Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

”Avtalet som bröt ett tabu”

31 mars, 2017

Skrivet av

ANALYS Industrins fack krokade arm med resten av LO och fick äntligen igenom en låglönesatsning. Banbrytande, sa facket. Helt okej, sa arbetsgivarna.

2017 års avtalsrörelse liknar ingen annan. Det som var tabu igår är i dag helt accepterat.

Ett avtal innebär alltid att arbetsgivarna får betala för arbetsfreden. Den här gången betalade de ett pris som de länge, länge inte varit beredda att betala. En låglönesatsning i kronor och ören som dessutom är kopplad till resten av LO-kollektivet.

Prislappen för facket var ett långt avtal i högkonjunktur. Annars brukar goda tider fresta facket att teckna korta avtal med chans att driva upp lönenivåerna för varje förhandlingstillfälle. Nu bjuder man arbetsgivarna på tre förutsägbara år, låt vara att det sista året kan sägas upp i förtid.

Det här var Anders Ferbes sista avtalsrörelse som IF Metalls förbundsordförande och det märktes på honom att han var rätt nöjd. Visst, lite mer pengar hade varit önskvärt men en kompromiss är en kompromiss sa han.

Och en av dem som tvingades svälja det beska låglönepillret, Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe, såg också nöjd ut men förnekade att låglönesatsningen uttrycktes i kronor och ören. Industriavtalets lönepotter ska anges i procent, inget annat.

Så här funkar låglönesatsningen på en verkstad med tio anställda där snittlönen ligger under 24 000 kronor:

En person tjänar 25 000 kronor i månaden. Hans nio arbetskamrater tjänar 22 000 kronor i månaden. Enligt avtalet ska arbetsplatsen få en pott på 2 procent första året. Han som tjänar mest bidrar till potten med 500 kronor (2 procent av 25 000 kronor). De nio lågavlönades bidrag till potten blir inte 2 procent av deras låga lön, utan 2 procent av 24 000 kronor. Det vill säga 480 kronor per person.

Det innebär att facket vid det företaget har en sammanlagd pott att förhandla om som är värd 4 820 kronor. Hur den potten sedan fördelas på de tio individerna beror på de lokala förhandlingarna och vilket lönesystem som finns på arbetsplatsen.

Den konstruktionen accepterade arbetsgivarna. Och enligt Anders Weihe är den konstruktionen i samklang med Industriavtalet.

Så facket lyckades med konststycket att sälja in en låglönesatsning som kunde accepteras av både arbetsgivarna och LO.

Om arbetsgivarna hade stretat emot och sagt nej – vad hade de riskerat då? Arbetsfreden? Kanske. Även om ett avtalslöst tillstånd inte lett till strejk så hade en övertidsblockad slagit hårt i den pågående konjunkturuppgången. Ungefär som 1995 när dåvarande Metall blockerade övertiden och därigenom bland annat skördade ett genombrott i arbetstidsfrågan.

Övertidsblockaden kostade inte förbundskassan många kronor men var dyrbar för företagen som levererar på en ”just in time”-marknad där hållna leveranstider är ett av de viktigaste konkurrensmedlen.

Fanns det någon annan riskfaktor för arbetsgivarna än arbetsfreden? Kanske industriavtalets legitimitet. Om industrins uppgörelse ska normera för resten av arbetsmarknaden kan det inte vara alltför magert. Det måste innehålla något som resten av arbetsmarknaden kan omfatta och respektera. Vem hade brytt sig om ett mediokert avtal inom industrin när hemmamarknaden går för högtryck med byggsektorn i spetsen?

Med fredagens uppgörelse kan arbetsgivarna hoppas att man räddat såväl arbetsfreden som industriavtalets legitimitet. Det kan ha sitt värde när den europeiska ekonomin tycks vakna till liv igen efter sju svåra år efter finanskraschen. Arbetsgivarna uppskattar stabilitet och att kunna förutsäga kostnadsutvecklingen.

Det är precis tio år sedan den senaste avtalsrörelsen i en någorlunda stabil högkonjunktur. Den gången hamnade det treåriga avtalet på 8,1 procent, övertidstaket sänktes och gruvarbetarna var ytterst nära att gå i strejk. Det var som en fläkt av gångna tiders avtalsrörelser där goda tider och sjunkande arbetslöshet gav en behaglig facklig medvind. Men den gången betalade facket ändå ett pris utöver avtalsperiodens längd: till exempel på Teknikavtalet förlängdes arbetstidskorridoren och arbetsgivarna fick utökade möjligheter att visstidsanställa.

Några sådana eftergifter gjordes inte den här gången. 2017 års löneavtal blev, för många stora avtalsområden, ett rent löneavtal. Dessutom med en klar låglöneprofil. Banbrytande, sa facket. Helt okej, sa arbetsgivarna.

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Avtalsrörelsen från a till ö

Avtalsrörelsen från a till ö

Vad betyder lönepott, fredsplikt, reallön? Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra. Från a till ö.

Operation rädda Industriavtalet

Operation rädda Industriavtalet

”Facken inom Industrin har visat att fackliga solidaritet lönar sig”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein om det nya industriavtalet.

Maktstriden om din tid

Maktstriden om din tid

Helgarbete och extra timmar utan mer betalt – det är drömmen för industrin som vill ha folk på plats bara när produktionen behöver det. Anställdas inflytande över arbetstiderna har blivit ett besvär som helst ska bort.

DA reder ut varför avtalsrörelsen kärvar

Avtalsrörelsen står och stampar, just nu verkar det vara svårt att nå ett nytt avtal på de tio dagar som är kvar. DA:s Harald Gatu förklarar vad det är som kärvar och vad som händer om parterna inte kan enas.

De vill ha kvar taket på 150 övertidstimmar

De vill ha kvar taket på 150 övertidstimmar

Arbetsgivarna på teknikavtalet vill utöka möjligheten att beordra övertid. Från dagens 150 timmar per år till 200. På IF Metalls avdelning i Sörmland avfärdas kravet.

Arbetstid en stridsfråga i avtalskraven

Arbetstid en stridsfråga i avtalskraven

Större möjligheter att variera arbetstiden och höjt övertidsuttag. Det vill Teknikarbetsgivarna se. IF Metall möter med krav på det motsatta.

Båda parter nöjda med Teknikavtalet

Båda parter nöjda med Teknikavtalet

IF Metalls ordförande Anders Ferbe kallar sitt sista avtal ”banbrytande”. Hans motpart, Teknikföretagens Anders Weihe, talar om en ”för hög, men ändå rimlig nivå”.

Industrins heta stridsfrågor

Industrins heta stridsfrågor

Det har blivit mars och Opo – de opartiska ordförandena – kliver in för att leda industrins förhandlingar. Parterna är oense om mycket. Några stridsfrågor är hetare än andra.

”Oerhört provocerande”

”Oerhört provocerande”

IF Metalls ordförande Anders Ferbe reagerar starkt på arbetsgivarnas hållning i avtalsrörelsen. Det gäller kraven på utökat helg- och övertidsarbete men också det som kallas ”kostnadsneutrala löneökningar”.

Samma framtid – helt olika bilder

Samma framtid – helt olika bilder

När facket och arbetsgivarna bytte avtalskrav målade de framtiden i helt olika färger. Det är som vanligt, konstaterar DA:s Harald Gatu.

Sjuka Samhall

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han försökt få Samhall att satsa på att utbilda de anställda i hjärt- och lungräddning.

Samhall i Umeå:  Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Samhall i Umeå: Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Andreas Zittra, områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå, svarar på kritiken om bristande skyddsutrustning och utbildning för de anställda.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Larmade om brister – ärendet lades ner

Larmade om brister – ärendet lades ner

Richard Fredriksson slog slår larm om arbetsmiljön på Samhall redan i april 2020. Åtta månader senare lades ärendet ner.

Hon städar äldreboenden utan skydd

Hon städar äldreboenden utan skydd

Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon är orolig både för den egna hälsan och för att smitta de gamla.

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan städar i polishuset, men får bara ett visir som skydd. ”Vi städar ju med vatten. Det stänker”, säger hon. Som skyddsombud känner hon sig motarbetad av företaget när hon påpekar brister.

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Samhalls bilar får under pandemin inte rengöras med något annat än en fuktad trasa. Medel förstör interiören.

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Anställda på Samhall i Sörmland kritiserar att de skickats ut under coronapandemin utan rätt skyddsutrustning. Fredrik Nilsson, distriktschef Sörmland/Gotland, svarar.

Samhall har städat bort sin själ

Samhall har städat bort sin själ

Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.