Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Arbetsplatser lider brist på omsorg

23 februari, 2017

Skrivet av

Anneli Jordahl är författare.

krönika När Dagens Nyheters berömda fotograf Paul Hansen blev skjuten i ryggen utanför Mosul följde jag förskräckt alla nyhetssändningar.

Annelie Jordahl är ny krönikör i DA. Läs mer om henne i här:

”Arbetarklassen får aldrig vara spännande”

Tack och lov att han överlevde arbetsplatsolyckan. För det är ju vad det är. Vissa människor arbetar i en dödsfälla.

I tidningen Arbetarskydd visar han upp den skottsäkra västen som räddade liv. En sådan går loss på 25 000 kronor. Och Hansen berättar att en traumautbildad sjukvårdare skickades ner till hans sjukbädd. Och vid hemkomsten mötte DN:s chefer upp på flygplatsen. Så följde ett avlastningssamtal, eftersom anställda ”inte är robotar”.

Allt låter som rimlig personalvård. Jag tycker om det ordet. Omtanken om dem som utför jobben. Vi lider som bekant stor brist på omsorger på landets arbetsplatser. Men det är arbetare som är mest utsatta. När en tjänsteman med stressnackspärr mår pyton psykiskt så har en industriarbetare omkommit i frätande ånga, och en byggjobbare klämts till döds.

Sista arbetsdagen på Peabs bygge av Vattenfalls nya huvudkontor i Solna rasade en trappa. Inspektören hade förklarat den felkonstruerad, men projektledarna ville hålla tidplanen. Christian Wikström beordrades att montera trappan på nionde våningen.
Så omkommer en 26-årig blivande rockstjärna från Färila. Det är inget som riksmedia brydde sig om. Varför? Jag hade suttit lika klistrad vid nyheterna om de följt Christian Wikströms döds­olycka.

Tack vare Uppdrag gransknings grundliga reportage (18 jan) fick jag inblick i byggjobbarnas riskabla liv, utan livlinor och 15 timmars arbetsdagar.

Alla gick fria efter rättegången – trots uppenbart arbetsmiljöbrott. Alla inblandade företag skyllde på varandra. Precis som de gjorde vid Nordkalks olycka där unga Johan Löfroth dog av frätande ångor och Gustaf Seppelin Solli överlevde med 55-procentiga brännskador.

Nu – fem år efter olyckan! – har det äntligen varit rättegång. Förhoppningsvis blir Nordkalk fällda. I alla fall någon sorts upprättelse för de anhöriga.

Få arbetsplatsolyckor får rättsliga efterföljder. Och därför kan det fortsätta. Nya risker tas, eftersom arbetares liv anses väga lätt. Cheferna hör inte ens av sig till de anhöriga.

Nu önskar jag att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och riksmedia ska visa att vi faktiskt lever i en demokrati. Någon måste enligt lag ha ett huvudansvar på en arbetsplats.

Och om en arbetare omkommer är det inget mindre än en riksangelägenhet.
Självklart ska vi alla följa nyhetssändningarna. Precis som vi gör när en tjänstemans liv släcks. Eller en känd utrikeskorre.

Anneli Jordahl är författare.

En kommentar till “Arbetsplatser lider brist på omsorg

  • Är det inte fullkomligt logiskt att den som betalar lön för utfört arbete är den som är ytterst ansvarig för att arbetstagaren arbetar i en säker och trygg arbetsmiljö? Det som däremot är ett problem när det gäller arbetsmiljöansvaret det är att det innebär inget straffansvar att bryta mot arbetsmiljölagens föreskrifter och paragrafer, det är bara att flina lite förläget och genant för publiken, gå vidare och när du hunnit runt hörnet så är det bara att knyta näven och utbrista: Yes, vilka jävla flatpannor!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Huvudentre­prenören ska ha ansvaret”

”Huvudentre­prenören ska ha ansvaret”

”Olyckan på Nordkalk i Luleå är ett tydligt exempel på hur uppluckringen av arbetsgivarens ansvar kan få ödesdigra konsekvenser”, skriver Ali Esbati, V, och vill bland annat införa lag på att företaget som tar in underleverantörer är ansvarigt för säkerheten, se fler inspektioner och krav på kollektivavtal vid offentliga upphandlingar.

Morfar hade stått på skogens sida

Morfar hade stått på skogens sida

Där granarna planterats i sina täta rader kan inget annat växa, skriver Anneli Jordahl.

V: Otrygga anställda vågar inte larma om riskerna

V: Otrygga anställda vågar inte larma om riskerna

Ali Esbati och Ciczie Weidby: Det behövs en statlig kriskommission som tar ett helhetsgrepp kring dödsolyckor i arbetslivet

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Skulle Boden bota min resångest?

Den värsta resfebern lugnas av ett nattåg mot Norrland, skriver Anneli Jordahl.

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

Varje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

Det här borde väl alla chefer fatta

Att ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

Skulle spelningen göra mig ung igen?

Några håller fast vid det ungdomliga, andra har släppt fram tanten och farbrodern, skriver Anneli Jordahl.

”Arbetsledarna måste prioritera säkerheten högre”

”Arbetsledarna måste prioritera säkerheten högre”

Det finns en svag säkerhetskultur på många svenska industriarbetsplatser. Det behövs mer frekventa riskbedömningar, fler utbildningar och skyddsombuden måste få större mandat och mer resurser, skriver Mikael Hansson, vd för Skydda.

Med tåg – och tid – genom Europa

Anneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

Industrin och klimatet

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Algodlingen på bakgården vid Bäckhammars pappersbruk blev framgångsrik. Nu har algerna renat metaller på Boliden – och forskarna vill satsa i stor skala.