Hur gör man för att bli glad pensionär?

DilemmatAtt avsluta arbetslivet väcker känslor. En del längtar. Andra bävar. Det finns till och med människor som fått minnesförlust av separationen. Men till skillnad från andra omställningar i livet kan du planera övergången.

Värdig avtackning

Maria Farm, psykolog som skrivit böcker om omvälvande omställningar i livet:

De som vågar lyfta på känslostenarna – innan det är dags – reagerar på ett helt annat sätt än de som stoppar huvudet i sanden. Hur skulle jag vilja att mitt liv såg ut efter pension? Vad mår jag bra av? Planera, och trappa ner! Sluta inte tvärt. Män kan ha svårare att släppa taget. De har ofta investerat väldigt mycket i sin arbetslivsidentitet, låtit självkänslan styras av jobbet. Det är viktigt att ha något annat som fyller oss med mening när vi slutar för dagen. Arbetsgivare måste också tänka på avtackningen. En värdig och respektfull avtackning betyder allt.

Satsa på dina tio aktiva år

Kjell-Åke Månsson, ordförande i IF Metalls Pensionärsförening, Nordvästra Skåne:

Det är de första tio åren som du ska engagera dig. Det är då du ska vara som mest aktiv. Sedan börjar man tackla av. Vi har verksamheter, studiecirklar i data och bokläsning, utflykter, resor, boule och medlemsmöten med underhållning. Och så gör vi studiebesök på arbetsplatser. Det är väldigt uppskattat. Under de senaste två åren har vi utökat antalet medlemmar från 30 till 140 personer.

Struktur i vardagen

Ann Lindgren, råd­givare i frågor om åldrande. Har skrivit Allt du behöver veta innan du glömmer och Vad varje 40-talist bör veta!:

Du behöver en struktur i vardagen även efter att du har lämnat arbetet. Inför pensionen är det bra att skaffa sig ett socialt nätverk. Jobba ideellt. Spela tennis. Vad som helst. Man kan vara sliten efter ett hårt arbete i industrin, men försök motionera lite varje dag, så mycket som kroppen klarar, och träffa människor! Arbetsgivare måste också bli bättre på att ge medarbetarna möjlighet att utvecklas och lära sig ny teknik så att äldre har en chans att hänga med. Alla måste få kompetenshöjning, och där får arbetsgivaren inte se dem som passerat 60 år som förbrukade.

 ”Tippa med gamla arbetskamrater!”

Jan-Åke Nilsson började på Asea i Helsingborg direkt efter grundskolan.
– Aldrig hade jag för 50 år sedan kunnat tro att jag skulle vara så här pigg och engagerad som pensionär. Just nu lägger jag ett nytt tak på vårt gamla föräldrahem, berättar han.

Hade Jan-Åke Nilsson själv fått bestämma skulle han ha gått i pension vid 63. Han kände sig nöjd eftersom han började i industrin redan som 15-åring. Men arbetsgivaren ville något annat och han blev kvar några år till. Nu är han 68 och har hunnit pröva livet som pensionär. Och det har överträffat förväntningarna.

– I samband med pensionen flyttade jag till mitt föräldrahem, en liten gård i Ekeby. Jag har alltid gillat att spika och mura och snickra och greja.

Att han gick över till ett mindre fysiskt krävande arbete i medel­åldern är ett skäl till att han orkar hålla i gång tror han.

– Jag hann bli diskbråcksopererad innan jag lämnade ABB. Då hade jag jobbat med att bygga ugnar till stålverk i nästan 30 år. Det satte sina spår.

Genom IF Metalls pensionärsförening träffar han sina gamla arbetskamrater. De gör studiebesök och får se arbetsplatser som han aldrig annars skulle ha kommit till.

– Det är sorgligt när arbetsplatser inte håller kontakt med sina pensionärer. Det känns för många väldigt abrupt att helt plötsligt inte vara välkommen längre, eller att ens forna kollegor inte har tid med en. Här har jag gått in och ut hela livet, och nu är jag skrotad.

Övergången är besvärlig. Även familjelivet förändras. Plötsligt ska båda vara hemma. Det är verkligen en omställning som inte är alldeles lätt att hantera. Och så är det detta med ekonomin. Vad räcker pensionen till?

– Föreningen fyller en funktion. Vi träffas, snackar minnen och gör spännande saker ihop. Många uppskattar också möjligheten att tippa ihop med gamla arbetskamrater.

Elinor Torp