Inhyrda går miste om garantilönen

I stället för att få sin garantilön tvingas bemanningsanställda att ta ut arbetstidsförkortning när kundföretaget stänger.

– Det här ett dolt men jättevanligt problem som innebär att många bemanningsanställda förlorar mycket pengar, säger Anna Björklund, ombudsman på IF Metall Höglandet.

Hon är ansvarig för bemanningsfrågorna i avdelningen. På senare tid har hon stött på många exempel där bemanningsanställda tvingas ta ut arbetstidsförkortning i stället för att få ut sin garantilön. Till exempel vid klämdagar då kundföretaget stänger.

– Den bemanningsanställde står ju till företagets förfogande, beredd att flyttas över till andra jobb när kundföretaget håller stängt, till exempel vid klämdagar. Då kan inte den enskilde tvingas betala med arbetstidsförkortning när kundföretaget stänger.

I bemanningsavtalet finns visserligen ingen arbetstidsförkortning inskrivet. Men den anställde har ändå rätt till arbetstidsförkortning – förutsatt om man är uthyrd till ett kundföretag som tillämpar arbetstidsförkortningen i sitt kollektivavtal. Den arbetstidsförkortningen får den bemanningsanställde ta ut i pengar, inte i tid. Jobbar man på ett företag som tillhör Teknikavtalet så har den bemanningsanställde rätt till 82 timmars arbetstidsförkortning per år omräknat i pengar.

– Det är ju egentligen det intjänade värdet som den enskilde har rätt att förfoga över själv. Och absolut inte när man inte har något uppdrag att gå till. Då är det garantilönen som gäller och inget annat.

Problemet, anser Anna Björklund, är att många kundföretag inte har full koll på vad som står i bemanningsavtalet. Ofta hyrs bemanningsföretag – i strid med medbestämmandelagen – in utan att facket kopplas in.

– Och när inget lokalt fack får möjlighet att bevaka de inhyrdas rättigheter då kan det bli det bli missar.

Anna Björklund säger sig ha en bra relation med det tiotal bemanningsföretag som hyr ut personal på 70 procent av företagen i avdelningen, många utan fackklubb.

– Branschen pekar rakt uppåt. Den växer hela tiden så att det knakar. Bemanningsföretagen ringer mig ofta och frågar halvt desperata var de kan hitta utbildade truckförare, svetsare, CNC-operatörer. Kundföretagen kräver utbildad arbetskraft. Det tycks finnas hur mycket jobb som helst.

Hon ser positivt på deras verksamhet så länge ”inhyrning används på rätt sätt, vid arbetstoppar”.

– Ganska många får faktiskt också fasta jobb på kundföretaget. Vilket naturligtvis är högsta önskan hos flertalet bemanningsanställda.

Det gör också att bemanningsanställda kanske inte kontaktar facket när de råkar ut för problem. Och problem finns det massor av i en bransch som växer så snabbt, menar Anna Björklund.

– De vill inte framstå som bråkmakare utan finner sig i hur det är. Men trots att vi har bra relation med bemanningsföretagen och kundföretagen så görs det ibland missar och då är det de bemanningsanställda som förlorar.

Många hör ändå av sig till facket. Ibland ber de avdelningen att agera. Men ofta vill de bara veta vilka rättigheter de har utan att facket agerar.

– Rädslan och osäkerheten är verkligen utbredd. Och som facklig organisation har vi ibland svårt att hinna med.

Därför är det viktigt att organisera, säger Anna Björklund. På ett par år har uppåt 150 bemanningsanställda organiserats av avdelningen.

– Det låter kanske inte mycket, men det är mycket med tanke på att vi i avdelningen bara prioriterat denna fråga de senaste fyra åren.

Anna Björklund märker ett ökat intresse från de bemanningsanställda att organisera sig. Häromveckan bjöd avdelningen in till informationsmöte för de bemanningsanställda vid ett av kundföretagen i avdelningen.

– Det kom uppåt femton personer. Vi fick nya medlemmar och även intresserade som ville driva det fackliga arbetet. Det känns verkligen positivt.