”Nordkalk gav inga instruktioner”

Uppdaterad
Åklagaren anser att Nordkalk på flera sätt grovt bröt mot lagen under olycksnatten för drygt fem år sedan. Nordkalk förnekar anklagelserna i en rättegång som ibland blir mycket känsloladdad.

Dag 1 i den tio dagar långa rättegången inleds med så kallade yrkanden och sakframställan. Stig Andersson, åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, berättar i korta drag vad som hände den där dagen och den där natten då först en arbetstagare vid en entreprenör skadades av en frätande puff i ansiktet och sedan flera entreprenörsanställda,  däribland Gustaf Solli och Johan Löfroth.

Den första incidenten ägde rum redan klockan 16.30 på eftermiddagen.  Mehmet Arpaci fick bränn- och frätskador i ansiktet. Arbetet avbröts inte. Och någon vidare riskbedömning gjordes inte. Entreprenörsfirmorna var redan på plats, expertkonsulten som kallades in konstaterade att det inte var något fel på teglet.

I stället kom de entreprenörsanställda att göra ett helt annat arbete, att spola bort en sintertillväxt inne i ugnen med hjälp av vatten. Konsulten saknade erfarenhet av bekämpning av så kallad sinterpåväxt.

– Ansvarig företrädare för Nordkalk gav före första olyckan inga instruktioner för hur arbetet skulle utföras eller vilka risker som förelåg, säger Stig Andersson.

Nordkalk fixade visserligen två uppsättningar av skyddsutrustning till killarna som skulle jobba den natten. Skyddsoveraller, handskar, visir. Men ingen av skyddskläderna var avsedda för det arbete som skulle utföras.

– Vattentrycket som fanns i ledningen var var otillräckligt för att trycka upp vattnet till den nivå som behövdes varför industribrandkåren kontaktades och en brandbil ställdes till förfogande. Med hjälp av brandbilens pumpar kunde trycket höjas och vattenbegjutningen med hjälp av tankbilen påbörjas den 1 november klockan 16.25, fortsätter åklagaren.

Klockan 19 den kvällen lämnade företrädare för Nordkalk anläggningen.

Under arbetet med vattenbegjutningen steg temperaturen i kalkugnen. När vattnet kom i kontakt med den varma kalken blev det ett övertryck och het ånga strömmade upp och ut ur de hål som borrats upp i ugnen.

Åklagaren yrkar på arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död, grovt brott alternativt arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död och arbetsmiljöbrott genom vållande till kroppsskada, grovt brott alternativt arbetsmiljöbrott genom vållande till kroppsskada. Dessutom yrkar åklagaren 3,5 miljoner i företagsbot från Nordkalk. Företaget bestrider anklagelserna.

Anderssons argumentation går ut på att Nordkalks platschef av oaktsamhet har åsidosatt vad som krävs för att förebygga dödsfall enligt arbetsmiljölagen. Han har därmed  av oaktsamhet orsakat Johan Löfroths död och ”inte ringa” skador på fyra andra, däribland Gustaf Seppelin Solli.

Åklagare Stig Andersson hävdar att Nordkalk inte utfört riskbedömning innan arbetet påbörjats, inte sett till att arbetstagarna känt till arbetsförhållandena, inte förvissat sig om att de hade rätt utbildning och arbetsledning och inte upprättat en arbetsplan för hur arbetet skulle utföras.

För rätten redogör åklagaren de lagar och regler som finns på arbetsmiljöområdet. EU:s direktiv, den svenska arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter är tydliga kring arbetsgivarnas ansvar, förklarar han.

För att platschefen och Nordkalk ska kunna dömas måste åklagaren leda i bevis att det är en straffbar oaktsamhet.

– Både som platschef och den som hade fått arbetsmiljöansvaret delegerat till sig var han den som hade skyddsansvaret på anläggningen i Luleå, säger åklagaren och hänvisar till de delegationshandlingar som finns och tydligt visar detta.

– Platschefen kommer själv att under dag 3 att redogöra för sin kunskap. Och jag kommer bevisa att han hade kunskap om kalksten och att kalksten är hälsofarligt, fortsätter åklagaren.

Dödsboets målsägandebiträde, advokaten Magnus Eriksson tar vid efter åklagaren och understryker att så många som 30 personer kommer höras om olyckan under de tio rättegångsdagarna.

– Det är en person som inte ska höras. Det är Johan. Han var vid händelsen 23 år gammal, inleder advokaten.

Johan Löfroth var utbildad murare, men hans huvudsakliga sysselsättning var på lagret i pappans möbelföretag. Familjen umgicks betydligt mer än vanliga familjer på grund av företaget.

– Johan bodde i ett gårdshus på Peters tomt. Bröderna hade en väldigt nära relation. Därför yrkar vi på skadestånd till honom.

Advokaten visar en stor bild på Johan som han såg ut innan olyckan medan han pratar. Rättegången går över till att bli känslosam från att ha varit strikt juridisk.

– Han extraknäckte bara som murare. Han gjorde bara jobbet som han blev tillsagd av sin arbetsgivare. Ändå skadas han. Nu ska jag visa en otrevlig bild hur Johan såg ut efter olyckan när familjen vakade vid hans sida på sjukhuset.

Då brister det för pappa Lars-Erik Löfroth som börjar gråta.