Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Du ska inte veta din plats — du ska ta plats

31 januari, 2017

Skrivet av

Daniel Mathisen är frilansjournalist och skribent, bland annat som ledarkrönikör på Dagens Arena.

Krönika

Den där känslan när du är i ett sammanhang och har en kvävande känsla av underläge. Folk som kallar möbler vid namn: Sjuan, Svanen, Karin. Som rör sig mellan sällskap och platser med en naturlig känsla av att vara hemma. Höra till. Som vet saker, sin ställning och kan de finkalibrerade koderna. Allt medan du själv har en klump av dåligt självförtroende i maggropen, känner dig som en katt bland hermelinerna.

Jag tänker på klassamhället.

Det kan vara lite svårt att fånga med ord eller enstaka meningar. I sin enklaste tolkning handlar det om hur mycket eller lite makt du har i samhället. Både ekonomiskt och socialt. Och vad du jobbar med.

Men också om inkomst, hälsa, boende — och smak.

För att vara ett begrepp som fångar så mycket pratas det väldigt lite om det. När Stefan Löfven läste upp sin regeringsförklaring i höstas nämndes ordet överhuvudtaget inte. Somliga tycker kanske till och med att det där med klass är lite ålderdomligt. Att vi kommit längre.

I själva verket är det precis tvärtom.

Debattören och kriminologen Magnus Hörnqvist släppte nyligen en bok som kort och gott heter just Klass. Boken knyter ihop vad klassbegreppet är med hur samhället vi lever i egentligen ser ut. Han vrider och vänder på teorier, diagram och siffror för att visa att klassamhället i alla högsta grad impregnerar människors liv. 1980 var Sverige världens mest jämlika land. Sedan dess har inget annat land haft så snabbt växande klyftor.

Läsningen är hisnande.

Korta nyhetscykler och ett uppmärksamhetsspann som ofta inte räcker längre än nästa fingersvepning över mobilskärmen skymmer ibland blicken.

Klassamhället lever, hur gärna vi än försöker slingra oss ur det. Den där känslan av underläge och förödmjukelse som kletar sig fast på huden bottnar i djupt rotade strukturer. Som hindrar människor från att växa. Som stänger dörrar och sätter upp murar för barn som drömmer och vuxna som vill mer.

Därför sticker det så mycket i ögonen när debattörer, politiker och tyckare menar att det bara är att bita ihop, kämpa lite extra och rycka upp sig. Att resan längs klasstegen finns tillgänglig för alla. Bara vi vågar ta risker och slita.

Vi vet att det inte är så. Det finns så många ensamstående föräldrar, särskilt kvinnor, som förtvivlat sparar varje krona från det underbetalda jobbet för att dagen och morgondagen ska gå ihop. Och det finns hela generationer av unga som är smarta och driftiga men aldrig får chansen.

Samtidigt utnyttjar nationalistiska och rasistiska ledare växande klyftor för att skapa påhittade motsättningar. Trump, LePen och Åkesson har gjort till det till politiskt hantverk att trycka in kilar mellan människor som i grunden delar intressen.

Vad vi ser är, som författaren Bim Clinell kallat det, “de hunsades revansch” mot decennier av växande skillnader och politiska ledare som blundat för utvecklingen. Grejen med klassamhället är att oavsett hur mycket som förändras på ytan — spektakulära uppfinningar eller ny teknologi — så finns det kvar. Vart vi än går så hemsöker det oss.

Men det går att vända utvecklingen och bygga samhället kring gemensamma intressen. För människor ska inte veta sin plats — de ska ta plats. Och rasisterna kan motas i grind. Men då måste vi börja med att erkänna att klassamhället inte bara lever utan också förvärrats.

På en valaffisch från fyrtiotalet står det: “Begåvad men fattig — ge honom lika chans”. Orden träffar lika rätt i dag. Nu behöver vi bara göra något åt det.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Tips till vår nästa stats­minister

Tips till vår nästa stats­minister

När Stefan Löfven nu avgår vill jag både tacka och se en efterträdare som kraftsamlar mot ojämlikheten, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Ska vi erövra framtiden igen?

Ska vi erövra framtiden igen?

Daniel Mathisen läser Ulf Lundells Vardagar och känner sorgen blandas med hopp.

Stoppa smittan allas ansvar

Läget är allvarligt. Det vi i somras trodde skulle vara en höst av lättnader för att allt gick åt rätt håll har nu förbytts i djup oro över en smittspridning som bara ökar. En andra våg tycks obönhörligen ha svept över Europa liksom Sverige. Regeringen och folkhälsomyndigheten inför därför nu stränga restriktioner som innebär att […]

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

Kanske kan våra inre känslostormar peka oss i en ny riktning, skriver Daniel Mathisen.

”Inte ens i Grönköping skulle arbetsrätten behandlas så här”

”Inte ens i Grönköping skulle arbetsrätten behandlas så här”

I överenskommelsen med MP, C och L heter det att ”Arbetsrätten moderniseras.” Fel! Det är tvärtom – en föråldring till när demokratin motarbetades, skriver journalisten Jan Scherman.

”Därför borde Liberalerna kämpa för las”

”Därför borde Liberalerna kämpa för las”

Med tanke på Liberalernas las-historia borde de ha intresse av att – oavsett vissa reformer – bevara en stark arbetstrygghet, skriver L-profilen Olle Wästberg.

Nu måste vi skapa ett hållbart Sverige

Nu måste vi skapa ett hållbart Sverige

”Just in time”-filosofin har gällt såväl inom sjukvård och omsorg som i industrin. Det har gjort oss onödigt sårbara, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

Jag saknar fortfarande en tydlighet från LO:s styrelse om turordningsreglerna i las, skriver Jan-Olov Carlsson, IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar Umeå.

Dags för en framtidsgrupp, Löfven

Det blev en annorlunda 1a maj i år. Visserligen var vädret som vanligt, kallt och regnigt. Men det var väl det enda som indikerade någon sorts normalitet. Allting annat är just nu väldigt annorlunda. Arbetarrörelsen kunde samlas ändå tack vare den digitala tekniken och faktum är att den 1a maj-sändning som sändes från Sveavägen 68 […]

Ensamheten är inte jämlik 

Coronakrisen fungerar som ett förstoringsglas över känslor vi redan bär på. Ensamhet är inget naturtillstånd – vi kan organisera ett samhälle som inte splittrar oss, skriver Daniel Mathisen.

Industrin och klimatet

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Algodlingen på bakgården vid Bäckhammars pappersbruk blev framgångsrik. Nu har algerna renat metaller på Boliden – och forskarna vill satsa i stor skala.