”Entreprenörsanställda ska inte ha sämre villkor”
28 mars, 2017
Foto: David Lundmark.
Ledarkrönika I höstas röstade riksdagen nej till ett regeringsförslag att stärka skyddet för dem som jobbar åt offentliga entreprenörer. Ett kompromissförslag är på väg. Frågan är hur mycket bättre det blir för dem som utför jobbet?
Om skribenten
Jeanette Herulf är mångårig DA-medarbetare som efter en längre sjukskrivning nu är tillbaka på redaktionen på deltid. Hon medverkar med ledarkrönikor varannan vecka.
”Det finns olika sätt att se på samhället. Kanske blir det annorlunda när man är långtidssjukskriven och en del av det så kallade ‘utanförskapet’. Detta, och annat som ligger mig nära, står nu i fokus för mitt skrivande.”
/Jeanette Herulf
Det pratas mycket strunt i en valrörelse. Så ock under 2014. Men ett vallöfte minns jag tydligt. Förmodligen för att det kändes så konkret och viktigt för människorna vi skriver om, och för. Inte bara för Dagens Arbetes läsare. Behovet märks överallt, i takt med att samhället säljer ut sina tjänster.
Det handlar förstås om offentlig upphandling, att skapa tydliga regler runt de som ska utföra jobbet och deras arbetsvillkor, minska risken för lönedumpning.
Ett lagförslag lades äntligen av regeringen i höstas, men tyvärr röstades det ned i
riksdagen. Hela Alliansen och Sverigedemokraterna röstade emot. Vänsterpartiet var det enda parti som gav förslaget stöd.
Men regeringen har inte gett upp. Nu har man arbetat fram ett kompromissförslag som förmodligen kommer att få ja när det kommer upp i riksdagen i maj.
Den här gången får regeringen stöd av Kristdemokraterna (KD). Varför blir det troligtvis ja den här gången? Jo, det ser ut att bli ett relativt urvattnat förslag. Rimliga arbetsvillkor för dem som utför jobbet överskuggas av hänsynstagande till företag som på ett smidigt sätt ska kunna ge anbud. Det finns till exempel med ett undantag som gör att bara en tredjedel av upphandlingarna berörs, enligt KD. Små företag ska inte tvingas till extra kostnader för att garantera arbetarnas säkerhet.
Och några krav på kollektivavtal är det över huvud taget inte fråga om. Däremot arbetsvillkor som är jämförbara med kollektivavtal. Det gäller framförallt lön, arbetstid och semester. Avtalspension och försäkringar berörs ej.
Det som är bra med kollektivavtal är att det ger avtalspension (den pension som du får utöver den allmänna pensionen) till alla på en arbetsplats, oavsett om du är med i facket eller inte. Har arbetsgivaren en gång skrivit på så ska premierna betalas in, för samtliga anställda. Om arbetsgivaren glömmer att betala premien, eller struntar i det drabbar det inte dig. Du får dina pengar, oavsett vad som händer.
Samma gäller försäkringar. Är du anställd på en arbetsplats med kollektivavtal, oavsett om du är medlem i facket eller ej, kan du få ersättning från försäkringen om du skadar dig, eller blir sjuk.
Det finns många exempel på människor som redan lever på marginalen när de får veta att avtalspension och försäkringar inte gäller för dem.
Vi har skrivit om Per som trodde att arbetsgivaren under 10 år betalat in avtalspension för honom. När det väl var dags att sluta upptäckte Per att han blivit lurad.
En ung svetsare skadades allvarligt på jobbet. Han fick ingen ersättning eftersom företaget saknade kollektivavtal. Om ett avtal funnits hade han kunnat få ersättning för sin inkomstförlust hela livet ut.
Striktare regler vad gäller offentliga upphandlingar handlar alltså inte bara om lönedumpning. Långt ifrån. Det handlar om (eller borde) handla om anständiga arbetsvillkor också vad gäller avtalspension och försäkring.
Och varför ska detta bara gälla offentliga upphandlingar? Borde inte de som utför jobbet ha anständiga arbetsvillkor, oavsett om de jobbar åt en offentlig entreprenör eller ej?
