”Skuggsamhället är skapat av politik och måste bekämpas med politik”Helle Klein, chefredaktör, om Dagens Arbetes granskning.

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”Författaren Kristian Lundberg läser boken ”En nyliberal ordlista” och förfasas över hur orden har förvridit vårt sätt att tänka.

Fackligt arbete i Indien

Sopberget Piranha ligger tio minuters bilresa från de centrala delarna av mångmiljonstaden Ahmedabad. Foto: David Lundmark.
Jassiben tar en paus från sopplockningen. Foto: David Lundmark.
Färska sopor som anländer till tippen är eftertraktade. Foto: David Lundmark.
Sitaben har jobbat på tippen i hela sitt liv. De yngre kvinnorna hjälper henne ofta med bördorna. Men när de sorterade soporna ska vägas in lyfter hon gärna själv. Foto: David Lundmark.
Manjulaben, Kamlaben, Kailashben, Kamalaben och Jassiben tittar på säckar med sopor som ska vägas in hos sophandlaren. Foto: David Lundmark.
Manjulaben hjälper en av sina medsystrar med ett smycke som lossnat. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Hundarna på soptippen lever ett hårt liv. De är ofta aggressiva. Flera av kvinnorna som kommer till Piranha har bitmärken från hundbett på sina ben. Foto: David Lundmark.
Manjulaben är på väg in med ännu ett lass sorterade sopor till sophandlaren. Foto: David Lundmark.
Manjulaben Narendrablai Chavda växte när hon gick med i fackförbunde Sewa. Hon förstod sina rättigheter. Nu drömmer hon om ett åttatimmarsjobb på kontor och ett eget hus. Foto: David Lundmark.
Fram på förmiddagen, när de plockat sopor några timmar är det dags för lunchrast. Kvinnorna brer ut en filt på sopberget och plockar fram sina medhavda lunchlådor. Ofta grönsaksgrytor, ris och bröd. Foto: David Lundmark.
Hos skrothandlaren tvättar kvinnorna av sig och byter kläder innan de beger sig hemåt. Enligt indiskt tradition bär de sina saker på huvudet. I knytena finns arbetskläder, lunchlådor och ibland träbitar som hittats på tippen. Trä som används till eldar för matlagning. Foto: David Lundmark.
Till tippen kommer ungefär 100 kvinnor för sitt levebröd. Genom att gå med i fackförbundet Sewa har de fått kunskap om sina rättigheter. De är stolta och låter ingen sätta sig på dem. Foto: David Lundmark.

Så tog kvinnorna makten över sina jobb

Lyssna eller ladda ner den inlästa reportaget:

Indien Sex dagar i veckan, året runt, tampas indiska kvinnor med vildhundar, giftiga sopor och vedervärdig stank på sin arbetsplats. Men de trivs. För de har organiserat sig och tagit makten över sina liv.

Stöttas av svenska fackförbund

Manali Shah, ordförande Sewa.

SEWA, Self Employed Women’s Association bildades 1972 i Ahmedabad i nordvästra Indien. Endast fattiga kvinnor som jobbar i informella sektorer är välkomna som medlemmar. Det kan vara allt från sopplockare, hantlangare på byggen till försäljare på marknader.

Sewa organiserar 1,4 miljoner medlemmar i hälften av Indiens delstater. Över 700 000 av medlemmarna finns i delstaten Gujarat där mångmiljonstaden Ahmedabad ligger. I Ahmedabad finns också huvudkontoret.

Sewa stöttas av de svenska fackförbunden Unionen och IF Metall. Unionen leder projektet som bekostas av medel från Union to union.

De svenska förbunden hjälper Sewa att bygga upp ett kompetensutvecklingscenter och också med strategier för hur nya medlemmar ska organiseras. Det kommer också att ske utbyten mellan kvinnliga fackliga ledare i Sverige och Indien.

– Vi kom i kontakt med Sewa genom ett annat projekt i Indien. Sewa fungerar som ett riktigt fackförbund ska fungera. De blandar inte religion eller politik i sin verksamhet, säger Magnus Palmgren, ombudsman på IF Metall.

Soptippen Piranha. Lika stor som 118 fotbollsplaner och 22 meter hög.
Ögonen tåras och andhämtningen blir tyngre. Det luktar. En blandning av avföring, avlopp, brinnande bildäck och rutten mat. Utanför den fyrhjulsdrivna Mahindra-jeepen som klättrat uppför sopberget väntar en flock vildhundar. Några morrar. Andra stirrar aggressivt. Likt en flock hyenor som vankar runt ett potentiellt byte.

Då öppnar Kantaben Parmar bildörren och klättrar ut. Hon pratar högt, nästan skriker, så som hon gjort hela bilresan. Hundarna och männen som kör stadens sopbilar sänker sina blickar och väjer undan när hon banar väg mot sina medlemmar. Det här är Kantabens territorium.

Hon har varit med och rekryterat över 100 kvinnor till fackförbundet Sewa, Self Employed Women’s Association.

Endast kvinnor i Indiens informella sektor är välkomna som medlemmar i organisationen. Kvinnor som tjänar sitt levebröd genom att plocka sopor på gator och soptippar. Kvinnor som säljer grönsaker på marknader. Kvinnor som hantlangar på byggen. Kvinnor vars jobb är att bära tunga lass på sina huvuden. Kvinnor som inte har riktiga anställningar och saknar stadigvarande lön.

Över 94 procent av Indiens kvinnor jobbar i informella sektorer. De är en viktig kugge för att ekonomins hjul ska snurra i landet som beräknas passera Kina och bli världens folkrikaste nation år 2022.

”Det tog en månad innan jag vande mig vid lukten.”

Manjulaben Narendrablai Clavda, soptippsarbetare.

Kantaben använder sin starka röst igen. Det ekar över tippen. Hennes medsystrar lystrar och börjar leta sig fram genom matavfall, plastskrot och allt annat skräp som producerats i miljonstaden.

Plötsligt stannar arbetet på tippen upp för en stund. Två mullrande sopbilar är på ingång med värdefulla sopor. Först på plats är de snabba unga männen, migrantarbetarna. Det gnisslar när flaket lyfts. Baklemmen glider upp och en ny hög med ångande avfall töms ut. Stanken som redan innan stuckit i luftvägarna blir nu så intensiv att den framkallar kväljningar, för ovana.

– Det tog en månad innan jag vande mig vid lukten, säger Manjulaben Narendrablai Clavda, 37 år, en av de kvinnor som kommer till tippen sex dagar i veckan.

Överallt på avfallsberget pyr bränder som självantänts, röken innehåller mängder med farliga partiklar. Amerikanska forskare har kommit fram till att luften i soptippsmiljöer är så förorenad att mänskliga lungor börjar ta skada efter en minut.

Kantaben ler och vickar på huvudet. Huvudvickningen är vanlig bland indier och ibland svår att läsa av för västerlänningar. Nu menar Kantaben att det är okej att prata med medlemmarna. De har samlats en bit bort och breder ut en medhavd filt. Mitt på sopberget sätter de sig och plockar fram sina lunchlådor. Olika risrätter och chapati-bröd. Händerna tvättas med medhavt vatten. Egentligen är det bara den omgivande miljön som skiljer lunchrasten från vilken arbetsplats som helst, var som helst i världen. Arbetskamraterna skrattar och skämtar. De provsmakar varandras rätter. Någon hjälper en annan att spänna fast ett smycke i örat.

Deras saris åker upp en bit på smalbenen när de sitter ner, då syns ärr från glas- och metallavfall och efter hundbett.

Pengarna som SEWA-medlemmarna får ihop genom att plocka och samla plast, papper och metall ska räcka till att försörja en hel familj. Många har män som inte drar in några större inkomster. Trots det kommer inte männen till soptippen, de anser att jobbet är för smutsigt. De män som finns är migrantarbetare och infödda indier som rattar maskiner.

Kantaben blev så trött på sin man att hon hotade att kasta ut honom. Han hade förlorat sitt jobb och dövade ångest och olycka med hembränd sprit.

– Jag sa att han var värdelös, att jag tar hand om våra barn själv.

Kantaben Parmar är en av Sewas ledare. Foto: David Lundmark

Kantaben giftes bort som 15-åring. Hon gick inte i skolan och fick aldrig lära sig läsa och skriva. När hon gick med i Sewa väntade inte bara ett systerskap med andra fattiga kvinnor. Hon fick självförtroende och insikt om sina egna rättigheter. Kantaben har kommit att bli en av ledarna både på soptippen och i slumområdet där hon bor.

Det var Kantaben som hjälpte släktingen Manjulaben när hon kom till storstaden.
Manjulaben växte upp i en by några timmars bussfärd från Ahmedabad. Som många andra kvinnor på den indiska landsbygden gifte hon sig ung, och fick två söner. Maken hade jobb på en liten industri i närheten och familjen hade ett tryggt liv bland släkt och vänner.

Allt förändrades den dagen maken kom hem och berättade att han blivit av med arbetet. Den unga familjens möjlighet till försörjning var borta. Manjulaben minns fortfarande rädslan och skräcken när flytten inte kunde skjutas upp längre. Men den var ingenting mot mötet med alla männi-skor, trafiken och ljuden i en storstad som aldrig tystnar.

– I början vågade jag inte gå ut själv.

Familjen försökte livnära sig på att sälja olika saker på marknaden. Inkomsterna var så magra att de inte fick tillbaka pengarna de satsat. Till slut fanns ingen annan utväg än Piranha. Före gryningen, när det fortfarande var mörkt, vandrade Manjulaben upp på avfallshögen.

Hundarna morrade och skällde i närheten, hon visste inte om de skulle attackera. Röken från bränderna stack i halsen. Ena benet sjönk ner till knät i den illaluktande sopvällingen. Den första tiden var värst. Hon kände sig smutsig och äcklig. Lukten satte sig på hud och i kläder. Efter hand kom det att bli som vilket arbete som helst.
Manjulaben har kommit till tippen i över tio år, i gruppen finns de som jobbat på Piranha i över 40 år. Sewa hjälper sina medlemmar med vaccinationer mot stelkramp, arbetshandskar och böjda pinnar för plockningen. Totalt har Sewa över 30 000 medlemmar som jobbar med sopor i Ahmedabad.

”Vi hjälper våra medlemmar att skapa en bättre framtid för sig själva.”

Manali Shah, ordförande Sewa.

 

I finare områden hämtas materialet direkt i hemmen. Men på senare tid har staten lagt ut mycket av den sophämtningen på privata entreprenörer. Vilket gjort att många Sewa-medlemmar fått gå tillbaka till att samla skräp på gatorna. Indien är inte i närheten av den sopsorteringskultur som växt fram i många i-länder. Däremot har industrin förstått värdet av återvinning. Sewas medlemmar är därför en viktig del i att materialet samlas in och tas om hand. Och inte minst är det en möjlighet för människor att bryta sig loss ur den värsta fattigdomen och hitta en försörjning.

En av stadens sopbilar anländer till Piranha med avfall från mångmiljonstaden Ahmedabad i nordvästra Indien. Plockarna gör sig beredda att gå igenom den stinkande högen. Olika metaller är mest värdefullt. Men ofta plockar sopåkarna åt sig de bästa soporna innan de kör upp på tippen. Foto: David Lundmark

Förutom att stötta sina medlemmar med insikter, självförtroende, vaccinationer och arbetshjälpmedel har Sewa startat egna små fabriker, skolor och en bank.

Just banken använder många kvinnor för att gömma undan pengar från sina män. Det finns många historier om hur män tar familjernas pengar och använder dem till att spela och dricka sig fulla.

– Vi hjälper våra medlemmar att skapa en bättre framtid för sig själva, säger Manali Shah, ordförande för Sewa i Ahmedabad.

Medlemmar kan få stipendium för skolväskor och skolböcker till sina barn. Ofta är det medlemmarnas döttrar som jobbar i de små fabrikerna.

– Jag är fast på soptippen, men mina barn kan få ett bättre liv. Det är min tröst, säger Manjulaben.

Hennes hem ligger i ett slumområde. Huset är ett skjul med murade väggar, plåttak och en dörr som går att låsa. De 15 kvadratmeterna delar hon med sin man, två söner och svärmodern.

Sängarna med madrasser av bundet rep ställs upp mot väggen på dagarna för att bereda plats åt matlagningen som sker på golvet. Vitlök, koriander och andra kryddor stöts i en mortel av stål. Kantaben är på besök och hjälper till. I dag vankas en vegetarisk gryta med ris och bröd, basmat i många indiska hem.

Manjulaben drömmer om att ha råd att köpa sitt eget hus och jobba åttatimmarsdagar på något kontor. I Indien är det ett mått på välstånd att ha råd att köpa ris och mjöl för ett helt år. Som läget är nu klarar familjen en månad åt gången.

– Barnen är större. De kostar mer pengar. Förr kunde jag spara mer.

Familjen hankar sig fram och har ett hyfsat liv i Ahmedabad. Manjulaben vill helst av allt flytta tillbaka till hembyn. Men där är möjligheten till försörjning ändå svårare.

Manjulaben hjälper sin vän att spänna fast ett smycke under lunchrasten. Foto: David Lundmark

På soptippen har lunchen precis avslutats. Filten viks ihop och några hundar borrar ner sina nosar och letar efter matsmulor. Flera av kvinnorna har en besvärlig hosta. Någon har astma. Värkande ryggar och leder är vanligt. Ännu återstår många timmars jobb.

Fram på eftermiddagen fraktas de tunga säckarna med sorterat material till skrothandeln som ligger strax nedanför soptippen. De yngre hjälper de äldre att väga in avfallet på en gammal våg. Skrothandlaren, en man, noterar i ett block under överseende av plockarna. Innan pengarna betalas ut sätter sig alla i en ring på golvet och dricker chai-te i små genomskinliga plastmuggar.

Kvinnorna börjar resa sig upp. I ett rum intill tvättar de sig med lite kallt vatten och byter till rena saris. Skrotmannen tar upp en bunt med sedlar och bläddrar fram pengarna han är skyldig. Varje rupie räknas noggrant av mottagaren. En bra dag blir det 12 till 13 kronor.

Det är ingen risk att kvinnorna luras på pengar av skrothandlaren och hans manliga medhjälpare. Kantaben förklarar:

– 50 män kan vara emot mig. Det spelar ingen roll. Jag vet att jag har 100-tals organiserade kvinnor i ryggen.

Fotnot: Reportageresan till Ahmedabad har betalats genom ett stipendium från organisationen Union to union.


md@da.se

1Kommentarer

Jonathan:

Superbra artikel och väldigt bra initiativ till internationell solidaritet. Men vad menar IF Metalls ombudsman med att en riktig fackförening inte blandar in politik i sin verksamhet?

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

Facket måste sluta snooza

Ledarkrönika."Det är dags att vakna ur dvalan och börja arbeta mot den förändring som krävs för att återuppväcka fackets idé", skriver Sara Flink och pekar på hur de jobbar i det indiska fackförbundet Sewa.

 

Läs mer från Dagens Arbete:

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Så skyddar du dig mot asbest

Det finns regler för hur asbestsanering ska gå till och vilka skydd som krävs. Dagens Arbete visar hur det ska se ut – och hur det ofta ser ut i stället.

”Vi har jättemycket att lära av Norge”

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) reagerar starkt på Dagens Arbetes granskning om asbestsanering på skolor och konstaterar att grannländerna ligger före Sverige när det gäller att komma tillrätta med arbetslivskriminalitet.

Skyddslösa arbetare river asbest

ASBESTSANERINGNär det rivs och renoveras i byggboomens Sverige blir ett gammalt problem aktuellt igen: asbest. Hanteringen av det livsfarliga dammet görs inte sällan av fattig utländsk arbetskraft. De jobbar i ett skuggsamhälle längst ner i entreprenörskedjorna. En av dem var Rakhmat Akilov.

Här har asbestlarmet gått

Här är en lista över förskolor och skolor där asbestslarv upptäckts. Ofta är det föräldrarna själva som slår larm. Mörkertalet befaras vara stort.

Ladda ner senaste DA här!

Du har väl inte missat att Dagens Arbete också finns som e-tidning, som man bläddrar i på sin mobil eller surfplatta. Nr 6 finns ute i appen nu.

Parterna kritiserar stoppad högskolebehörighet

Riksdagen kommer i nästa vecka att fälla regeringens förslag om att ge högskolebehörighet till yrkesprogrammen på gymnasiet. Både fack och arbetsgivare är djupt besvikna, eftersom utbildningarna har tappat i popularitet. "Vi tycker regeringens förslag är bra", säger Fredrik Gunnarsson på Industriarbetsgivarna.

3
Ola Dahlgren håller i årets sjunde lamm, bara en vecka gammalt. Djuren får inga namn längre. De är för många. Foto: David Lundmark

Olas fritid fylls av får

ProfilenNär lammen föds på gården är livet lite hektiskt. Att hålla får är annars perfekt i kombination med skiftarbete. Processoperatören Ola Dahlgren har 20 tackor och 2 baggar.

Holmen varslar 150 på Iggesund

Iggesund Paperboard varslar 150 personer om uppsägning. Företaget motiverar beslutet med att man vill vässa konkurrenskraften. För de anställda kom beskedet som en överraskning - och när DA besökte bruket tidigare i år var tongångarna helt annorlunda. Då handlade det om god orderingång och svårigheterna att hitta folk.

1

Södra vill slå sig in på trähusmarknaden

Industrikoncernen Södra satsar rejält på trähusmarknaden. Om ett år ska en ny linje för korslimmat trä vara klar. Bakom ligger ett stort behov av nya bostäder och klimatskäl.

Stålmannen nummer 1 från 1939. Redan då känslig för kryptonit. Foto: AP PHOTO

Superhjältarnas eget periodiska system

SkruvatVibranium, adamantium, kryptonit. Det vimlar av fantasiämnen i serietidningar, filmer och spel. Nu är det ordnade i ett helt eget periodiskt system.

Emma Davidsson testar nödduschen vid ”Ättikan” – där en gång Perstorpsättikan tillverkades. Halva dagen sitter processoperatörerna i kontrollrummet, andra halvan är de ute i tillverkningen. Foto: David Lundmark

Regeln som räddat Perstorp

Sätter stoppPå kemifabriken Perstorp måste alla lyda samma påbud: det är ditt ansvar att larma om något farligt är på väg att hända. "Det har räddat oss flera gånger", säger huvudskyddsombudet Torgny Ströbeck.

Nu blir tvätteriet forskningsprojekt

På Berendsen i Ockelbo ska arbetsrotationen bli ännu bättre. Det ska ett nytt forskningssamarbete mellan tvätteriet och Högskolan i Gävle se till.

Hoten ökar mot fackligt aktiva

Det blir allt svårare att jobba fackligt i världen, enligt världsfacket ITUC. Ju högre siffra desto större fara. Hoten och våldet ökar – i Colombia mördades 19 stycken fackligt aktiva under fjolåret.

Strejkrätten

Parterna överens: Tillåt bara strejk för kollektivavtal

Fack och arbetsgivare har nu enats och föreslår i dag att det inte längre ska vara tillåtet att ta till stridsåtgärder om syftet inte är att få till ett kollektivavtal. Parterna vill lösa det genom att ändra i medbestämmandelagen.

10

Hamnkonflikten – därför rör den dig

Konflikten i Sveriges största containerhamn handlade om arbetsvillkoren för Göteborgs hamnarbetare. Men också om strejkrätten. DA:s Harald Gatu reder ut.

2

Strindbergs favoritpapper snart slut

August Strindberg skrev manus på deras papper, Cornelis Vreeswijk författade sina texter på det. Men efter 300 år har ägaren beslutat att lägga ner Lessebo handpappersbruk efter sommaren. Kommunen försöker nu hitta sätt att rädda verksamheten.

DA:s turistguide i Industrieuropa

IndustrisemesterVad sägs om en annorlunda utlandsresa i sommar? Vi har vaskat fram 13 guldklimpar ur Europas rika industriella kulturarv.

Robert Berkovic var en av 75 grafiker som fick behålla jobbet när Sörmlands Grafiska räddades efter konkursen. Foto: David Lundmark

Räddad av konkursen

HoppfulltNär tryckerimomsbubblan sprack gick Sörmlands Grafiska i konkurs. Men företaget räddades av en ovanlig köpare, som dessutom anser att den svenska branschen är lönsam. På tryckeriets golv känns framtiden ljusare än på länge.

”Tullarna drabbar även USA”

Analys”När president Trump nu reser tullmurar mot världen protesterar även den amerikanska tillverkningsindustrin”, skriver DA:s Harald Gatu i en analys. Förra gången USA införde ståltullar försvann nästan 200 000 amerikanska industrijobb.

1

Bläddra i DA:s digitala arkiv!

e-DAFör att få ut mesta möjliga av DA:s digitala magasin rekommenderar vi att du laddar ner appen i din telefon eller surfplatta. Men även här kan du hitta alla upplagor, söka i arkivet och skicka artiklar till en vän.

Val 2018 | Pensionen

”Många orkar inte arbeta längre än till 63”

DEBATT”Vi vill att pensionsåldern ska vara flexibel och utgå från vad varje person orkar”, skriver förbundsordföranden för IF Metall, GS och Pappers i ett gemensamt debattinlägg. 

1

När började du jobba?

DEN GLÖMDA FRÅGANPensions­åldern ska höjas, lika mycket för alla. Men få ställer frågan när du började att jobba. Många industriarbetare har gått direkt från grundskolan ut i arbetslivet – upp till tio år tidigare än tjänstemännen.

4

Pensionsåldern är en klassfråga

LEDAREMånga industriarbetare börjar jobba redan i tonåren. Att säga till dessa att de måste arbeta längre är ett hån, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

2
Illustration: Jens Magnusson

Måste chefen ta hänsyn till att jag har barn?

Fråga DAMin arbetsgivare säger att det inte finns någon diskrimineringslag och vill inte ta hänsyn till barn och familj när det gäller arbetstider. Vilka regler är det som gäller egentligen?

Foto: David Lundmark

Toaborstarna som når lite längre

ÖgonblicketKlockan är 13.42 på Kron i Vinslöv

Industriarbetare säljer semester för 20 000 kronor

ArbetstidAtlas Copco i Tierp går för fullt och för att klara orderingången erbjuder man 20 000 kronor till dem som avstår sin femte semestervecka och flyttar den fjärde. En stor del av de 200 CNC-operatörerna har nappat på erbjudandet.

Pappers Kongress

Klubbat: Storsatsning på unga

Född 1990 eller senare? Då bjuds du snart in till ett tre dagar långt party i Stockholm, för härmed ingår du i Pappers  största ungdomssatsning någonsin.

Jämn kamp om vice ordförandeposten

Ny förbundsstyrelseMatts Jutterström blir kvar som förbundsordförande för Pappers. Efter en jämn kamp om posten till förste vice ordförande sitter även Mikael Lilja kvar.

1

Pappers ska utreda digitalt medlemskap

Förbundsårsmötet gick emot förbundsledningen och sade ja till att Pappers snarast ska se över möjligheten till digital inträdesansökan. Det blev dock nej till att ändra ob-ersättningen.

Inträdesjobben är inte lösningen

KrönikaDet är viktigt att de som ska in på arbetsmarknaden har en lön som det går att leva på.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.