Avtalsrådet sa ja till kraven

IF Metalls avtalsråd säger ja till LO-samordningen och den plattform som Facken inom industrin enats om.

Därmed sa avtalsrådet också ja till att kräva 2,8 procent i de kommande avtalsförhandlingarna som startar efter nyår.

Avtalsrådet med 170 ombud från hela landet och från olika branscher hade samlats i Solna för att diskutera avtalsfrågor under två dagar. Ingen gick emot vare sig LO-samordningen eller samarbetet med tjänstemännen i Facken inom industrin. Men det blev ändå debatt.

Jan-Olov Carlsson, Södra Västerbotten, saknade en diskussion om de växande inkomstklyftorna:

– Fackföreningsrörelsen ska också stå för systemkritik mot de skillnader som ett klassamhälle skapar.

Han välkomnade samordningen med de andra LO-förbunden även om han upplevde den som bräcklig. Men han hoppades på ett fördjupat samarbete inom LO.

– Vi lever i ett klassamhälle med växande klassklyftor. I en sådan situation måste arbetarna hålla ihop. Det är trist och förödande att se hur arbetarrörelsen är splittrad. Visst, Industriavtalet har gett oss reallöneökningar under åren. Men de som har mycket pengar har fått ännu mycket mer. Och det kan aldrig vara fel att andra lågavlönade grupper kan få mer än vad vi får.

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä var också bekymrad över de växande klyftorna.

– Men lösningen är inte att sluta samarbeta med tjänstemännen. Löneutvecklingen för oss och dem följs åt. Däremot kan vi se att de drar ifrån där det inte finns något samarbete. Om vi vill överbrygga klyftorna behöver vi mer samarbete med tjänstemännen.

Veli-Pekka Säikkälä vill se ”ett lösare märke”. Industrin ska visserligen gå först och sätta märket. Men det innebär inte att vi ska vara rigida och inte släppa fram andra grupper, sa Säikkälä och nämnde hur undersköterskorna fått extra påslag i den senaste avtalsrörelsen.

Ulla Häikkilä, Västbo-Östbo, påminde om vikten av en låglönesatsning.

– Jag förstår att det är svårt att förhandla. Men det vore bra om vi tar en fajt. Arbetsgivarna brukar säga att vi är mossiga som inte vill diskutera turordningen i Las. Om jag inte minns fel så ville de i den senaste avtalsrörelsen att vi skulle jobba lördagar. Det kallar jag gammalmodigt.

Michael Gustafsson, Stockholms län, tyckte att inhyrningsfrågan hamnat i skymundan i både LO-samordningen och i FI-plattformen.

– Hos oss på Scania ser vi vilka skillnader det är om man är anställd av Scania eller av bemanningsföretaget. Våra tjejer och killar har stora skillnader i trygghet och utvecklingsmöjligheter beroende på vem man är anställd av.

Veli-Pekka Säikkälä hänvisade till det arbete som görs inom LO.

–  Jag lovar dig Michael, vi glömmer inte frågorna om inhyrning och de otrygga anställningarna. Vi vill inte att det skapas ett a- och ett b-lag på arbetsplatserna. Vi kan inte ha sms-anställningar eller att man är inhyrd år efter år på samma arbetsplats utan att bli anställd.

Det är tuffa förhandlingar som väntar, sa han.

– Men vi ska klara reallönerna den här gången också.

Vid månadsskiftet samlas IF Metalls förhandlingsdelegationer på åtta avtalsområden: Teknikavtalet, Stål- och metall, Kemiska fabriker, Teko, I-avtalet, Gruv, Gemensamma metallavtalet och återvinningsavtalet. Då konkretiseras kraven på respektive avtalsområde.

Den 21 december överlämnas kraven till arbetsgivarna. Då får också facken ta emot buden från arbetsgivarna.

Harald Gatu