klyftor i samhället, men det diskuteras inte när jämlikheten ska utredas, skriver Ulf Dahlsten, författare till boken Efter Coronan. Svensk Modell i Kris.

Förhandling eller kamp?

Förhandling eller kamp?

Två profilerade klubbordförande inom IF Metall möttes i en mejlväxling för att försöka förstå hur de kan se så olika på lasuppgörelsen.

Årets debatt handlar om anställnings­tryggheten

Anställningstryggheten hör nog till årets hetaste debatt, både politiskt och bland parterna på arbetsmarknaden. Du som läser Dagens Arbete har sett de senaste turerna då IF Metall och Kommunal hängde på uppgörelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv och lyckades förhandla till sig förbättringar för sina medlemmar. Något som upprört flera andra LO-förbund, däribland GS och […]

Märket är en urvuxen tvångströja

Märket är en urvuxen tvångströja

Vi har länge varit kritiska mot att vårt inflytande är för litet i processen inför avtalsrörelsen. LO måste enas om en bredare modell för lönenivåerna, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

De nya avtalen är er förtjänst

De nya avtalen är er förtjänst

Utan er medlemmar hade inte vi inte kunnat teckna ett nytt avtal med bättre villkor och löner, skriver Marie Nilsson.

Du kanske också vill läsa…

”Kalkbrott en kortsiktig lösning”

”Kalkbrott en kortsiktig lösning”

Kalkbrytningen i Bästeträskområdet ger relativt få arbetstillfällen och under en begränsad tid. I stället bör området pekas ut till Natura 2000 omgående. Gotland bör också få ett sysselsättningspaket inom bland annat turism, som är en växande – och hållbar– näringsgren, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl.

Linus Gränsmark: ”Var är planen för att värna industrin?”

”Jag har varit involverad i frågan sedan 2012, och jag har ännu inte hört Landshövdingen lägga fram någon plan för att värna industrierna på ön”, Linus Gränsmark, distriktschef på LO- distriktet Gotland, riktar i ett debattinlägg stark kritik mot Gotlands Landshävding Cecilia Schellin Seidegård angående konflikterna kring kalkbrytning på norra Gotland.

Gotland kan inte bara leva på turism

Gotland kan inte bara leva på turism

Det länsstyrelsen inte brytt sig om att göra måste nu regeringen Löfven göra: Värna industrialiseringen på Gotland. Om inte kalkindustrin ska finnas kvar vad tänker sig regeringen då för industri?

”Det behövs en tydlig politik”

”Det behövs en tydlig politik”

Sverige är väl rustat att bli fossilfritt till 2045. Men för att nå dit får inte de som drabbas av omvandlingen lämnas skyddslösa. Det behövs tydlig politik, skriver Svante Axelsson, nationell samordnare för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige.

”Dags för kollektiv kamp för klimatet”

”Dags för kollektiv kamp för klimatet”

Nu måste vi i den internationella fackföreningsrörelsen stiga ner från åskådarplatsen och förena oss med Gretas rörelse, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Så kan vi få ut mer skog – på samma brukade yta

Att skapa en ny skog är en av näringslivets mest långsiktiga investeringar, och mycket kan gå fel på vägen. Men med bra plantor och effektivt föryngringsarbete kan uttaget öka utan att naturvård och rekreationsområden måste offras, skriver två forskare på det svenska skogsbrukets forskningsinstitut, Skogforsk.

Regeringen skyddar Ojnareskogen

Regeringen skyddar det omdiskuterade naturområdet Ojnareskogen på norra Gotland, där Nordkalk vill öppna ett nytt kalkbrott. Samtidigt lanserar man ett jobbpaket för Gotland på 100 miljoner. ”Upprörande” säger IF Metalls Anders Ferbe

Låt industrin bli det gröna navet

Låt industrin bli det gröna navet

Med rätt satsningar kan återhämtningen efter coronakrisen bli språngbrädan som åstadkommer den nödvändiga klimatomställningen, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Las-utredningen lever inte upp till kravet på balans”

”Las-utredningen lever inte upp till kravet på balans”

Utredningens förslag, så som det är formulerat nu, kan aldrig bli ett skarpt lagförslag så länge Socialdemokraterna har makten, skriver S-gruppen i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

”Gå ut och se verkligheten, Svenskt Näringsliv”

”Gå ut och se verkligheten, Svenskt Näringsliv”

Förra året dog nästa 50 arbetare på våra arbetsplatser och 130 000 anmälningar om skador lämnades in. Att då komma med förslag som sätter oss arbetare i en ännu sämre sits är förödande, skriver det regionala skyddsombudet Claes Thim.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.