Stress i centrum på årets arbetsmiljöriksdag

Arbetsmiljöriksdagen i morgon har fokus på de psykosociala frågorna. En av talarna är nestorn Bertil Remaeus.

– Arbetsmiljön är någonting som drabbar mig och mina barn och därför är den viktig. Och det gör Arbetsmiljöverkets jobb viktigt.

Årets arbetsmiljöriksdag har rubriken ”Friska arbetsplatser förebygger stress”. Verkets generaldirektör Erna Zelmin-Ekenhem och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) inleder dagen.

Nästa år träder nya regler i kraft som arbetsmarknadens parter måste sätta sig ner och omvandla i praktiken. Föreskriften handlar inte, som under större delen av 1900-talet, om maskinskydd och tekniska detaljer utan om den sociala och organisatoriska miljön ute på arbetsplatserna.

Arbetsmiljöverket fyller 125 i år. Bertil Remaeus kommer därför att tala om hur myndighetens arbete har förändrats från arbetarskydd till arbetsliv. Han hann jobba under sju generaldirektörer under sina 36 år på verket. De sista 15 åren var han överdirektör vid myndigheten.

Hur har verket förändrats under de 125 åren?

– Från början var det maskiner och möjligtvis kemikalier som kunde explodera i ansiktet på folk. Sen kom utvidgningen. Begreppet arbetarskydd ändrades till arbetsmiljö. Under de första 70 åren på 1900-talet, fram till att Arbetarskyddsstyrelsen bildades 1972, var det väldigt mycket bara arbetarskydd och tekniska frågor som präglade myndighetens jobb, säger Bertil Remaeus.

Han nämner sedan 70-talets kemi frågor med låga exponeringar och påverkan på nervsystemet och cancer, ergonomin på 80-talet när belastningsskadorna började dyka upp i statistiken.

– Det var då vi kunde konstatera att det inte bara var byggnadsarbetare och skogsarbetare som var slut i ryggen utan man kunde få belastningsskador även framför datorn när man körde en mus. På 90-talet kom de psykosociala frågorna. Negativ stress. Arbetsmiljöområdet har vidgats rent ofantligt, från maskinskydd till hela arbetslivet.

Hur har verket hängt med?

– Egentligen finns det inget objektivt sätt att utvärdera hur bra det går. Man kan inte jämföra effekten av tillsynen för det finns bara en myndighet i Sverige på detta område. Det får bli internationella jämförelser och där framstod Sverige under min tid på verket som en föregångare som man kan lära sig av.

– Men att vara byråkrat på Arbetsmiljöverket är som att försöka skjuta på rörligt mål. Så fort ett problem dyker upp kommer frågan: Vad är myndighetens roll? Går det överhuvudtaget att bedriva tillsyn på det här? Arbetsmarknadens parter kommer med i bilden, nya tillsynsmetoder tas fram, och det sker en utveckling. Sen dyker nästa problem upp, och nästa.

Vad kan verket bli bättre på?

– Just nu vet jag inte. Det är fem år sedan jag gick i pension. Men folk har insett att arbetsmiljön är någonting som drabbar mig och mina barn och därför är den viktig. Och det gör verkets jobb viktigt.

Vad är verkets viktigaste uppgift idag?

– Jag är gammalmodig så jag menar att det fortfarande är att bedriva kontroll och därigenom hindra de som vill tjäna pengar på att utsätta arbetande personal för fara. Det är den stora uppgiften som jag ser det. Sen kan man höja kunskapen genom att öka informationsflödet, men man kan aldrig välja bort arbetet med att plocka bort de värsta, de som tjänar pengar på att gena.

Det här året handlar arbetsmiljöriksdagen nästan uteslutande om det psykosociala, vad tänker du om det?

– Ja, det är en stor fråga och verket styrs av vad EU:s arbetsmiljöbyrå i Bilbao bestämt för teman på kampanjerna. Hade arbetsmiljöriksdagen 2015 handlat om excenterpressar och tvåhandsmanövrering så tror jag inte att jag hade tyckt att det var lika intressant även om jag är tekniknörd.

Elinor Torp