Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Trump, Brexit och svag produktivitet

16 november, 2016

Skrivet av

ANALYS Trump, Brexit och dålig produktivitet. Det är nog för att hålla tillbaka löneökningarna, anser industrins arbetsgivare. Omvärlden är som den är – men produktiviteten rår företagen också själva över.

Slaget om din lön går in i en ny fas den här veckan. I dag samlas ett par hundra ombud i IF Metalls avtalsråd i Solna för att ta ställning till avtalskraven som tidigare har föreslagits av Facken inom industrin, förhandlingskartellen där IF Metall, GS, Livs, Unionen och Sveriges ingenjörer ingår.

I dag onsdag hade industrins arbetsgivarorganisationer mönstrat sina chefsekonomer för att delge sin bild av förutsättningarna inför avtalsrörelsen. Framtidsutsikterna är om inte mörka så desto mer ovissa. Vad händer om Trump sätter upp handelshinder? Om Brexit får EU att börja vittra? Om högerpopulismen når framgångar i de tyska och franska valen nästa år? Om Kina och resten av tillväxtekonomierna fortsätter att bromsa? När världshandeln kärvar då gungar exportindustrin.

Vid sidan av det bekymmersamma världsläget finns ett annat problematiskt inslag, enligt chefsekonomerna. Ett problem som finns innanför fabriksgrindarna: produktiviteten. Alltså hur effektiva vi är.

Produktivitet är måttet på hur mycket vi producerar per timme. Och det beror i sin tur på en mängd olika saker. Hur mycket ny teknik vi använder. Hur bra maskinerna fungerar. Vilken kunskap vi har. Om vi jobbar i en bra arbetsorganisation som lätt kan ställa om beroende på vad som krävs.

I fjol ökade produktiviteten i den svenska industrin inte alls. Noll procent. Knappast någon draghjälp för fackets förhandlare. Varför? Jo, är det någonting som kunnat motivera lönehöjningar är det just ökad produktivitet. Lönehöjningar som är högre än produktiviteten har alltid ansetts vara skadliga eftersom de skapar inflation. Är produktiviteten hög kan höga lönelyft tas ut, enligt läroböckerna.

Från mitten av 1990-talet fram till finanskrisen steg produktiviteten i svensk industrin med ungefär 6 procent om året. Lite förenklat kan man säga att arbetsgivarna och de anställda delade på produktivitetsvinsten. Reallönerna ökade med ett par procent om året. Resten tillföll bolagen.

Varför vi har låg produktivitet finns det inga enkla svar på. Den som läser den senaste rapporten från Industrins ekonomiska råd – bestående av fyra oberoende nationalekonomer – får veta att produktivitet hänger ihop med investeringar. Och att investeringar hålls tillbaka om läget i omvärlden är osäkert. Med Trump och Brexit väntar med andra ord ingen investeringsfest.

Men det finns också något annat som påverkar investeringarna och produktivitetsutvecklingen – och i slutändan utrymmet för löneökningar. Och det är de tuffa vinstkraven som företagen själva sätter upp. Kortsiktigheten. Kvartalskapitalismen. Eller för att tala ekonomspråk: avkastningen på eget kapital.

Alltsedan 25-30 år tillbaka har avkastningskravet bitit sig fast på en nivå på mellan 15-20 procent i många börsnoterade företag. På den tiden motiverades de höga kraven med att inflationen var hög. Dessutom var räntan på tioåriga statsobligationer hög. Om investerare skulle lockas till företagen krävdes en avkastning som var högre än inflationen och statsobligationsräntan sammantagen. Därav 15-20 procent.

I dag är summan av inflationen och statsobligationsräntan under 2 procent. Men avkastningskraven ligger kvar på 15-20 procent vilket har gjort det möjligt att dramatiskt öka aktieutdelningarna. Enligt Dagens Industri har storleken på aktieutdelningarna femfaldigats under de senaste femton åren.

Den här kortsiktigheten riskerar att försämra produktiviteten, enligt Industrins ekonomiska råd. Höga avkastningskrav har två effekter:

Dels blir det färre investeringar eftersom en stor del av pengarna går till aktieägarna.  Dels blir de investeringar som ändå görs kortsiktiga eftersom de måste kunna ge tillbaka pengar snabbt. Förrädiskt, varnar rådet. Resultat kan bli ”underinvesteringar och ett alltför högt risktagande”. I stället efterlyser de, som de uttrycker det, ”innovationsinvesteringar vid den globala frontlinjen för produktivitet”. Alltså offensiva satsningar som gör tillverkningen ännu effektivare.

Diskussionen om skral produktivitet är knappast ny. Men det var ett tag sedan den var uppe. Den dåliga produktivitetsutvecklingen i Sverige under 1970- och 1980-talen fick Ingvar Carlssons regering att tillsätta den så kallade produktivitetsdelegationen 1989. Den hann knappt lämna sitt slutbetänkande förrän en ny informations- och kommunikationsteknik revolutionerade världen. Internet blev vad ångmaskinen eller elmotorn varit – och utlöste en kraftig ökning av produktiviteten.

Men precis som när effekterna av ångmaskinen och elmotorn klingat av så har också internets bidrag till den globala produktivitetstillväxten mattats. Problemet med svag produktivitet är nämligen globalt och inget utmärkande för bara Sverige. Konkurrentländerna sitter i precis samma sits.

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Pappers vill ha ny modell för lönebildningen

Pappers ordförande Matts Jutterström säger att det tjugo år gamla Industriavtalet måste göras om: – Ibland undrar man varför inte Pappers och Gruv får sätta ”märket”. Vi är ju lika mycket exportberoende basindustri som verkstadsindustrin.

Avtalsrörelsen från a till ö

Avtalsrörelsen från a till ö

Vad betyder lönepott, fredsplikt, reallön? Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra. Från a till ö.

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

Vi har sett det förr i avtalsrörelsens upptakt. Dagarna före jul överlämnar parterna detaljerade krav till varandra. Men den här gången är ingenting är som förut. Läroböckerna stämmer inte längre, skriver DA:s Harald Gatu.

KI tror på oförändrad löneökning

Återhållsamma löneökningar kan hålla arbetslösheten nere, men gör det samtidigt svårt att nå inflationsmålet. I sin lönebildningsrapport spår Konjunkturinstitutet att vårens avtal landar på samma nivå som sist.

Striden om märket

Striden om märket

Industrins modell för lönesättning är under press. Dagens Arbete förklarar varför, och visar i en film vad märket är.

LO-förbunden varslar om konflikt på Samhall

Sju LO-förbund varslar om konflikt om avtalet för de Samhallanställda, som gick ut i lördags. Orsaken är att LO och motparten Almega har olika syn på låglönesatsningen.

Avtal klart för tvätterier

Avtal klart för tvätterier

Förra året varslades om strejk – i år blev parterna klara två veckor före deadline. Tvätteriavtalet ger 6,9 procent på tre år inklusive delpension och en låglönesatsning som gynnar 70 procent av medlemmarna. IF Metall har fått betala med flexiblare arbetstider.

Tvätteriägare fick 391 miljoner

Sveriges största företag i tvätteribranschen, Berendsen, delade ut 391 miljoner kronor i aktieutdelning till sina ägare 2015. Utdelningarna bestäms i London, det är dit pengarna skickas, säger personalchefen till DA.

”Vi är beredda att gå i konflikt”

”Vi är beredda att gå i konflikt”

LO:s låglönesatsning innebär särskilt mycket för tvätteriarbetarna, vars snittlön är 23 000 kronor. IF Metall och arbetsgivarna tror att de kan hitta en lösning innan avtalet löper ut vid månadsskiftet.

Avtal för tidningsgrafiker klart

Avtalet för grafikerna på tidningar och tidningstryckerier är klart. För första gången görs avsättningar till deltidspensionen, och arbetstiderna kan inte längre sänkas från en dag till en annan.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.